Alla mår dåligt

Oj, vad tungt vi fick det i afton när vi förlorade vår internetuppkoppling i cirka 30 minuter. Alla fick smått paniska drag i ansiktena. Vad gör vi nu, hur kan vi ta oss tillbaka till livet? Vi ringde support i form av Carl H, vi klättrade på väggarna, vi gick till köket och lagade te och umgicks. Det var så jobbigt alltihopa.

Sedan huxflux började det funka igen. Vi blev pånyttfödda.

Jag har hört talas om skolungdomar som missköter skolan för att dom MÅSTE sitta uppe på nätterna och refresha sin facebook-sida hela natten, för att dom helt enkelt inte KAN missa något. Någon kan ju ha uppdaterat sin status. Någon kan ju ha gillat något.

Jag förstår dom. Det gör jag helt klart.

Dumburk blir smartburk

Ah, det finns så mycket härligt att titta på i den svenska tv-apparaten. Ingen har väl missat Mrs Ankas vidaremarsch i segertåget genom Sverige denna afton. Hur hon tycker sig servera sanningar, om avsugningsplikten och om fittluktstricket. Med braskande rubriker och debatter i tv, radio och internet-etern som följd. Stort är det. Och hon har nappat på mitt koncept, hon basunerar ut mitt motto i megafon till hela Svea rike: "Allt blir mycket roligare om man är snygg". Och där hade vi ungefär det enda smarta hon tyckte.

Och så har vi Ensam Mamma Söker - några svenska låglandskossor som vill ligga, helst med någon ungdom med stor penna i kalsongen, män som gör det som en hora, bara för att få vara med i TV. Kärringar som dummar sig och löpandeband-dejtar muskelkillar och wannabies, spelar "jag har aldrig" med bara sexfrågor inför hela svenska folket. Inte alls pinsamt, bara kul och spexigt.

Och vidare Kändisdjungeln, en direktadaptering från engelska "I'm a celebrity, get me out of here!" som till allas förtvivlan gått i många år. Nu har jag dock ej sett den svenska versionen, men det behöver jag inte för att veta vad jag snackar om. Det var alltså denna show som födde konstellationen Jordan&Pete, det var där de träffades, över en mustig fluglarvssoppa med knaperstekta kackerlackor och älgpiss i glaset. Nu kör vi samma trista koncept i Sverige, att tvinga okända kändisar att äta bajs och skit. Och oj vad vi som tittare skrattar gott och rått.

Intressant med denna show är dock att en gammal Kalmar Nation-brud visst var med i årets upplaga. Hon bodde några våningar över mig, och det jag minns bäst av henne är det faktum att hon var oerhört högljudd när hon fejkade sina orgasmer med pojkvännen - det fick man nämligen hörselprov på när man befann sig hos min pojkvän alldeles i rummet under.

Och då var jag tvungen att googla hennes namn, varpå det visade sig att hon är en nerknarkad kärring som vill ligga med alla och är jättepinsam och jämt full och kladdande, och minsann hade hon inte mist vårdnaden om sitt barn för att hon är så dekis. Fick jag veta.

Så kan det gå.

Och vi får inte glömma bort den sävliga kärringen i Hollywood, Maria Montesourri eller vad fan hon heter, som köpte ett kylskåp för sina egna surt förvärvade stålars hon tjänat genom att sätta blommor och krafs i de hus som hennes försörjande mäklarman sålde. Och att hon hade fyllt skåpet med skräpmat och satt en röd rosett på dörren. Det var synnerligen spännande att se.

Vem var det som kallade burken dum?

Framstjärten är ljus o god

Nu är det förresten redan höst och jag har sökt cirka 30 jobb men inte fått ett enda.

Det trodde du inte va?

Ta dick i kragen

Ofta undrar jag hur folk gör som är singelförälder. Eller har tvillingar. Eller flera barn i ungefär samma ålder. Hur orkar dom, klipper dom aldrig sina hår och naglar, jagar dom bara runt runt, eller får deras barn äta golvluder och riva sönder magasin?

Jag vet att när jag var liten fick vi rispa LP-skivor med något vasst föremål, det finns det bevis på än idag. Och rita med färgpennor i böcker som vi också fick riva sönder. Och min syster fick klippa av min bror alla hans lockar när han var bara strax över ett år. Och vi fick säkert äta så mycket grus vi ville.

