Friday, December 31, 2010

Om vad 2010 bar i sitt sköte och vad som händer i framstjärten

Dags för Tracklistans årssammanfattning. Årets Låt, årets Artist, Årets Svensk. Kaj Kindvall, vem var bäst? Vem var den klarast lysande stjärnan?

Utan tvekan var det en människa som var bäst, snyggast och roligast 2010, och den personen var min lilla fina avkomma. Och insikten jag redan hade blev bara större. Livet går ut på att föröka sig. Allt annat är meningslöst. Without Lovisa, I'm nothing, sa Placebo 1998. Hon är min bästis, min docka, Everything I do I do it for you, som Bryan Adams gnydde 1991.

Det finns förmodligen bara en som kan mäta sig med henne, sägs det, och det skulle isåfall vara lillasyster Isabella. Kommer som ett brev på posten, fast genom snippan av alla jävliga alternativ, i februarg 2011.

Förra årets nyårsafton fick jag det stora privilegiet att vara full och gå på fest i Torson med en massa stiliga, framgångsrika människor. Nu finns inte Torson i våra liv längre, och förresten är jag nog för tjock för att få vara med. Så det blir nyårssupé hos mamma Eva istället, vilket inte är fy skam alls. Jag hade iallafall tur som blev bjuden på nåt.

2010 kickstartade vi som två förutsägbara Svennar med en pulverdiet från Naturdiet. Men det funkade ju. Vi blev snyggsmalare och det höll i sig, ända tills det där karnevalsligget i Maj som grundade min nya rondör. Men det sägs att man får vara tjock när man är på smällen, man får till och med ha dubbelhaka om man vill det. Trycka i sig en extra kaka, passa på mens man kan, och njuta, glöm ej att njuta.

Så jag njuter, av extra bullar, kakor och gotte. I'd give it all up for a snus och ett glas rött, men den gubben går inte, det får man inte. Bulle i ugnen, bulle i munnen - så enkelt är det.

Tankarna på mat dominerar fullständigt andra halvan av 2010. Är det dags att äta nu? Kan jag ta en till? Mums, mums, fly mig en bulle eller varför inte två. Och ja, resultatet blev det väntade, jag är onödigt tjock. Men check me out in a halvår, kanske kommer jag åter att vara snyggast i kommunen då.

2010 var året vi flyttade till Munindalen och det var ju jävligt bra att få en fräsch lägenhet istället för att bo hemma hos mamma med hela sin familj vid 34 års ålder, för på pappret kan ju inte det ses som annat än patetiskt, även om det i realiteten var riktigt trevligt. I samma veva började Lolo dagis, och how we love dagis!

Och jag köpte min första bil. 29 papp och ganska mycket headache med bromsbelägg och lurendrejare till bilmekaniker hit och dit, men nu går den som bilförsäljarna säger som en klocka och är snyggaste bilen i garaget, min Alfa Romeo. Detta bilköp resulterade också i att vi likt alla andra småbarnsfamiljer i Lund med omnejd hittade en ny helghobby, nämligen att köra ut till Nova shoppingcentre och traska runt. Äta oriental wok eller mcRånalds/Max. Och jag har närt en kapitalist vid min barm, hon gillar pommes frites, bugge och coca-cola. Fast mest vill hon måla bordet med ketchup, vem fan vill inte det?

Årets mest dramatiska var när Londonresan blev inställd pga Islands jävla askmoln och istället skadade sig lilla Bjallan Bus på ett glas i handdisken här hemma och jag fick ringa plingplongdroska till MAS handkirurg och hela baletten. Usch vad läskigt!

Hela den långa fina sommaren gick i brasilianskt tecken. Ma Gang från Brasseland var här och bjöd till äventyr och festligheter. Vi var på paradisön Ven, vi tourade Österlen och mötte lugnet vid Ales Stenar, fell in love with Simrishamn, vi åt trollkorv på Kentspelningen i Sofieros slott och vi hängde i Sveriges vackraste stad, sorry Götlabarj men så är det, Stockholmen och framför allt Gamla Stan. Och åt ett 100-tal pizzor på restaurang Vespa i Västra Hamnen. Fy fan vad bra!

2010 års fyllor kan jag nog räkna med ena handen. Den sista var en höjdare, då var jag redan på smällen men det visste jag ju inte eftersom jag inte gjorde testet förrän jag kom hem från festen, sån är jag. Den var i Göteborg och alla duvor och dockor var där för att fira att världens bästa snyggdocka Maria fyllde 30 bast. Den lilla!

