Nu är det kokta fläsket stekt

Nu har vi fått injektioner i armarna. Men jag känner ju inget. Jag nöffar inte ens. Skittrevlig barnmorska som stack mig förresten, hon jobbade på KK i Lund sedan 40 år, tex 1976, och vi kom överens om att hon förmodligen förlöst mig en gång i tiden. Bra jobbat. Tack för den.

Ibland, nu när jag har flyttat tillbaka till hålan där jag är född och uppvuxen, är jag lite spänd över att jag kanske kommer att stöta ihop med någon gammal bekant/flamma/skolkamrat på stan. Den lilla storstaden kallar man Lund.

Tänk att stöta på K Blom tex, man skulle ju inte ha ett skit att säga. Man skulle förmodligen låtsas dels som att det regnade och dels att man inte kände igen varandra. Min mamma har samma skräck - idag var hon tvungen att vända i dörren på Erikshjälpen för att Sverres morsa stod i kassan. Jag förstår henne, fy vad jobbigt att ysta den osten.

Men jag stötte bara på bra gamla gubbar idag. Dels Staffan Dykes, vilken hyvens prick. Och vilken trevlig fru han hade, som tyckte att jag såg alldeles för ung ut för att få svinvaccin med åldersgruppen 30-39. Jo för fan!

Och sedan stötte vi ihop med dom 3 kusinerna på Nova, vilken överraskning och en rolig sådan.

Vi handlade upp hela barnbidraget utan att besöka barnbidragsbutiken (Systembolaget) och matade oss med burgare, espresso och snask. Lördagsgodis.

Och inga Malin Stenberg, Johannes Tesfai eller för den delen Sofie Arfvidsson så långt ögat med sitt blickfång kunde nå. Phew.

Att hålla helg är bra mycket roligare när man jobbar under veckorna. Skål, nu öppnar jag vinet (köpt för egna slantar, ja).