Och här klagar jag, som ju bara har en som dessutom egentligen är supersnäll, och som inte alls är ensam om ansvaret. Snickelisnack dumsnack, vem är det som är tokig?

Attention-deficit hyperactivity disorder

Om det hade funnits baby-ADHD, tror jag mitt barn hade blivit diagnostiserat med det. Inget fel med att vara aktiv, det är inte det. Men här snackar vi action hela tiden, non-stop, så att kärringen, som förmodligen var antingen för fet eller för gammal för att egentligen skaffa barn, får springa runt som en ful dåre i pyjamas om dom andra barnpassarna går till skola och jobb.

Tant är inte byggd för att krypa under bord. Men gör det ändå.

Dom roligaste leksakerna är smulor, som ska stoppas i mun. Och dammtussar. Eller krukväxter och deras blad. Gärna riva sönder böcker (va, skulle man läsa, vad är det). Och plocka DVDs ur flyttkartongen, man kan bita in i plasten också, jättesnyggt och skoj. Kattmat är gott. Pet-flaskor är fan roligare än alla leksaker combined. Diskmaskinen - den vill man krypa in i. Stå under bord fast man bara blir längre och dunkar huvet i. Riva ner dukar från bord. Allt ska ligga på golvet, där slänger vi det. Höga ljud när det brakar ner är bra. Om någon pillar med datorn måste man försöka dra ut sladden, det är en sport. Och om man inte får som man vill, då gnäller man tills man får det. Busenkelt.

Nu tuggar jag på en sten jag hittade på golvet, den var god. Katt åt stol, satt i halsen. Katt åt lampa, lös i magen. Katt åt grus, blev stenad. Katt åt massa sten, rös i magen. Katt åt honung, fick biverkningar. Katt åt hund, fick skäll.

Och på toppen av detta ska mamman ha ork och tid att skaffa jobb, ringa myndigheter, åtminstone tvätta sig och kanske städa undan lite smulor och grus.

Tror fan det, att kärringen är otrevlig och asocial.

I made this too!

Vad gör familjen Svensson på tisdagkvällen?

Jo, det kan jag förtälja utan omsvep. Dom bakar brasilianska bullar. Mums!

I made this!

A creative thinker with a can-do attitude

Nej, jag fick inte jobbet i Hörby, det som Marknadsassistent, det där man skulle sitta och pula med bipacksedlar och manualer för läkemedel. Angiven anledningen?

Hon hade inte tillräckligt med/rätt erfarenhet.

Hon skulle inte passa in i vårt team.

Hon påminnde för mycket om Anna Anka.

Nej, nej, ingen av ovan.

Hon var för kreativ, hon skulle bli avundsjuk på AD:n, Marknadskoordinatorn, fan och hans moster för att deras jobb var mycket roligare och kreativare än hennes.

Det är som första klass all over again, när Aina Stadmark sa "Du är så jobbig, du är alldeles för bra".

Se hit, Mr Rekryterare

Det kan eventuellt vara osmart, eller smart, det beror på, att använda sin ullaguran.com-emailadress när man söker jobb. För om dom är bara lite smarta kollar dom naturligtvis upp webbsideadressen och kommer således hit, till Sveriges kanske världens mest intressanta skattkista med outtömlig källa till vishet, humor och träffande analyser av omvärlden. Inte minst får dom ju äran att bekanta sig med världens vackraste barn, bara en sån sak. Jag bjuder på allt.

Iallafall tänkte jag att det kunde vara lämpligt att ta tillfället i akt och svara på dom där klassiska intervjufrågorna som man bör vara beredd att svara på vid eventuellt intervjutillfälle. Ett sådant har jag ju bland annat att se fram emot imorgon. Häng med i svängarna.

Jag hänvisar dom helt enkelt hit när frågorna kommer upp, det är så jag vinner, det är så jag får jobbet, eller hur.

Berätta om dig själv
Jag är en svensk låglandskossa som varit på grönbete i den Londoniska dimman sedan dagen jag fyllde 25 och insåg att jag ville undvika att bli tant i förväg. Jag kräver inget, men jag vill ha allt. Jag har världens snyggaste barn, det har jag för att jag själv är snygg och för att jag kläppt mig en oerhört snygg man. Det var alltså inte en gåva från Gud, för honom har varken jag eller någon annan som också kan betecknas som intelligent något förtroende för.

Varför sökte du den här tjänsten?

Jag söker alla tjänster mest hela tiden varje dag för jag är så oerhört driftig, men just DENNA tjänsten är jag mest intresserad av utav alla tjänster, för den är jag klippt och skuren.

