Isoleringscell

Jag har befunnit mig i total isolering från omvärlden. Inte vetat vem som vann, Sverige eller Danmark. Inte kännt till huruvida planet hittades. Oviss om utgången i EU-valet. Inget skvaller har nått mig. Vem har fått ligga, vem tar vem i Camdéens värld, vem var fullast på stället, vad händer över huvud taget (ta dig på vaderna, visa händerna och dra dem över huvudet, för att illustrera detta uttryck på K Bloms vis).

Ingen tv, ingen radio och framför allt inget internet. Och det sistnämda är hårt för två internetentusiaster på gränsen till fanatiker, som frågar Google och Wikipedia om allt. Först efter 8 dagar på landet slog jag på min engelska mobiltelefon för att kolla om det plingat något i den. Det hade det inte.

Vi gör sådant som familjer gjorde förr. Vi pratar över en kopp te. Lyssnar på musik, framför allt verkar det bli Marilyn Manson. Läser böcker, just nu tar jag mig an Marilyn Mansons självbiografi - jag tycker han låter trött på det mesta, framför allt sig själv. Spelar spel - Rummikub är ett för jävla bra sådant.Sportar i trädgården - badminton, stillasittande cykling på motionsvariant. Matar sköldpaddan med jordgubbar och avocado. Och så betar vi av hela Arkiv X-serien - från episod 1 till evighetens sista, och av detta är jag smått besatt.

En man kunde starta våldsamma bränder med en fingerknäppning. En kvinna klonade sig själv till små jävulsbarn. En man hade en nära-döden-upplevelse och vaknade upp med en våldsbrottslings själ i huvet. Ett dödligt virus med maskar som de smittade spydde upp när de dog. Och jag tänker att snart måste man sluta titta på dylika läskigheter offentligt, snart fattar hon den lilla just hur läskigt och drömmer de mardrömmar jag själv redan rids av. Mulder och Scully - jag hade nästan glömt hur bra de var. Och nu är jag X-files-besatt på ricko och måste se alla avsnitt i farfars box innan jag lämnar landet. Just nu är vi på säsong 2 av 8, så det lär inte bli så mycket annan action i tillvaron.

Hoppas bara du inte glömt bort mig, kära riktiga värld där utanför, jag finns fortfarande om än å det senaste i ett litet gult hus på den brasilianska landsbygden.