Innan dess:
  • Londonbesöket blev till slut av men utan Bjallan men ändå de godaste pintsen med docklandslaget, älskar't. Home is where the heart is, här finns alla de bästa.
  • En utekväll med högstadiebrudar i Malmö, som var sådär härlig när alla säger "en till va" och det inte finns någon morgondag.
  • Utekväll på engelska pubarna i Lund med min dockpojke till man Ludde Korp, den kvällen kramades Bamse och Brummelisa extra länge och det gjorde vi också och sa hej till Isabella.
  • En och annan rödtjutsfryntlighet
That's it. Och som vi vet är det svårt (och tråkigt) att umgås utan sprit innanför västen, därför har jag även tvingats dra mig tillbaka i min lilla kokong här i hemmets lugna vrå och avsagt mig det mesta av socialt umgänge. Eller så har jag inga kompisar längre, det kan vara så att alla glömt bort mig alternativt tycker att jag är en ost.

Det har visat sig under året att jag inte är riktigt kompatibel med Svenne Banan och hans politiska korrekthet, han gillar inte mig och jag är heller inte imponerad av honom. Jag är helt enkelt för tuff, hård och frispråkig - ja, jag är helt enkelt, som min lärarinna i första klass, Aina Stadmark, sa till mig då, "jobbig, för jag är alldeles för bra".

Socialt sett har mitt jobb definitivt varit det bästa under året. Här finns härliga, raka, roliga människor, de där typiskt svenska lyser med sin frånvaro alternativt är så fåtaliga att man kan ignorera dem. Och den allra bästa som förtjänar ett separat omnämnande är min allra käraste Pelto, verbal, snygg, duktig, smart och rolig. Sådana som hon växer inte på trän, håll i den.

Och har jag tur får jag komma tillbaka till mitt snygga jobb under 2011. Det sägs att de gillar mig ju, att jag är duktig. Tills dess har jag iallafall lirkat in en nästan lika snygg, bara inte riktigt lika tjock. Med stolthet ger jag dem Ludde, likt en drottning importerade från exotismens högborg Brasilien, med största sannolikhet den smartaste personen jag någonsin träffat och hey vad de ska vara glada, och kommer att vara glada, att de får låna honom. Kontraktet är signerat och klart, om en vecka börjar han.

Själv ska jag ligga hemma och tokamma. Satsa på att fila på min tvåbarnsmorsestämpel. Kanske bli trendig, smal och häftig på kuppen, vem vet.

2010 - året då jag blev smått socialt handikappad men insåg att jag trivs bättre här, hemma, där jag kan sitta lugnt och skönt och lukta på Lovisas hallonschamponerade hår. Och nu: Välkommen 2011, välkommen Isabella. Delad glädje, dubbel glädje, eller hur. Grått nytt hår.

Wednesday, December 29, 2010

Julledigheten slut i rutan

Strax innan midnatt och tant kastar in handduken, medan Papai fortsätter visa tuffa rockvideos på You tube. Sleepy not, säger Lolo. Och med det vill hon ha sagt att hon icke vill knyta sig, utan titta på Slipknot. Och Sepultura, Lordi, Ozzy och Kiss. För de är de roligaste monstrena. Hennes favorittröja? Den med Kiss på så klart, så jävla tuff. Vilken rolig Kiss, hörde jag henne nyss yttra.
Innan när hon hängde med mig sa hon "vilken god mat" och det var sensationellt på så sätt att jag serverade min egen favoritmåltid, all tiders spag boll. Och hon åt! Vilket hon aldrig gjort förut, hallelujah kors i taket. Och så tittade vi också på You tube. Fast på mer enligt normen lämpliga saker som Pippi i godisaffären och Pilutta dig Madicken. Men monster, troll och Pilokey är nog snäppet roligare.
Jag gjorde även min vinterplikt och byggde tillsammans med min dotter en snölykta. Med riktigt ljus i. Visserligen bara ute på ballen, men skit i det. Vi var ute och efteråt fick vi varm choklad, för det får man när man varit ute i snön, man gör alltid så.
Summan av kardemumman: en fin ledighet med min snygga familj. Om än väldigt stillasittande och tjockframkallande. Imorgon får jag gå till mitt flotta jobb igen, det är också härligt, som Emma Tvärtemot sa.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Tuesday, December 28, 2010

4th of January came early this year

Snart har jag två döttrar. Kan du tro det, can you Adam and Eve it. Jag har nog inte fattat det, men nu har jag beviset om halsen. Här hänger de små flickorna, närmast hjärtat. Lovisa och Isabella. Så jävla fint!


