Kameloser, leopardmönstrade pantalonger och glittriga klackar

Varje gång jag reser till Danmark förundras och förfäras jag av deras känsla för fashion, eller rättare sagt bristen på den.
Det är leopardmönstrat på varenda kärring över 60, gärna i rosa. Stilettklackar på silvriga sandaler med glitterspray till vardags, tex när de ska checka in till flyget. Stora guldiga väskor med enorma djurapplikationer och tingeltangel. Blusar i djärva mönster, tunna vita byxor med zebrarandiga revärer på tjocka rövar. Kortklippt spretiga frisyrer i lila eller rosa nyanser. 15 kg brunkräm och missklädsam färg på de av cigarettrökning skrynkliga munnarna.
De är alltså utspökade så som man tänker att östeuropeiska horor ser ut. Vanvettigt fult, billigt och skrikigt.
Varför? För att de tycker att det är snyggt, är det givna svaret. Men hur KAN de tycka det? Man vill ju bara gå fram till dem och fråga vad det kostar för en timme, vad de tar för en avsugning. Till och med Stripp-Louise ligger i lä vad gäller anskrämlighet, då är det illa.

Party i mina brallor

Nu dricker vi bärs. Och med all rätt, för nu är vi inne i skojveckan-2010. Allt är roligt. Lovisa går och lägger sig klockan nio med Guran draperad över lilla ansiktet. Och vi leker vuxna.

Imorgon ska vi ut på galej med jobbet. Första fyllan med gänget. Men självklart håller jag i hatten, jag är ju professionell nu, vuxen och duktig. En gång när jag jobbade på ett säljkontor i London var jag världens tystaste mus på kontoret, men så blev det företagsfest och jag tömde bägare i rekordfart, varefter jag tyckte det var lämpligt att yppa mina innersta tankar. En bild som kommer upp på min näthinna är den där jag står i mitten med ett 10-tal ostiga säljartyper runt mig och jag går laget runt och ger dem sanningar på löpande band. Ord och inga visor, du ska inte tro att du är något, tyckte jag. Så ska jag inte göra imorgon, jag gör inte sånt längre, och har dessutom ingen anledning för alla mina kollegor är fantastiska människor. Jajamensan, allihopa. Vilken tur va. Tur för dom.

Dessutom har jag ju, om Ask och Embla vill mig väl, ett plan att catcha på fredagmorgon. Man vill ju inte göra en Stene och vara så full vid avfärd att man drar en matta om halsen i tron att det är ens halsduk. Nehejdutack. Jag sätter mig i kabinen med sol i sinnet och flygplansnosen riktad mot docklandslaget i Lindon.

Och Mawia har halvdag på jobbet för hon är sugnast i stan, men sugnast är ändå jag. Älskar't.

Nya bloggregler i landet Svärje

Nu har det införts en ny regel vad gäller bloggande:

Alla som inte är verbala måste sluta blogga.

Så är det bara. Har du inte språkets gåva, kan du hänga upp skylten och säga tack och bock, för det finns väl ingen rimlig chans att någon vill läsa din särskrivna svada om just ingenting, inte ens din mamma.

Det går bra att du fortsätter skriva i dagboksform, om du nu händelsevis har ett behov av att skriva av dig, men detta offentliga publicerande av illa formulerade blogginlägg om vad du har på dig och åt till middag måste få ett slut. Du blir ingen ny Blondinbella, det finns inte plats för fler.

Det går också hur bra som helst att fortsätta skriva en välformulerad och rolig blogg, även om den just inte har något informativt innehåll, det är hur kul som helst, och jag gör det själv jävligt snyggt, om jag får säga så, och det får jag ju, för det är min bloggfan.

Men ni som inte kan skriva, ni kan sluta direkt, för det blir bara pinsamt.

You know who you are. Lägg ner.

Om att vara lite småtjock

Jag har en tjockiscoach. Hon säger att man ska vara lite tjock, för då döljer man rynkorna och ser alltså yngre ut. Dessutom växer jag ju fortfarande. Säger hon. Och så tar jag en kaka till. Helst en japansk med fisksmak, sådana fick vi idag, och sköljde ner med japanskt grönt te, också det med fisksmak.

Sedan har jag ju som bekant omvänd anorexia. Jag ser mig i spegeln och ser en ganska smäcker, läcker figur. En liten söt flicka, liksom. Det är värre med fotografier, kameran lägger ju på 8kg, det vet vi, och ibland när jag ser foton på mig själv kan jag undra vad det där är för ett jävla fetto tills jag inser att det är ju jag. Hu vale. Men jag är ju bara lite tjock, inte som Karlsson på Taket eller Inga Gill, bara lite klädsamt rund. Eller?

Hjördis, gammelmostern nästan 90 bast i Falkis, undrade hur det var med mig, "är hon fortfarande sådär tjock?" hade hon frågat min mor (som förresten är jätteduktig och smal). Nej, riktigt så tjock är hon inte längre. Hon vägde 84, men det var ju dagen innan hon kläckte ägget, alias Lovisa. Sedan skojade hon loss på 74 för cirka ett år sedan, rullade runt i kakor, pizzor och pasta i Brasseland. Nu landar hon väl nånstans runt 65, och ser alltså tillräckligt ung ut för att visa leg vid både snus- och ölköp. Joråsatt. Vinst varje gång.

