Vi grälar om klistermärken. Vi har nämligen en holiday board på väggen, där alla sätter ett klistermärke på den dagen de vill ta semester. Och eftersom jag hade slut på min glittriga kattklistermärken, tänkte jag att jag tar de 80-talsgröna, som var lediga efter att min f.d. chef fått kicken för 6 månader sedan. Inte ska jag, kvinna 31, vara så barnslig att jag propsar på att ha katter, resonerade jag stoiskt.
En halvsenil tant ska sedan gå och limma sina märken. Hon hittar några gamla mossgröna i sin skrivbordslåda, monterar upp dem en vecka innan min limegröna semester och säger till chefen att dom här dagarna vill jag ha. Han går till holiday boarden och ser grönt. Nehejdutack, här kan du inte ta semester, här har ju Ulla satt sina gröna, Ulla är grön för fan!
Att de gröna nyanserna är vitt skilda är det ingen som noterar. Att jag har satt en solgul klisterlapp i teckenförklaringen bredvid själva almanackan och skrivet tantens namn bredvid är det ingen som ser. "Jag har alltid varit grön", säger tanten trumpet. Hon minns så klart inte att hon förra året tilldelades guldstjärnor. "Alltid varit grön", det växer väl mossa på åldringen. Mitt bästa tips är pensionering istället för semester, hon är ju ändå 71 fyllda, stackaren. Inte ska man behöva arbeta då?
Detta hände igår. Och det fortsätter idag med att en annan kvinna på arbetsplatsen säger till mig att "du kan väl ändra dina klistermärken till någon annan färg, K blev väldigt upprörd igår, hon har ju alltid varit grön". Jag kan inte tro min höron. Vad är hon, 12 år gammal eller?
Av princip vägrar jag därför att ändra mina märken. Jag pekar besserwissrigt på teckenförklaringen där jag är grön och hon är gul. Rätt ska vara rätt. Och ändrar hennes mossgröna till gult.
Sådärja. Vem är det som bestämmer? Vem är det som är larvig?
No comments:
Post a Comment