Close up för den som möjligtvis var nyfiken på hur världens vackraste halssmycke från Brasilien ser ut. Mina barn är då rakt inga aper. Dom är dockor.

Älskar't som fan. Tack som fan.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Vad ska vi göra på nyyyyyår??

Brukade man lite nervöst gå loss redan i Oktober.

För det var ju så satans viktigt. Att det hände något stort. När 1993 blev 1994. Eller 1999 blev 2000. Det måste bara finnas en ball fest att bli bjuden på, helst ordnad av andra, men i värsta fall i egen regi. Bara det kom många. Bara alla hade klätt upp sig till tänderna med glitter och extrasmink på ögat. Bara man fick hångla vid 12-slaget. I värsta fall med Ulf på milleniumfesten i Osbyholm, sämsta hånglet i världshistorietten men bara man fick hångla. I nödfall med en tjejkompis. I den lilla trappan utanför Väskhuset, Stortorget i Lund anno 1994 med hon den snygga i parallellklassen. Bara man fick hångla. Med 7 stycken på Dublin Castle 2007. Oh yes. Klockan 12 med raketer vinande i öronen. Gott nytt år, grått nytt hår, glöm inte bort mig, vad stort det här är.

Och alltid med ett visst mått ångest. För så går inte bara en dag, utan ett år, från våra liv och kommer aldrig mer åter. 2011. Two-thousand-fucking-eleven! Vad hände?

Det är dock så att det är som viktigast och mest ångestladdat när man är 17. Fortfarande stort och spänt när man är 25. Och ännu av betydelse att man iallafall är bjuden på en eller ett par festligheter vid 30. Men nu, nu när jag är en tvättäkta tant som dessutom är på högsmällen och inte kan få något i mitt glädjehål, bara en Ica-Pommac, då skiter jag rätt duktigt i det där. Med festen. Som jag ändå inte är bjuden på. Torson finns ju inte längre och någon annan fest känner jag inte till.

Har jag någon snygg klänning som klär en trind gumma som jag, allt klär en skönhet ju? Nej.
Är jag sugen på dans, mingel och skumpa? Nej.
Har jag några balla polare i närheten som bjuder in till bus på festliga lokaler? Nej.
Finns det någon avslappnad pub där alla ens vänner samlas, tänk Dublin Castle, där man bara kan glida in på en räkmacka och säga skål och puss? Nej. Inte här.

Så inte mer med det. Jag hänger med de snyggaste jag vet, Ludde, Lovisa och Isabella i magen. Kanske om jag har tur får jag komma hem till mamma Eva på nyårssupé med de andra barnen. Det räcker så. Grått nytt hår som sagt. Grått nytt hår.

Monday, December 27, 2010

Matvrak

Om kvällarna julfrossar man. Trycker i sig jansson-köttbullar-prinskörv och paradisask på det. Eller engelsk julkalkon med tjockgladsdessert. Sedan är jag så mätt att jag får svårt med andningen. Jag blir anfådd, för maten och Isabellan trycker undan luftstrupen. Mat ska dom ha, luft inte lika viktigt. Tydligen.

Men lik förbannat vaknar jag sedan på morgonen och min första tanke är, wow this is great, nu får man äta igen, vad ska jag stoppa i glädjehålet idag? Ja, det är min första tanke varje morgon. It's an obesession. En matstörning. Och ja, jag tänker på blandad english och svenska, sån är jag.

Så äter jag en stadig frühstück, det kan vara gröt eller nåt annat nyttigt. Men i samma stund som jag dukar undan tallrikarna börjar jag tänka på nästa mål mat och vad det må bära i sitt köttiga sköte. Däremellan tömmer jag alla chokladaskar julen lämnat efter sig och trycker i mig ett par apelsiner, en julmust, en näve nötter och russin. Sedan steker jag korvar och bacon och serverar till pulvermos. Sedan dricker jag lite te och ett glas saft, en pepparkaka till det. För jag är så satans sugen hela tiden. Det är fan helt osannolikt sick vad sugen jag är.