Tjockisar ser yngre ut, fräschare liksom, så är det bara. De där smala, fårade människorna, dom är vi ju inte alls avis på. Proppa igen kakhålet med en fiskkaka till, det är du värd Ullaguran.

Gissningslek

Nu har jag lekt hitte-på. Nedan finns ett antal kategorier med 5 olika påståenden. 2, ibland 3, är sanna från varje kategori. Kan du gissa vilka? Jag må vara en ful fisk, och i de lugnaste vatten simmar dom, men riktigt så illa är det inte, väl.

Möten med Lassie

Tommy Körberg har sovit i min mammas säng

Jag har suttit bredvid Lotta Engberg på en flygresa och hon frågade mig "sysslar du med mode, eller?"

Jag har varit Kevin Costners barns au pair

Jag har skakat hand med Jacob Hellman

Jag har tagit Neil Tennant på bröstet (brösten?) och druckit ur hans vinflaska

Brott och straff

Jag sparkade en gång sönder en busskur

Jag har suttit i en polisbil efter att ha blivit haffad för butiksstöld

Jag har intagit illegala substanser på ställen där man inte får det

Jag har sålt vidare saker jag visste var stulna

Jag har stoppat pengar i egen ficka när jag jobbade på serviceinrättning och tog betalt av kund

Sjukdomar

Jag har drabbats av karpaltunnelsyndromet

Jag har haft en sexuellt överförbar sjukdom

Jag har blivit akutintagen på sjukhus pga fylla

Jag har haft mässlingen

Jag har blivit diagnosticerad med någon form av mental ohälsa

Kända allergier

Nötter (alltså korkade människor)

Kokain

Gräs (det på mattan i trädgården)

Penicillin

Katt (och hund och giraff)

Jag har aldrig

Jag har aldrig uppsåtligen och med baktanke ljugit i mitt CV

Jag har aldrig fått betalt eller betalat (i pengar) för sex

Jag har aldrig använt Guran i något som helst sexuellt sammanhang

Jag har varit i Sveriget aldrig

Jag har aldrig ljugit när jag har lekt "Jag har aldrig"

Mina hobbies

Sjunga karaoke

Sy gardiner

Påta i trädgården

Shoppa (särskilt skor)

Sitta och ljuga på en pub

Känner du din Ullagura? Du vet väl att hon är duktig!

Vem bestämmer?

Nu har vi beslutat att Lilla går och lägger sig när klockan slår 21. Man måste tydligen bestämma sånt åt folk som inte är många år fyllda, för de vet inte sitt eget bästa. De flesta i hennes ålder knyter sig redan vid 7 eller i värsta fall 8, men där tycker jag allt att gränsen småsprang. Då hinner man ju knappt hem innan det är dags för nattning, och så får man på köpet en som vaknar pigg och alert klockan sex och vill kolla morgonsändningen av Drömmarnas Trädgård som ingen annan vill se.

Nej, klockan 21 är en snygg kompromiss, den tar vi sa pållen. Först står hon upp och skriker, skakar galler och vill bli upplyft ur helveteshålan aka sängen. Men sedan får hon alla djuren, inklusive Guran, och då pratar hon lite med dem, kurar ihop sig i ett hörn och somnar sötast i stan.

Nästan så lätt är det. Iallafall dag två av denna "metod". Vad jag hatar att använda "metoder" på barn. Herre min Jesus lover, kan man inte ta saker som dom kommer och lattja lite, tänker jag? Utom klockan 1 på natten när bäbisen vill hoppa i sängen och helst rita, då tänker jag inte så. Då tänker jag att nu slänger jag mig ut från balkongen, för NU ORKAR JAG INTE MER. Men det gör jag ju, orkar lite till. Och bestämmer alltså att nu ska vi använda en metod som går ut på att Lilla går och lägger sig klockan nio, marsch i säng bums.

Funkar varje gång.

Bara ett problem. Att nu ligger Guran inlindad i den lilla famnen och jag kan inte få loss honom på ett smidigt sätt. Då måste jag sova UTAN Guran, och det är tungt, mycket tungt.

Minns du att jag sa att: Guran, honom får hon aldrig, han är min, min, bara min.

Och nu har han i princip bytt namn till Goj-oj och sover i den lilla sängen. Allt för mitt barn.

Minns du också att jag brukade säga att det första jag skulle rädda i en eventuell eldsvåda, om jag bara fick rädda en grej, så skulle jag välja Guran. Då vet du hur viktig han är.

Nu skulle jag skita i allt, inklusive Guran, och bara rädda mitt barn. Viktigast i hela världen.

Världens sötaste

Och med den bilden på min näthinna säger jag godnatt.

Dagens glasspinne

På Luddes:

Vad gjorde bagaren när polisen kom?

Han smet.

På min:

Vad kallar man en nervös ko?

Milkshake.

Det känns ledsamt att någon sitter och får betalt för så sinnessjukt platta, trista skämt. Man blir ju inte alls sugen på att köpa fler GB-favoritboxar, man vill bara gå och dö av tristess.

