Favorisering i seriernas och fablernas värld

Jag tittar mer och mer på barnprogram. Roligt! De kanske inte ger så mycket rent intellektuellt, men som fenomen och analysobjekt är de synnerligen intressanta. I alla dessa berättelser figurerar ett antal karaktärer, viss goda andra onda, men de flesta goda. Om de är onda kan de oftast omvändas till goda (Vargen i Bamse). Ingen blir snäll av stryk. Alla huvudkaraktärer har ett pedagogiskt syfte att fylla och fungerar som ett uppfostringsverktyg. Genom berättelsen danar vi små människor, får dem att tycka det är kul att borsta tänderna (Tomblibooerna borstar alltid tänderna när det är läggdags – med stora, färgglada lustiga tandborstar) och tvätta sig (Makka Pakka tvättar gärna sina kompisars ansikten, visserligen med samma snuskiga trasa han polerar sina stenar, men ändå), att frukt också är godis (säger Bamses skola och då är det sant).

Och barnen får chansen att välja en figur att identifiera sig med, en favorit. Sedan kan man köpa branded toys i leksaksaffären och bli lycklig på kuppen. Fast man kan bara välja bland hjältarna och huvudkaraktärerna – har man Knocke o Smocke eller Nina Kanin som älskling (varför man nu i helvete skulle ha det?) får man inga gosedockor, ritblock eller hårborstar med sin idol på.

Kolla in Bamse, Nalle Puh, Pippi Långstrump och Drömmarnas Trädgård. Jag skulle gissa att de allra flestas favoritgestalt (80%?) är just Bamse, självaste Nalle Puh och Pippi eller huvudkaraktären Igglepiggle i Drömträdgården.

Alla berättelserna är ju så dramaturgiskt uppbyggda att det finns en självklar ledare och huvudfigur mot vilken den största delen av läsarens/tittarens sympati och identifikation riktas. Vanligtvis finns det också en eller flera sekundära figurer som finns till för att komplettera protagonisten (huvudfiguren). Dessa är de näst och tredje viktigaste rollerna i dramat, och kallas formellt deuteragonisten och tritagonisten. Alltså Lille Skutt och Skalman. Nasse. Tommy och Annika. Upsy Daisy och Makka Pakka.

Sedan finns det givetvis ett antal andra karaktärer i berättelsen, men de är mer att betraktas som bifigurer.
Mickelina Räv, Brummelisa, Vargen, Katten Jansson, Burre och Krösus Sork.
Ior, Tiger, Uggla, Kanin, Kängu, Ru och Christopher Robins paraply.
Herr Nilsson, Lilla Gubben, Kling o Klang och Prusseluskan.
Tomblibooerna, Hahooerna, Ponitpinerna och Wottingarna.

Vissa vill ju verka speciella och har därför obskyra favoriter:
Den som tycker att Ola Grävling är hetaste killen i Bamse försöker nog mest verka annorlunda.
Den som favoriserar Tommy-o-Annika-Tommy, han är nog bara dum (maken till fjant har jag sällan skådat).
Den som gillar Wottingarna bäst har nog inte fattat grejen med konceptet Drömmarnas Trädgård. De är ju knappt med!
I Nalle Puh finns det dock flera karaktärer med större popularitet, det är kanske bara Kanin och Uggla som verkar trista och märkliga val. Eller Christopher Robin! Annars är det fritt fram att välja mellan Puh, Nasse, Ior och Tiger. Kanske inte så mycket Kängu och Ru.

Själv gillar jag de söta, blyga karaktärerna. Kanske för att jag var söt och blyg som barn? Alltså Lille Skutt och Nasse. I Bamse fanns det dessutom en självklar uppdelning bland oss 3 syskon. Calle hade allt med Bamse, jag Lille Skutt och Cecilia Skalman. Så var det bara, och så ser det säkert ut i många familjer. Om en tar Igglepiggle tar den andre Makka Pakka och de andra får slåss om resten, företrädesvis Tomblibooerna.

Man ligger helt enkelt inte och kramar Ninkinonk-tåget om natten. Tommy-o- Annika-Annika finns inte som lakanset eller mössapplikation. Uggla är för gubbig och besserwissrig för att nå ut till massorna.

I utbudet av merchandise, förstärks denna favorisering av vissa karaktärer, av protagonisten och dennes eventuella följeslagare. Inte fan kan man få tag på en tandborste med Mickelina Räv på, eller en gosedocka i form av Tommy-o-Annika-Tommy. Det är det ingen som vill ha. Efterfrågan och utbud – eller är det för att vi redan i den dramaturgiska uppbyggnaden av berättelsen blivit styrda att fokusera på Bamse och hans närmaste, är vi lurade?