Om jag slutar under 83 som var min snygghetsvikt förra gången jag lade mig att dö på förlossningsbordet, är det en smärre sensation. Watch me and learn. Fy fan.

Sunday, December 26, 2010

Julen är härlig för stora och små

Alla vet att det bästa med julen för den vuxne är i normalfallet maten. Att få trycka i sig obegränsat med griskött, tjockglad och glögg - det är fan en ynnest.
Presenter känns inte längre så förbannat viktigt, som det gjorde på den tiden då jag och min bror låg på en filt under granen flera dagar i sträck och klämde, sorterade, spekulerade, hoppades. Den tiden är sedan länge förbi. Det finns inga legotåg i mina paket längre, och jag önskar mig inga heller. Nehejdutack, den nya hobbyn är så klart att se vad Lovisa får, hur hon öppnar och hur hon reagerar.
Och det kan jag säga direkt och helt och hållet objektivt, att mitt barn är ett väldigt trevligt, tacksamt och glatt barn. Duktig på att öppna och glad för allt hon får. Tom ett paket plåster som jag slagit in.
Annars har man ju hört att alla ungar nuförtiden är kapitalister och otacksamma svin som sliter upp paket efter paket och inte tittar på innehållet. Det har man ju. Men inte mitt inte. Jag har närt en kommunist vid min barn, mina barn e inga aper.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Här ligger världens sötaste i Barbapapasängen

Published with Blogger-droid v1.6.5

Vad har du i din säng?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Thursday, December 23, 2010

Snön lyser vit på taken - endast tönten är vaken

Jag sitter där jag sitter. I absolut tystnad och avsaknad av kollegor. Till och med asiaterna har bussats hem till sina övernattningslägenheter i Malmö nu. Det är bara en tapper soldat kvar, den julgrisfete konsulten från Lund, den lilla Ullan som väntar på skjuts till Novalund -meckat för den köpsugne som ännu inte fått sitt julklappslystmäte mättat- och senare till 38-årskalas. Kom nu, Kalle och Mamma, puffandes i den blåa BMW:n. Kom nu och hjälp er stackars av fetma halvt handikappade släkting härifrån.

Möjligheten finns dock att dårarna till säkerhetsvakter har lämnat bygget utan att kolla att jag sitter här som ett bevis på löjlighet. I sådant fall blir det en jävligt het jul för mig vid kaffemaskinen och ätandes folks bortglömda gamla ruttna lunchlådor. Dom med smör på.

Du kan säga att det är hur mysigt som helst med snö, men jag går inte på den lätte. Dra du den om snödrivan, rödluvan, jesusbarnet, men jag har fått nog. Jag får ju för fan skämmas, jag som dragit hit en stackars brasilianare som tror att de två senaste vedervärdiga vintrarna från hell är någon slags norm. Det är det inte, kan jag tala om. Det här är den sinnessjuke varianten av Kung Bore och jag tycker å det bestämdaste att han kan gå och dra något gammalt snötäcke över sig.

Är du trött så går du och lägger dig, brukar det heta. och det gör jag fan gärna, men det står ju en juljävel för dörren och väntar på att bli firad.

Hard working people

I jobbmatsalen idag: Jag och en massa strandsatta asiater. That's all.Sayonara merry xmas.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Mysigt med snö, sa du?

Idag promenerar jag till jobbet som du kan se. PERFEKT.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Monday, December 20, 2010

Snyggast vinner


Cp-skadan har roat sig med att ta bilder på sig själv på dassaletten. Var ju tvungen att testa prototypfan enligt anvisningarna. Dessutom ville jag se hur tjock jag är. Så här tjock är jag.
Och idag har vi vart och kikat på Isabella. Hon var perfekt utformad och jättebusig där inne. Väger 1,8 kilo nu och estimeras väga 3,2 kilogram när hon ska ut genom det där lilla snygga hålet jag har. Fy fan vilken förlossningsskräck jag får när jag tänker på det. Alla tänkbara eventualiteter är fullkomligt vidriga. Stackars, stackars lilla Ulla.