Fånga bubblor

Alla barn älskar såpbubblor, så är det bara. Nämn en unge som inte gör det och jag ska genast ringa barnpsyket och be att de kommer och hämtar med tvångströja.

Här är Lovi och kussarna, världens bästa lekkamrater. Här bubblas det loss på vår överdimensionerade balle utan möblemang. En dag ska vi köpa hammockar och solstolar och hela baletten. Och så ska vi få en balkonggrill av min snällaste kollega, fy fan vad bra.

Välkommen på grillfest. I dagarna. Korvarna är inte halal.

Liten Bulle och Kaka

Här är Lovisa med en av sina absoluta favoritpersoner. Hon kallar henne Kaka, fast egentligen heter hon Clara. Sjukt snygg och går på högstadiet. Om jag hade varit så snygg, klok och tuff när jag gick på högstadiet hade jag nog varit en mindre misslyckad människa senare i livet.

Duktig docka

Feminsterna rasar. Hur KAN du sätta en dammsugare i handen på flickstackarn, hon skulle ju haft en borr, en gräsklippare eller åtminstone en grill. Något som inte kvinnor kan.

Jaja, men nu är det så att Papai lånade ut sin maskin till sin dotter en liten stund, och eftersom hon sett hur han gör, gjorde hon likadant.

Snyggt det blev va.

Hellre lite skit i hörnorna än ett rent helvete - en familj jag brukade städa oss när jag gick på gymnasiet och ville tjäna pengar till skidresor och sprit, hade satt dessa visdomsord på en broderad väggbonad, och jag tror inte att dom skämtade.

Gogo eller Gaga - välj och vraka

Vilken fest såhär på söndagsmorgonen.

Gaga Gaga Gaga!

Tjatar hon. Och jag sätter på Lady Gagas Bad Romance.

Cirka 10 sekunder in i låten skanderar hon dock:

Gogo Gogo Gogo!

Och jag byter till den andra favoritlåten I Gotta Feeling med Black Eyed Peas.

Vilket är kul i cirka 7 sekunder sedan måste vi byta tillbaka till Gaga. Och så går det till i oändligheten.

Fram och tillbaka. Gogo, Gaga. Själv är jag hjärtligt trött på båda dessa popsnören, men skit i mig nu, det är inte mina behov som ska tillfredsställas, det är inte jag som bestämmer.

Till slut tar jag mitt förnuft till fånga och sätter igång Pingu på min rosa Playstation så att jag äntligen kan leka med min datormaskin ifred. Man gör alltid så.

Vill du, vill du dansa

Fatta förnedringen. Idag har jag hängt med Lovisas kusiner. Dom är väl cirka 9-14 bast, alltså dödscoola och vet vad som är pinigt och inte. Och idag berättade dom att DOM BRUKAR GÖRA SIG LUSTIGA ÖVER HUR JAG DANSAR.

Kan du tro det? Jag som dansar så snyggt, modänt och ungdomligt. Som vilken popstjärna som helst. Jag shakade loss lite till Lady Gaga idag, tuffaste tanten i kommunen tänkte jag, men då SKRATTADE DOM och berättade att dom alltså brukar parodiera mig. Tydligen boxas jag väldigt mycket i luften när jag dansar. Samt att det är lite kasedansvarning.

Jag som har trott att jag är fräcka, ungdomliga mostern får visst tänka om och inse mina begränsningar. Jag är ingen inspiration för ungdomarna, jag är föremål för åtlöje.

Och jag kan väl bjuda på det, även om det känns lite, det gör det allt. Straffet blir att jag INTE tänker köpa ut till dom när dom blir 17. Eller ens 18. Kanske 19, men vi får se.

FOTNOT Dock tyckte dom att jag borde köra in till Idol-uttagningarna i Malmö imorgon bitti och göra audition, för tydligen sjunger jag väldigt fint. Det var bara min syster som undrade om jag inte eventuellt var för gammal för detta evanemang, men henne tystade vi. Möjligtvis drev dom med tanten, men det var så dom sa, och det var så jag tog det.

Bara jag låter bli att dansa så står jag nog en rimlig chans.

Mjöd

Min man har varit i Danmark idag. Där köpte han chilipölse, mjöd och taiwanesisk black metal. Det var mig en salig blandning. Men mjöden var god, den smakade honing, som direkt plockad ur Nalle Puh burk, bara med ett extra sting av sprit. Det gillar en gammal viking som tant.


Här är mjöden. De gamla vikingarna drack mjöd vid festliga tillfällen, och ibland är det fest varje dag.

Easyjet - kanske inte så jävla Easy

Resan är nu ombokad. Tror jag.

Efter sextio-elva timmar i telefonkö med "we are very sorry to keep you waiting for so long, we endeavour to answer your call as soon as possible" som ett tradigt mantra i örat, fick jag äntligen tala med en kärring i orange väst och kornblå blus (deras uniform).

Du vill boka om din biljett, ja. Du vill resa den 30:e, ja. Du vill leka med Maria Johansson och hennes katt, ja. Du vill dricka pints på Dublin-slottet, ja. Med Sofie och scarfen, ja. Du vill pussa den lilla munnen, ja.

