Frikyrkan

Jag fick en väldigt fin komplimang i helgen. Det var en snygg tjej som sa:

"Om Ulla sa att hon hade mött Jesus, om Ulla blev religiös, då skulle jag bli mest förvånad"

Så förvånande att det förmodligen vore bevis på att Jesus/Gud/Bajsmannen fanns på riktigt. Och Tomten!

I detta sammanhang får man inte glömma att jag var med i Pingstkyrkan som barn, att jag minsann vet vad jag snackar om, att jag är beläst och insatt i Jesus och hans lögner. Jag hade Lasse och hans kompisar på vinyl, jag vet allt om folk som tycker sig ha Jesus som sin överkompis, jag vet hur man lurar in barn i trosfällan, hur man ger dem Kyrkpengar som lön (läs: muta) så att de kan köpa pennvässare med texten JESUS LEVER. Att jag var där i studiesyfte var det nog ingen som fattade, att jag skrattade rått när de andra bad till Herren Gud var det nog ingen som insåg. De blundade ju.

Dom hade ju bra pyssel. Det var min ursäkt. Och innebandyn.

Men att jag skulle finna Jesus, det är ungefär lika otroligt som att Jesus skulle finna mig.