Sunday, December 19, 2010

Lovisa vill träffa Isabella

Säger hon. Och det ska hon snart få. 8 weeks to go idag. Och jag tycker inte att det här är "en tid att ta vara på" och "njuta" av, jag tycker det är faktiskt ganska trist att vara preggers, inte snyggt att vara tjock, tradigt att kissa i kors med sig själv vart femte minut, inte spännande alls att se hur magen spricker upp. Det lär ju vara sista gången jag gör det här, och det känner jag ingen sorg över. Graviditetsträsket och det fasansfulla förlossningshelvetet. Jag betackar mig. Fly mig ett glas rödtjut och en snulle, så blir det bra så, tack. Och ett litet barn kan jag ta för besväret.

Hon heter Isabella. Det är ett av de snyggaste namnen i världshistorien, faktiskt i klass med det tjusigaste namnet i hela almanackan, nämligen Lovisa. Det enda som gör att man måste tveka är att det är så satans populärt att heta Isabella. Nåja, i Sverige är det mer poppis att heta den fulare varianten Isabelle (nummer 19 på namntoppen 2009), men i USA ligger Isabella i topp jämte Emma. Och på den vårdcentral vi går till, Södertull i Lund, hade de satt upp en lapp där de tre mest populära bäbisnamnen listades. I topp: Isabella. Är det Twilight-Isabella som spökar? Eller är den Amerikattska världen och Lund full med intelligenta människor som fattar att välja ett snyggt namn till sina barn?

Hur som helst, Isabella är nummer 34 på namntoppen, Lovisa 40. I topp ligger Alice, Maja, Ella, Emma, Elsa, vilket ju är fem skitsnygga namn, vilket alltså skulle bevisa att befolkningen är smart över lag.

Ibland, särskilt när jag läser idiotiska forum på i synnerhet Familjeliv.se, får jag för mig att havande människor som skaffar smått, tror att det är någon slags tävling att hitta det mesta ovanliga, absurda namnet. Sånt som Farfars far hette tidigt 1900-tal. Eller påhittade kombinationer av existerande namn som görs fula och pinsamma på kuppen. Bara för att man vill vara unik, men på barnets bekostnad. Här har du två färska exempel från just Familjelivs cp-forum:

Tamela o Lea heter mina barn tycker de e rätt ovanligt.. i allafall Tamela vet INGEN annan som heter det...

Min dotter heter Isa-Lee, det namnet fick vi ansöka om att det skulle bli godkänt. Fanns inte innan, för ett tag sen såg jag att en till hade döpt sin dotter till detsamma... Då är det ovanligt..
.

Ja men grattis, du har närt ett mobboffer vid din barm. Vad är det som säger att ovanligast vinner? Herregud, i arabvärlden heter alla barn varianter på Mohammed och Fatima, inga konstigheter där.

Och eftersom mina barn inte är några aper, heter de Lovisa och Isabella. Och det bästa med det är att då kan man tatuera in LovISAbella på sin skuldra. Smidigt va.

och anka

Published with Blogger-droid v1.6.5

Tittut med duschdraperi

Published with Blogger-droid v1.6.5

Saturday, December 18, 2010

Lolo o granjäveln

Notera Luddes musmatta. Ett gammalt grytunderlägg i kork. Tydligen asbra glid.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Julen - en stund för eftertanke och fromhet?

Nu står snart julen för dörren och då är man ju upptagen med pepparkaksbak, julstök, inläggningar, pynt och presentinslagning. Som den gravida småbarnsmamma man är. Kunde man tro.

Men trots att jag väl nu är att beakta som vuxen så sysslar jag inte med sånt. Jag har en klädd gran, i plast, den är snygg. Och jag har några chokladlådor i garderoben jag hade tänkt ge bort. That's it.

Stackars barn, säger ni. Ska hon inte få några juuuulklappar? Jo, det kanske hon ska, även om hon ju rakt inte behöver några. Vem behöver det förresten, vem behöver kommerstomten? Jag behöver inget, men självklart vill jag ha allt, för så funkar det.

Många hemfaller åt välgörenhetsträsket så här i juletid. Och det är väl bra att man vill hjälpa de som inte har det lika snyggt som en själv av olika anledningar, men vad jag noterar är att ingen vill, likt den beundransvärde Karl- Bertil Jonsson, vara en Okänd Välgörare. Man vill basunera ut att man minsann ger till fattiga, dunk i ryggen, och fy fan vad jag är bra. Så att man får sin Good Guy-badge.