Allt var lugnt, allt fick jag. Utom den utlovade bokningsbekräftelsen i min e-mail-inbox. Den har hittills uteblivit, och nu är jag stressad och smånervös inför detta faktum och hoppas innerligt att den kommer innan jag spänner mig till max och måste genomlida Easyjets överjävliga telefonsystem ännu en gång, för det tror jag inte jag mäktar med.

Diffijet. Ska det vara så svårt? Allt jag vill är ju att leka med mina dockor. That's all.

Kapten Klänning

Kolla in sötaste klänningen på finaste flickan. Den kom i ett brev på posten från Brasiiilien, där har dom det snyggaste och modernaste du kan tänka dig. Det finns fler i garderoben. Det råder inga tvivel om vem som kommer att ta hem titeln Sommarens Snyggaste. Tråkigt för alla er andra, men kul för oss som vinner.

Vad är skillnaden på antiklimax och västgötaklimax?

På min glasspinne, en päronsplitt vad annars, var det idag en gåta:

När gråter du utan att vara ledsen?

Vilken grej, vilken spänning. Vi funderade och mumsade, mumsade och funderade. Tänkte att nu är det nog allt bra klurigt, inte fan kan det vara så enkelt och tråkigt som "när du skär lök". Dessutom gråter man inte alls när man skär lök, det skyddar kontaktlinser emot, kan jag avslöja. Och om det så rinner tårar på den linslöse, så är det ju inte gråt, utan irritation.

Svaret? Ja, det kan du skönja på glasspinnen ovan, efter att vi slickat i oss glassen:

När du skär lök.

Amen vad fan, dra mig baklänges, vilket chockvärde. Eller inte alls.

Idén med glasspinneskoj var god, men verkställandet poänglöst och ogenomtänkt. Skojar ni med mig och mitt intellekt, GB? Till och med fortets Fader Forahs gåtor var bättre än såhär, även trots att man fick lida av att se det risiga fanskapet och hans öronvaxätande fågelskrämma.

Om jag hade jobbat på GB:s marknadsavdelning, vilket jag säkert tror att dom skulle vilja att jag gjorde bara dom visste att jag fanns, hade jag kunnat tänka mig ett antal skojigare saker att sätta på glasspinnen.

Bättre gåtor. Inte av typen vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren. (Dörren??)

Roliga skämt. Kanske aktuella sådana. Tex "Vulcano in Iceland?? What's next - earthquake in Asda??" var kul just idag.

Tävlingar! (nitpinnar och vinstpinnar med gratis glass, en resa för två till Nordpolen etc etc)

Men det här, det duger inte!

Sjukt bra musiker

Shit vad mysigt

Det är så jävla gulligt när barn svär, visst är det. Ja, det är gulligt när vuxna svär också, men just den där lilla mjuka rösten passar bäst till runda ord.

Egentligen, säger hon ju FILT. Och på slutet att det är MYSIGT.

Men skit i det nu, vi låtsas att hon säger shit och att hon är den gulligaste i hela världen. Och det där sista behöver vi inte ens låtsas, det ser du ju själv.

Let's snacka om vädret

Alla älskar't, vädersnacket, erkänn nu. Idag undrade jag om det var någon som drog mig baklänges eller vad fan det var frågan om när jag tittade ut och såg att det fucking snöade.

Alla dessa spratt naturen spelar oss, jag blir så trött. Som ett bevis på att vi små töntiga människor inte har ett skit att sätta emot Moder Jord och hennes urkraft. Är det det här ni menar att Gud är? Vad är det för en skitgud? Varför högaktar ni den pajasen? Man kunde eventuellt frukta honom, vara skraj för hans idiotiska påhitt, om man var dum nog att ens tro att han fanns, men beundran och bedjan i blick, det är ju sinnesförvirrat och stört.

Den här vintern som jag valde för att introducera min snygge brasilianske make till the wonderful country of Sweden, kunde ju knappast blivit värre. Vad fan ska han tro? Att det är såhär vi har det varje år, från Oktober till April i mössa och vantar, kanske finns det inte ens ett slut, ja vad ska han tro? Jag har själv aldrig upplevt något liknande och jag är ändå en tant på 34 härliga jordsnurr.

Och alla människor går i ide och ingen orkar vara trevlig. Det är just en snygg introduktion va. Man får ju skämmas, ja det får man.

Dags att step up the game och visa oss från solsidan nu, kom i luckan Jesus, din gamle skojare. Kom igen nu alla torrbollar, nu skärper vi oss. Nu börjar det roliga.

Djurens rätt i samhället

Nu är väl visserligen Halal-slakt förbjudet i Sverige än så länge, men man kan ju importera. Som den danska halalkycklingen Willy's lurade på mig härom veckan. Jag vill spy när jag tänker på att jag ätit detta djur som slaktats på detta vedervärdiga vis och dessutom välsignats av en fet och ond muselman. För idag har jag sett en halalslaktarfilm och det var fanimig det osmakligaste jag sett på länge, gör det själv om du vågar. Välkommen att googla.
Iallafall utropar jag nu mig själv halalvegetarian. Ska aldrig mer äta kött förpestat av en imam/sadist, inte ens om de halalslaktar en gris.
Och mitt råd är att alltid kolla baksidan på din köttpåse, det kan röra sig om religiöst ritualmord, vidriga grejer.
Jag säger inte att djur som slaktas på vanligt vis njuter och är glada, hade jag följt mitt hjärta hade jag varit helvegetarian, inte bara halalvegetarian, men jag tror inte att uppsåtet vanligtvis är att plåga till döds.
I religionens namn gör man synnerligen sjuka och onda saker, men fanimig inte i mitt kök i min ugn, där var måttet rågat.