Varför borde vi anställa dig?

För att jag är den roligaste personen man kan ha på en arbetsplats, och inte nog med det, jag är förmodligen också den duktigaste. Jag kan allt, jag behöver bara lära mig det först, men sedan kan jag allt.

Vilka är dina styrkor?

Jag är bestämd, ärlig, iakttagande, analytisk, ifrågasättande, rolig, vitsig, klok, påhittig, kreativ, stabil som fan, hungrig, sugen, entusiastisk, musikalisk, hängiven, trofast, pålitlig, mysig, dansant, stolt och snygg.

Vad behöver du utveckla hos dig själv?

Jag är kritisk mot mig själv och andra, det är en bieffekt av att jag analyserar för mycket och att det mesta inte är perfekt. Jag vinner i längden, och har således vissa problem att göra ett första bra intryck. Jag har svårt att dölja min avsky när något är avskyvärt, detta är en bieffekt av min ärlighet. Detta leder också till att jag är oförmögen att ljuga, vilket stundtals kan bli jobbigt för samtliga inblandade.

Varför valde du att studera det du har studerat?

För att jag var sjukt intresserad av mycket, men inte tillräckligt intresserad av något.

Vad tycker du är din hitintills största bedrift?

Lätt barnafödandet.

Vilken av dina tidigare erfarenheter tror du är mest relevant för den här tjänsten?

Det faktum att jag var Ed på Ed's Diner. Jag var Ed och Ed var jag, jag kunde allt och var bäst på det jag gjorde.

Hur bra är du på att samarbeta?

Jättebra om alla i gruppen är duktiga, jättebra på att åthuta den som inte är duktig och jättebra på att ta kommando, men lika bra på att ta order, men bara om ordern känns relevant och är beordrad på ett trevligt sätt.

Hur hanterar du stress?

Stress på arbetsplatsen gör mig lugn som filbunken, metodisk och problemlösningsinriktad. Stress i hemmet gör att jag stampar med lilla foten och svär.

Har du lätt att ta ansvar?

Jag gillar ansvar, jag ansvarar gärna för ansvaret.

Berätta om en konflikt du har varit delaktig i

Den bästa var den när Vårtkärringen inte tyckte att jag fick äta ur hennes fruktskål för att jag inte visade henne (oförtjänad) respekt. Det var alltså rövslickarfrukt i skålen, och den kunde hon helst stoppa upp någonstans där solen inte kommer åt att skina. Men det sa jag så klart inte. När konflikten är så dum, tiger jag ihjäl den.

Sådärja, taximocka, jag kan börja redan på Måndag, inga problem.

Jag är snyggast

Sådärja, nu var slipstenen dragen och jag kan skryta med att jag INTE är överviktig längre. Dvs jag har ett BMI under 25 (och säkert ett midjemått under metern, snyggt ska det vara), och det mina vänner kan jag avslöja att jag inte haft på över ett år. Dieter blaha blaha, det funkar ju inte, man blir bara deprimerad och ledsen när man inte får äta allt det goda som alla andra får. Och fixerad när man tvingas föra in sina matvanor i ett spreadsheet och skämmas. Och inte får man ifrågasätta heller, min favoritsysselsättning, att fråga varför hela dagen lång till allas irritation. Nej, gör bara som jag säger, sluta fråga om allt, du gör mig vansinnig med alla dina frågor, dumma är dom också. Sa min viktcoach.

Och min jobbcoach sen då, vilken jävla tomte. Inte ett skit har han förmåga att göra, allt får man göra själv. Jag tror nog helt enkelt inte på coachning. Själv är fanimej bäste dräng.

Men nu har jag alltså utan att hålla i chipshatt på något särskilt aktivt sätt lyckats gå ner till en någorlunda sund vikt. Jag är fortfarande inte i mitt esse, jag kan fortfarande bli snäppet ännu snyggare. Men nu vill jag åtminstone att folk protesterar när jag hävdar att jag är tjock. Det är det nämligen ingen som gjort den senaste tiden, till mitt stora förtret. Jag säger "aj och fy vad fet jag är" i hopp om att den jag talar med ska replikera "nej men det är du ju inte, snygging". Men denna respons har alltså uteblivit. Nu ska det bli andra bullar, nu är jag eventuellt knubbig, mullig eller varför inte välsvarvad. Men tjock, icke sa Nicke Nyfiken i en strut.