Minns ni Vänner-avsnittet? There are no selfless good deeds. Phoebe försöker desperat hitta det, men det går ju inte, för det finns inga rakt igenom osjälviska handlingar. För ger du 5 spänn till en hemlös så dövar det ditt samvete för en stund - du hjälper knappast mannen klädd i lump bort från gatan. Och sedan går du hem till Facebook och berättar vad du gjort och vilken god människa du är, och vips har du den som i en liten ask, The Good Guy badge, redo att fästas vid ditt kavajslag.

För att ge bort utan att det märks, det är inget gemene man sysslar med. Så om jag bestämmer mig för att skänka 1000 spänn till RK/NSPCC/Amnesty International istället för att ge julklappar till mitt barn, då ska jag fanimig publicera detta på min vägg, min blogg samt skicka massmail till alla sändlistor jag tillhör på jobbet. För sån är jag. En god människa.

Monday, December 13, 2010

Aldrig förr har jag känt mig så till den milda grad sexig

Hej alla tjocka. Nu kan det kanske glädja någon liten gynnare och djävul att jag gått upp 10 kilo sedan jag sist fick resultatligga. En del av fettet verkar ha satt sig i näsan, tillsammans med slem och aldrig sinande snorkråkor - med det läckra resultatet att jag snarkar som ett gammalt fläskberg till storrökande gubbjävel.

Resultatet är inte bara att jag väcker min man som - efter upprepade försök att vända den feta, otympliga kärringkroppen så att den slutar tröska, men så börjar den igen efter 30 sekunder - måste ge upp och lägga sig i barnrummet för att kunna sova en liten, liten sväng.

Nej, jag väcker även mig själv, och jag undrar varje natt argt vad det är för jävla oväsen. Drömmer att jag befinner mig på en hårt trafikerad motorväg, ett sågverk eller kanske en borstbindarverkstad. Och sa vaknar jag och inser till mitt förtret och min oerhörda förskräckelse att det är jag själv som låter så vidrigt.

Ska det va såhär?

Sunday, December 12, 2010

Lolo och idolkändisen

Stackars ungdom, han kan inte sova för Lovisa sjunger Sankta Lucia och Motorista Olho Posto och Bäbä Vita Lamm jättehögt. Eller jag är osäker på om det är en herre eller fru, minns inte vad de sa, var idol-Sasha en pojke eller flicka? Här sitter han/hon/den iallafall så det är bara att knacka på axeln och fråga om jag vill veta.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Friday, December 10, 2010

Let's all make babies

Vad väntar alla dessa människor i 30-årsåldern på, många i fasta förbindelser och lika fasta jobb? Har de inte fattat att grejen är att föröka sig, att göra fler av den man gillar mest, nämligen sig själv?

Idag läste jag förnöjsamt på Facebook, sidan där man nås av alla slående intressanta nyeheter bland sina bekanta, att ett gammalt strävsamt par jag känner som varit ihop och gifta i minst 6 år och passerat 30 för länge sedan, väntar barn. Det gladde mig och jag tänkte att nu är det dags för alla dessa gamla stofiler att ta sig samman och ligga lite så det blir barn, för allt annat är ju meningslöst i jämförelse, vilket man ju inte fattar förrän man skaffar barn, men gör det då för fan, så ska du se att jag har rätt.

Det kinkigaste läget är förstås för de som är runt 30 men varit i sin relation länge, och blivit bekväma. Det ska mycket till innan de slänger p-pillrena och börjar ligga på riktigt. Bättre då att vara tuff och singel för att kasta sig handlöst in med den rätte, köra hela racet sambo-bröllop-förlossning på ett och samma år. Lite så jag jobbar och fy fan vad bra det gick och fan vad jag är nöjd. Ni får mycket gärna prova.

Som sagt, du kan ljuga på puben och skoja allt vad du orkar, men ingenting slår att ha små snygga barn som kan lära sig allt du kan. Nada, niente, nichts. Tro mig, jag vet.

Kom igen nu alla tanter och gubbar, nu är väntan över, nu gör vi barn. Mitt nästa kommer om cirka 9 veckor, när kommer ditt?

Tv-idol vs Knarkoman

Det är tydligen inte häftigt att titta på Idol längre. Bland kollegor är det nehejdutack, och bland de barn jag känner är det comme ci comme ca - inte så jävla suget - kanske det helt enkelt är något för småbarnsmorsor. Något för en tjockis med chipsskål och julmust i näven som jag.