Alla vill vara värst

Om man berättar en anekdot från sitt liv, om något lustigt, otäckt. häftigt man varit med om finns det alltid någon som kan bräcka en. Som har varit med om samma sak fast mycket, mycket värre.

Ta det här med Bjallans diskolycka, som inte på något sätt hade något med lycka på diskot att göra, även om hon skojade på detta vis i sitt morfinrus och åtminstone själv tyckte det var mäkta fyndigt.

Nästan varenda jävel man berättade historietten för hade ett värre ess i rockärmen.

Någons man hade kört en hel glasruta genom armen och blodet sprutade som en fontän ur den avslitna pulsådern.

En annan hade huggit av sig tummen och tvingats sy dit en tå som replacement.

Den ena värre än den andre. Är det för att vida sympati, månne? Det kunde vart värre, och inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. Lagen om alltings jävlighet.

Det kan också vara en slags inneboende önskan i oss människokreatur att vilja 'vinna' till varje pris. Och den som är värst vinner ju på samma sätt som den som har flest prylar eller har knullat med flest, dvs inte alls.

Och själv kommer jag på mig själv med att på ett mycket tråkigt sätt fokusera på mig själv när jag berättar om denna olycka som ju drabbade Bjallans hand, inte min.

Hur jag ringde 112, hur duktig jag var på tryckförband och hur jag mumsade bulle på MAS utan att lägga slantar i burken. Jag. jag själv och jag.

Vilka tragiska figurer vi människor är. Så oerhört egocentrerade att när man tänker efter blir det nästan löjligt.

Lättast är att vara efterklok

Och isåfall skulle jag vilja påstå att det vore fan snäppet värre om vi HADE rest till London och varit fast där istället, hundratals mil bort från våra bäbisdockor. Om vi som Olle hade fastnat på fel sida Nordsjön och tvingats punga ut för dryga tåg- buss- och båtresor. Vilken panik!

Å andra sidan, hade det inte varit för askan hade den här handolyckan aldrig hänt, såvida inte ett av Petterssons/Johanssons eller för den delen Dublin Castles pintglas hade bestämt sig för att explodera in i Bjallans hand och riva upp ett 5 centimeter långt jack, 0,01 mm från pulsådern, men sannolikheten för det är givetvis väldigt liten.

Alltså, om vi hade valt att resa till England i onsdags istället för torsdags, då hade vi landat där borta på fel sida och inte på något smidigt sätt kunnat ta oss hem. Det hade åsamkat oss en förmodligen fysiskt påtaglig smärta att inte kunna komma hem till de små flickorna Elsa och Lovisa. Och vi hade blivit fattigast i kommunen om vi inte kunde komma till våra arbeten. Men då hade å andra sidan Bjallans hand varit intakt. Nu kan hon ju i vilket fall som helst inte knacka kod. Den gipsade handen ska hållas högt, i det s.k. nödbromsläget.

Man får med andra ord som vanligt välja mellan pest och kolera, det finns inget mellanting.

Och ska vi skylla på någon för alla jävligheter vi drabbas av så är det denna gång inte Gud/Allah och hans förhatliga församling vi ska ryta åt, utan den här gången skyller vi allt på landet Island.

Blame Iceland! Yes!

Det är Islands fel att vi missade Emmans fest.
Islands fel att Bjallans hand gick sönder.
Islands fel att jag inte betalade för fikan på MAS, för det var ert fel att jag bara hade hundralappar och inga slantar.
Islands fel att mina vita tishor jag tvättade med de blodiga handdukarna blivit missfärgade.
Islands fel att mossen är fisig.

Blame Iceland. Skönt att ha någon att skylla på för allt elände.

Ingenting är så dåligt att det inte kan bli värre

Hej från Akuthandkirurgen på MAS. Idag har jag ringt 112 för första gången i mitt 34-tantiga liv. Min bästaste vän var skadad av ett exploderat glas. Jag spände mig som fan, skakade som en drillborr och snackade fortare än fast forward. Men det kom en ambulans och vi fick beröm för tryckförbandets professionalitet och sedermera en remiss till handspecialisten i Malmö. Och färdtjänst till ungdomspensionärerna, så klart.
Så kan det gå när man diskar. Handdiska aldrig ett pintglas, vad du gör. Bedrövligheten vet inga gränser. En olycka kommer sällan ensam, har vi fått lära oss bittert.
Och vi som skulle vart i London på Emmans kalajs. Och vi som åtminstone skulle pimpla vin ikväll, för det var vi fanimej värda.
Att fisens mosse var en dålig plats visste jag när jag satte mig där, men nu räcker det väl ändå.
Resultatet? En natt på MAS och 6 veckor med gips. Stackars Bjallan bus. nu är vi extra snälla mot henne för all framstjärt, ok? ?

Vi skapar vårt eget lilla London

Vi kallar det Lundon. Så förbannat festligt.

Bjallan Bus tog till och med en snus, och då är det partaj.

Vi gick till den engelska puben och beställde pints igår, pints var det här! Ge mig en pint! Eller fyra.

Idag var det shopping planerat, det får bli på dödsglassiga Nova Shopping Centre i utkanten av Lundon. Dom har Top Shop! Rena rama Oxford Street.

Imorgon ska vi på fest hos en australiensare på Klostergården. Slå det, den som kan. Emma Falk-fest i Kentish Town är ingenting mot detta fräcka. Ingenting, nada niente, nichts.

Mitt liv är underbart, som man brukar säga.

På grund av cpskadan och horan

På grund av Islands mest opålitliga tarmhelvete sitter jag nu hemma i lägenheten och spänner mig - när jag borde vart i Johanssons/Petterssons residens med docklandslaget i högsta hugg och ett par glas innanför västen, det heta shoppingläget i sikte under morgondagen, snyggaste dejten med de finaste av kvinnor på commercial tavern fredag afton, 30-årsfesten för Emma Falk som en kulmen på lördagen, kanske en okynnespint på Dublin på söndagen. Ja, du hör ju, allt var utstakat och planerat, allt var vackert, allt skulle gå min väg.

Istället sket jag i det bastantaste av blåa skåp och hamnade på fisens pruttigaste mosse. Inget London för tant, sa Kuksson Kuk, ställde in alla resor med ett rått flin och sa att det kostade skjortan att boka en ny.

Håll i hatten, när dimman skingras står jag redo med mitt klickfinger och bokar nytt, inget stoppar en sugen.

How to make a living in the wonderful country of Sweden

Hur skaffar man som invandrare en inkomst i landet Sweden? Om man inte kan tala någon vidare svenska och helst inte vill jobba som slav och med skit?

Detta var något vi spånade på igår.

Öppna en brasiliansk butik, en importfirma som för in exotiska brasilianska produkter i landet.
Pros: Kul att ha sin egen business och sälja något man är stolt över
Cons: Väldigt nischat, kanske är Lund för litet för detta, tråkigt att stå i butik, kapital behövs.

Öppna ett brasilianskt café
Pros: Kul att ha sin egen business och sälja något man är stolt över
Cons: Väldigt jobbigt att gå upp på morgonen och baka varje dag

Jobba som turistguide på portugisiska och engelska
Pros: kul jobb, man får lära sig mycket och träffa många stollar
Cons: Man behöver kunna jävligt mycket om bygden och man behöver visst en licens, dvs ett års studier.

Studera en Masters i Cultural Analysis
Pros: Intressant och leder till bra jobb
Cons: Intagning för 2010 stängd, måste vänta till 2011, måste göra IELTS-test i engelska för 2000 spänn, måste översätta brasilianska certifikat.

Starta ett företag som sysslar med Översättning/Lokalisering/Copywriting/Ghostwriting
Pros: Kul att ha sin egen business och sälja något man är stolt över och är duktig på
Cons: Hur får man kunder?

Sedan tyckte jag att det spårade ur.

Ludde tyckte att vi kunde öppna squatklubb på Thulehemsvägen där vi lockar med en fräck het dj från London. Detta skulle då vara Tapetseraren. Och så skulle mina föräldrar flytta hem till oss varje helg. Och min farsas rökrum kunde fungera som knarkrum.

Då tyckte jag att vi lika gärna kunde börja importera knark. Hans föräldrar kunde skicka i paketen med klänningar och skor till Lilla lite brasilianskt kvalitetsknark och så kunde vi sälja det utanför universitetet. Knark är ju inne, alla vill ha knark.

Då tyckte Ludde att ”Nu är du inte seriös, Ulla. Jag menar allvar”. ”Jaja”, sa jag, ”särskilt det där med squatparty på Thulehemsvägen va”.

Men så kom vi på att knarkhundarna nog luktar på paketen. Och vi vill inte hamna i fängelse. Så då sprack det där.

Goda råd är visst dyra.

Bajse

Alltså, är det bara jag med min infantila humor som tycker det är roligt att min dotter kallar Bamse för Bajse? Jaså, bara jag. Vad synd.

"Bajse!", utbrister hon glatt när hon får syn på tandkrämstuben. Och jag flinar och säger Bajse jag med.

Det är ju vansinnigt roligt med Bajse, herregud vad kul det är.

Bajse och hans vänner.

Bajse och den lilla åsnan.

Bajse i trollskogen.

Bajse!

Anledningen att jag flyttade till London

Den heter Anja Bjerleus. Eller hette, nu har hon bytt. Bytt är bytt, kommer aldrig igen.

Hon den där Bjallan var det iallafall som lurade dit mig så snyggt. Hon stack till Lindon och lämnade mig i sticket, året var 2000. vad fan kunde jag göra om inte följa efter.

Sedan lämnade hon mig visserligen efter ett halvår och jag blev kvar i 8 år i underlandet som lärde mig allt tufft jag kan. Men det gjorde inget för jag hittade ju så många guldkorn sedan att jag klarade mig.