Han som vann var som tur var bäst sedan starten. Det såg lite osäkert ut där ett tag, huruvida han skulle vinna eller ej. Och det berodde inte på att han inte var bäst, för det var han utan konkurrens och utan tvekan. Nej, det skulle isåfall vara för att de potentiella röstarna, dvs Svenska Folket, fick den berömda dåndimpen när det framgick att Jay testat positivt för knark. Just så stod det i de braskande rubrikerna på kvällisarna: JAY TESTAR POSITIVT FÖR KNARK. Och att han eventuellt borde diskas från tävlingen på grund av detta knarkande. En förebild för 12-åringar ju, han får inte knarka.

Men backa nu ditt band så reder vi ut begreppen. Karln hade alltå rökt lite braj på fyllan, that's all. Och vad fan, vad är detta, har vi inte alla det, har inte alla hängt med Masse-Brasse i sin ungdom? Knark är bajs, jag vet, men Svenne Banan får väl ändå försöka hålla isär begreppen. Det finns knark och det finns knark. Inkörsport till tyngre droger, har du hört den förut sa Jeja Sundström. Men snälla nån, har du hört talas om någon rockstjärna som inte knarkat lite? Hör det inte till? Living on the edge, rock and roll life style, se på Ozzy, se på legenden, se på fan.

Låt honom slippa sjunga smöriga sånger med tonartsstegringar och oh-oh-ljud, det passar inte en riktig rockkarl. Och låt honom knarka lite om han vill det. Det är väl ingen som dött av lite knark?

Thursday, December 09, 2010

Sotsvartis

Åh, du motstridiga känslor. Jag vill inte sluta på mitt finfina jobb. Men jag vill ju träffa Isabella. Och jag har ju ingen anställning, så jag får hålla tumme, hatt och allt vad jag förmår att jag ska få komma tillbaka. Att de ska sakna mig.

Planen var ju att jag skulle hitta en ersättare med kort, praktisk frippa, fotriktiga skodon och en tantig attityd i total avsaknad av humor och finess. Duktig men tråkig. Sjal om halsen och kostymbyxor på halvfeta lår. En som hamnar i min och Peltos tristaste persongallerikategori, som kör sängen, slidan, missionären, fy fan vad tråkigt!

Och vi träffade ju en sådan när vi intervjuade kvinnor för mitt jobb i början av veckan. Kort, lite poppig frippa fast på ett tantigt sätt. Mesigt sparsamt med smink. Skrattade för lite och i varje fall på fel ställen. Sa inget kul, öppnade ingen lattjolajbanslåda. Men kunde säkert administreeeera. Ordning och reda, här ska skåpet stå.

Men inte fan kunde vi ta henne. För inte ska väl stackars snälla Grodan behöva sitta bredvid en sådan tant och tristessminister. Så lågt kan vi bara inte sjunka, så taskig kan jag inte vara.

Så då träffade vi en stjärna istället. Som jag motvilligt gick med på att välja. För hon var snygg. Och ung. Och skrattade glatt och ibland rått, och det vet vi ju är det bästa. och hon kunde allt och var tuff med skinnpajsnäsa och rättfram attityd. Vi gjorde high five efter att vi intervjuat henne, så het var hon.

Och Grodan fick träffa henne och approvade han också. Henne ska vi ha! Och jag sa att nu börjar jag gråta. Och visst är hon snygg. Ja, snyggare än du iallafall Ulla-tjocksmock-Bella. Och om allt blir mycket roligare om man är snygg, om det är principen, då kommer dom ju ha alldeles förfärligt roligt med henne, för hon hade ju grekiska vackra rådjursögon och smala ben i snygga jeans.

Men det är klart att hon är ju ingen Ulla, sa Grodan. Världens bästa Ulla. Eller nåt sånt. Eller så drömde jag det. Men det värmde iallafall.

Nu är det bara att hoppas att hon är en falsk anka och bara en ytlig fasad av snygghet och att all duktighet rinner av och bleknar i jämförelse med min forna glans. Så jag får komma tillbaka till mitt snygga jobb. För det är ju MITT jobb. Eller hur.

Ska bara klämma ut en korv först, sedan är jag med i matchen igen.

Och fram till sista Januari när jag kastar in handduken för ett tag ska jag vara duktigast i kommunen. Glöm aldrig mig.