Om ett par dagar tar jag med mig Bjallan Bus tillbaka till Paradiset. Som straff.

ungdomstanterna

När man är 20 eller däromkring tycker man säkert som amen vad fan i kyrkan att 34 är gammalt som gatan och satan. Det tyckte ju jag på den tiden jag på pappret fortfarande kunde betraktas som ungdom, och med all rätt.
Nu är det dock så turligt att man glömmer bort eller iallafall skiter i allt det där när man blir äldre. Istället blir man bara roligare och fräckare med årens vishet.
Precis så rolig som man gör sig är man och struntar man bara i alla regler om hur en 34-tant bör bete sig för att passa in i en jävligt torr värld av kärringar, kan man leka ungdomstant så länge man orkar och så länge rullatorn står på hjulen.
På torsdag åker jag till London och slår ett slag för saken.
Håll i dig. Londongänget-2010, tuffare än tåget. You say pint, I say var ska den stå. På Dublin Castles bardisk, var annars.

Halal-va inne

Jag skulle laga kyckling. Den var djupfryst. Men den var något annat också. Halal-slaktad, stod det på paketet.

Varför i helvete är den i Danmark uppfödda Eldorado-kycklingen åderlåten på Halal-vis och vad vinner jag på att den informationen återfinns på baksidan av min kycklingpåse? Jag vill ju inte följa Påven Mohammeds sinnessjuka påbud. Jag vill ju trotsa både fan och hans moster.

Förmodligen är det så, tänkte jag cyniskt, att den typen av information blivit nödvändig och efterfrågad i det nya landet Sveran/Sverigebad.

Jag straffade den halal-smittade kycklingen med att linda in den i bacon. Haha, där fick den så den teg.

Mamma sa att jag var sjuk

Och det var jag. Vilken tur!

Det vore ju så oerhört genant att komma till doktorn och bli kollad i öron, näsa, hals och så var man fullt frisk. Vilken skam som skulle kunnat gått på torra land, vilket slöseri på skattebetalarnas medel det hade varit.

Där satt jag i doktorns stol med doktorns urfräsiga ultraljudsmojäng mot kinden med vilken hon kunde konstatera att jag led av en svårartad bbihåleinflammation som endast kunde botas med en 10-dagars penicillinkur.

Vilket flyt.

Jag var tvungen att fråga om det var ok att dricka sprit nästa helg, även om det så klart är pinigt att erkänna att man sysslar med sådana farliga ting, och det var det.

Att hon använde order måttligt tar jag med en nypa grovsalt. Vilken doktor skulle någonsin säga till en att "sup dig nu riktigt snygg", även om det kanske är det jag kommer att göra, för det är inte för intet jag ska till Lindaste Lindon och leka med docklandslaget.

Håll i er. Snart kommer tant och kläpper det som kläppas skall.

Ännu en känga åt Svenne Banan (och mig själv)

Idag sa jag till en kärring på Ica Tuna att det går bra att säga ursäkta när man vill passera, det går till och med bra att säga ursäkta medan man skjuter undan någons vagn, men att bara trycka sig förbi så att någon (i detta fall jag) nästan snubblar är INTE ok. Hon bara tittade på mig som om hon sett en tokig. Ta dig en titt i spegeln, kärringjävel. Tänkte jag utan att säga det.

Engelsmännen må överanvända sorry, men då märker man ju åtminstone att dom kommer. Här bufflar vi oss fram, flytt på fläsket, JAG SKA FRAM, ur vägen med er ungjävlar - det är mentaliteten, det är det sorgliga.

Och tidigare på fikat, som Pelto på hörnan så flott arrat, hade vi vår nye Japan med oss att mumsa. Och han är sådär liten och japansk och karaoke-älskande som man ska vara, och han undrade vad man gör en helg i Malmö alldeles själv, sin första helg. Några halvtaskiga förslag kom upp, han halvnappade - tills någon sa att på Entré, nya shoppingmeckat vid Malmös framstjärt aka Värnhem, där kan man lattja och bowla, då lyste han upp och utbrast: "Ja, let's all go!". Och vad gör Sven då? Skrattar lite dumt bort det, inte en chans, Sven som ju har helgplaner allan inristade sedan årsskiftet 08/09 om vad just denna helg må bära i sitt sköte. Och i vilket fall som helst vore det otänkbart att göra något så spontant och galet som att gå ut och bowla med en stackars ensam japanes. Bilen ju, barnen ju, buskar som ska planteras, tv-program som måste ses.

Och jag är själv en exakt lika god kålsupare, jag nappade inte heller på erbjudandet, jag totaldissade som den svennigaste av Svennar jag är på god väg att bli. Ville hem till Lilla och Ludde Korv.

Och där traskar han väl runt nu ensam i Malmö och undrar varför Sverige är så in i bängen kallt ända in i hjärtat. Varför man inte får vara med, varför alla har sitt och är nöjda med det.

I England hade vi tjurrusat till karaokeboxen det första vi gjort, bälgat i oss pints och kört tills det rykte ur öronen för att sedan mötas på bakfyllekontoret nästa dag.

Tur för mig att jag har min lilla familj, annars hade det varit lattjolajbanslåda stängd och låst med nyckel för mig också, man gör nämligen alltid så i Landet Lagom Nykter Tills Löning.

Jag tror minsann jag är populär

Här får man tillbaka för mödan att vara klassens tönt i plastbågade glojärn på mellanstadiet - det är min tur nu, vinden har vänt.

Igår fick jag, trots att det inte till närmelsevis var min fylleridag, presenter från båda mina chefer, både den riktige och den självutnämnde, vi kan för enkelhetens skull kalla dom Grodan och Japanen.

Grodan gav mig ballaste nyaste fräckaste telefonen, bara för att, bara för att jag är bäst (tror jag att han kan ha tänkt). Och sedan kom Japanen med docka och te.

Man skojar inte bort det! Man skrattar glatt och tänker fy fan vad jag är bra, för det är ok at tänka så, iallafall om man är tuffast i kommunen, och det tror jag att jag eventuellt kan vara nu med min X10.

Dra mig baklänges och i grus vad den är snygg! Jag är numera en levande reklampelare för Sony Ericsson, fråga mig och jag har bara gott att säga, fy fan vad bra. Fråga någon annan och han vet inte vad han snackar om.

Och har man inget vettigt att säga gör man ju som alla vet bäst i att bara prata med sig själv.

Nej, det är inget arrangerat fotografi

Hon tog Guran sådär på ricko när hon skulle sova. Och ja, hon får. Min lilla får allt, Till och med sno min Gura. Det är vad vi kallar äkta kärlek och det är vad vi har här hemma på kammaren. "Mysit", sa Lovisa.

Släng allt du har vid händerna och lyssna och njut till min dotters moderna skönsång

Jag ber om djursex för skränigt bakgrundsljud, men det är ju faktiskt inte det du ska koncentrera dig på.

Tydligen kan man inte dansa och sjunga samtidigt när man är liten plutt, så vi får ta dansen separat. Välkommen på mini-disco. I dagarna.

Jag vet. Nu vet du också.

Alltså vem som är sötast i hela världen.

För det ser du ju här!

Så jävla gullig!

Sno en outfit

Ibland tänker jag: Om jag var tvungen att byta kläder med någon här inne, vem skulle jag då välja?

Jag tänkte det bland annat i McDonalds-kön idag (jag skulle köpa juice eller nåt). Det var mest tonåringar i converse, tights och oversized skjortor. Det hade ju vart ok, iallafall jämfört med några kärringar i slitna täckjackor och mjukisbrallor som också köade. Men helst behåller jag mina egna paltor, mina jeans, stövletter och svarta jackor. Men det fick man alltså inte. Det var en med ganska snygga lårhöga, dom kunde man tagit, men då hade man fått en jävligt ful täckjacka med skitstor täckkrage på köpet och det vore ju genant för mig som gammal person. Det var inte en enda som var alltigenom välklädd, det var det inte. Så jag tog hon med de lårhöga och slängde hennes jacka, hon hade nån blus som skymtade under, den kanske dög, så jag slapp gå med naket överliv hem.

Sedan tänkte jag att jag var tvungen att gå fram till henne och föreslå bytet, berätta att jag valt henne, men sedan kom jag på att det vore både befängt och sinnesstört och sket i det.

Sedan tänkte jag att jag var tvungen att välja på att gå runt i naket överliv eller naket underliv, vad skulle jag välja? Jag kom fram till att det berodde lite på var t-shirten slutar. Eller huruvida man fick drapera sig med sitt långa hårsvall. Men att jag nog hade valt Kalle Anka-style.

Påsklov 2010

Det bästa med påsken

Ledighet

Sova

Mammas mat

Sol

Påskägg med majskrokar

Pingu på teven 24-7

Det sämsta med påsken

Ont i huvet

Inga smaklökar

Bihåleinflammation

PMS-cpskada

Regn

Nu åker vi till vår oas i Lund, nämligen Nova shopping centre, Lunds mest spännande plats, näst efter min sängkammare.

Upsy Daisy gör en Michael Jackson?

I en gammal blaska får man höra att föräldrar är upprörda för att Upsy Daisy-dockan är för ljus. De menar alltså på fullt allvar att Drömmarnas Trädgård ska representera ett multikulturellt samhälle, där Makka-Pakka väl är den orientaliske, Iggle Piggle den kaukasiske och Upsy Daisy alltså negern. Nu har tillverkarna av dockan gjort Upsy Daisy för ljus i hyn och negermammorna rasar. Att Iggle Piggle är helt blå i fejjan (håller han på att bli strypt eller?) är det ingen som rasar mot. Is it because I is black-mentaliteten finns visst även på bäbisnivå. Kanske har Upsy Daisy vitiligo, är det ingen som tänkt på det??

Vi har hittat en show vi vill gå på: In the night garden live - coming soon to London. Kul ju. Jag skiter i huruvida Upsy Daisy är neger, blandad eller beige, hon är ändå vår sämsta, sist på favvo-listan med sin trista leka kull-säng och fjompiga utrop. Till och med Pontipinerna är ju roligare!

Drömjobb?

Du ska alltså sitta halvnäck på en sten i havet och se snygg ut. Endast kroppsmålning och ditt blonda hårsvall döljer pattarna. På brumman får du fiskfjäll. Hela dagen lång tar turister från Långtbortistan bilder på dig till sina familjealbum. Någon kanske är tuff och sätter sig i ditt knä och klämmer TUT-TUT på patten. Men det bjuder du på. Välkommen till Köpenhamn, wonderful Copenhagen.