Working family

Det är en ynnest att jobba på samma ställe som sin snygge man. Alla borde prova. Först ringer ett muntert alarm, sedan ett till. Och så igen efter den obligatoriska snoozen x 2. Den ene duschar, den andre sminkar/rakar. Sedan gör den ene mackor medan den andre väcker liten, byter blöja och kläder. Man färdas i bilen tillsammans, via dagis. Sedan pussas man hejdå vid snurrdörrarna, tills man ses några timmar senare på lunchdate. Dödsläckert.

Jag vet inte hur det är för dem som gjort detta dag in och dag ut i massa äktenskapliga slentrianår, men för mig i hittills dagarna två har det varit fantastiskt trevligt.

Wednesday, December 08, 2010

Coolast i kommunen


Jag hittade den här bilden från i somras och höll på att dö av hjärtinfarkt när den avbildades coolhet slog emot mig.
Idag är hon dagisbarn på riktigt, för både mamman och pappan jobbar på Sony Ericsson. Hur coola är vi på två skalade bananer? Just det, den ene coolare än den andre.

Monday, December 06, 2010

Lessons learned

Se aldrig om din ungdoms favoritfilm. För fy fan vilket trams.

Leta du efter töntigare testesteronstinna sepen med enormare självhävdelsebehov, men du kommer inte att finna det. Kelly mcGillis är fan rätt ful, Tompa alldeles löjligt kort i rocken och dialogen i bästa fall ett skämt, men förmodligen bara sjukt tafflig. Inte ens flygscenerna är särskilt tuffa eller trovärdiga.

Män med små penisar.

Och där satt vi i Lottas källare sent 80-tal och bedrev själslig onani under den "blåa scenen" (dom ligger) och grät när ärketönten Goose, han som är gift med en ful och dum 80-talsvariant av numera åter (av operationer) fula Meg Ryan, dör.

Hur tänkte vi? Jag tänkte "fy fan vilken load of bollocks" idag när jag såg om skräprullen Top Gun, det var vad jag tänkte.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Saturday, December 04, 2010

Boi da cara preta na neve

Den ofrivillige shopliftarens guide till shoplifting

Här kommer några heta tips från coachen om du vill smygsnatta lite - utan att ens veta om det själv.

Det viktigaste redskapet är ett litet barn. Dels kan du gömma saker bakom barnet, eller till och med i barnets fickor (så länge de är under 15 och straffomyndiga), och dels fungerar barnet som ett förkläde som signalerar duktighet, properhet och pålitlighet. Vem ber en med barnvagn om leg på systemet? Vem misstror mamma mu, kollar hennes väska i jakt på stöldgods?

Nej, just det. Och det är ju därför t.ex. zigenarna i London låter sina barn gå in på puben med den där lappen som säger "hjälp oss vi är fattiga, mamma är en hora och jag är smått sepe", istället för att göra det själv. För vem kan tro att det lilla söta barnet ska norpa plånböcker och mobiltelfoner från de salongsberusade medan de vänligen delar ut pundpengar? Nej, just det.

Det går alltså säkert utmärkt att gömma några korvar i barnvagnstyget, trycka in en påse saffran eller två i barnets mössa.

Så långt har dock inte jag sträckt mig. Avsiktligt snatteri var det mycket mycket länge sedan jag ägnade mig åt. Någon måtta får det vara.

Nej jag gör det av misstag och märker det först när jag kommer ut med alla mina kassar, vagnar och barn till bilen. En duktig människa hade säkert gått in igen och betalat snällt, tex mamma och Carl hade gjort det, men jag tänker som farfar att det drabbar ingen fattig och känner mig bara lite busigt som en vinnare.

De senaste sakerna jag snattat:
-En Mr Muscle som hamnade bakom bilbarnstolen som jag snyggt placerat i kundvagnen på Rusta.
-Ett paket bacon som låg bakom läskbacken i Ica-kundvagnen.

Nästa gång kanske jag har vett att råka gömma något dyrare. Vilken vinnare.

Thursday, December 02, 2010

Ketchup ska prutta på lego


Vägen till den tjockes hjärta går genom magen

Världens bästa mamma. Det är nog inte jag utan min.
Inte nog med att hon barnvaktar utan att knussla eller någonsin säga nej.
När man hämtar upp barnet efter avslutad aktivitet får man även med sig en lunchlåda hem.

Med en etikett som beskriver dess innehåll. Fy fan vad gott!
Resurskocken serverar idag: Fläskfilé med rosépepparsås och parikamos.