Thursday, April 24, 2008

Candy Box aka Bajsboxen

Alla svennar som flyttar till London i åldern 18-25 kommer att besöka nöjesetablissemanget Candy Box. Man gör nämligen alltid så. Klubbkvällen har flyttat runt på olika ställen i Soho, var de nu huserar vet jag inte, eftersom jag personligen inte deltagit i spektaklet på över 5 år.

Det är senaste indie-hitsen dunkande ur högtalarna, melodier valda av Mr DJ himself Jamie Grimble eller liknande skojare som bär attribut såsom ostnödighet, indie-frippa och svensktycke - och han har förmodligen hånglat med hälften av dina kompisar, och dig. Det är snygga svenska blondiner på dansgolvet (se nedan) och killar i klass med Mile End Horan och Omar som försöker fånga de läckras uppmärksamhet för hångel. Groggarna kostar £1 stycket och alla vill ligga.

Bilden är tagen av en tysk på Candy Box tidigt 2000-tal. älskar't.

Thursday, April 17, 2008

Dagens toppnotering

I morse tog jag mig från säng (hemma) till skrivbord (jobb) på 27 minuter. Inte illa pinkat.

Upp med tänderna, detta är ett rån!

Så glider man runt på Sainsbury's och lunchhandlar. I vanlig ordning blir man sugen på kakor, kex och bullar. Just denna dag är suget efter rån. Alltså typ krispiga vita waffers med fyllning av nötkräm, kanske vanilj eller jordgubb. Jag scannar snabbt den digra kak- och kexhyllan med blicken, hylla upp och hylla ner, men inte fan finns det några rån.

Dom butiksför helt enkelt ingen form av rånprodukter i sina vanliga affärer (du måste gå till special - och delikattessvarianter för denna typ av exotism). Och detta inser jag efter över 7 år i Englandet. Vilket i sin tur får mig att inse att jag nog aldrig tidigare varit ett kakmonster.

Man lär så länge man har en lever, höhö.

Tuesday, April 15, 2008

Retired Retarded

Sådärja, nu har jag retirerat till mitt rum med en 230 grams Cadbury-chokladkaka. Så fort den där otäcke tysken dök upp ryckte jag åt mig dator, filt och tjockglad och var ytterst ohövlig i största allmänhet. Frågade inte hur han haft det på jobbet, hur han mådde, inte ens frågan som brände på min tunga, den om vad ini helvete han hade i mitt hem att göra, denna obehagliga typ, förmådde jag ställa.

Häromdagen när jag tittade på film i vardagsrummet (och somnade ifrån den som vanligt), vaknade jag av att han satt vid bordet och studerade sina fula tyska böcker, med ÖRONPROPPAR i höronen för att inte bli störd av filmljuden. Vad fan kan du inte sitta på ditt rum för om du ska vara så cp-skadad undrar jag? Och när han är "först" i vardagsrummet nån kväll, ja då STÄNGER han dörren, liksom för att säga att idag har jag PAXAT vardagsrummet, obehöriga äga ej tillträde.

En kille som diskar med hårschampoo och tror att en reklamfilm om öl eventuellt kan vara Harry Potter, måste ju helt enkelt vara helt jävla tappad bakom rullatorn.

Just nu och fram tills den 26e April när jag flyttar ligger han först på min lista över folk som förtjänar ett öde värre än döden. Han har fan kört om självaste Vårtkärringen (hon har förresten drabbats av ännu en allvarlig sjukdom nu i veckan: Pleuricy. Inte nog med att hon redan hade HIV liksom).

Och medan jag skrev det här tömde jag 230 gram tjockglad rakt ner i kakhålet. Hej tjockis.

Studera.nu

Mature student heter det om dom som studerar efter 23 år fyllda. En mycket mogen, på gränsen till övermogen, student ska jag isåfall bli. Nu är jag nämligen anmäld till Undervisningstetet på diverse distanskurser. Lite grafisk design, lite protugisiska, kanske slutligen en examen i Medie & kommuniaktionsvetenskap? Det är väl ändå lite av en merit att ha 297 högskolepoäng utan att för den skull ha någon erlagd examen? Ingen Fil. Kand. som ett ess i rockärmen, ingen liten doktorsavhandling i bagaget, ingenting alls. Men en ytterst eklektisk allmänbildning och spridd kunskap om ditten och datten. Det skojar man inte bort. Och nu bygger vi på med fler poäng - och skapar världens fetaste utbildning utan examensbevis. Johodutack!

Sunday, April 13, 2008

Camden-bus

Här är dom, Camden-busarna! Älskar´t!

Mums, en vegoburgare


Titta, jag åt upp nästan hela burgaren alldeles själv. Duktig tjockis. När man har blir gammal, torr och tråkig - dvs när man slutat upp med dumheter såsom supa, knarka, knulla - då kan man istället starta en matblogg. Man hittar nya värden i livet, nya infallsvinklar, ny litteratur och ny kunskap. Det är fan rätt fräckt att vara vuxen.

Och så:
Kaffe på maten, ska det vara. Fika.

New Life

Hon vaknar klockan halv nio en Söndagsmorgon med en oerhörd lust att baka bananmuffins. De flesta ingredienserna har hon redan hemma - bakpulver, mjöl, socker - hon kilar till Sainsburys för att komplettera med ägg, bananer och ett gäng frukostprodukter. Sedan bjuder hon på nyvarma muffins, innan det är dags att ge sig ut på långpromenad. De inleder strapatsen under paraply, stannar till på ett fik i Parlament Hill Fields för en kopp java när Jesus kiss strilar som värst, fortsätter till det nya vackra bostadsområdet där de om två veckor kommer att bo.

Holly Lodge syns på avstånd från Parliament Hill Fields.

Här är porten. Här ska de lyckliga tu bo på våning 4.

Tjusigt, flinade Vargen, och jag med.

Här är baksidan på vårt hus. Den som gillar blommor får eventuellt den där dåndimpen.

Alldeles om hörnet ligger en av våra parker, Waterlow Park.

Minha querido. Den tar vi, sa polisen.

Friday, April 11, 2008

Live från McDonalds

Det här hände idag på kvalitetsrestaurangen McDonalds i Swiss Cottage. Jag var där på min lunchrast och handlade Quarter Pounder Deluxe (Englands närmaste motsvarighet till McFeast fast man har även kvar alla QP's ingredienser i den). I kassan bredvid står en tjockis runt 50-strecket. Jag tar ingen särskild notis om honom förrän han börjar gorma:

"Nehej, ge mig mina pengar tillbaka då. Jag ska inte ha nån burgare, jag går och spenderar mina pengar nån annanstans"

Managern kommer och undrar vad som står på.

"Jag ska ha pengarna tillbaka, jag vill spendera mina pengar nån annanstans", säger mannen ilsket.

Det visar sig att eftersom han köpt sin burgare utan läsk och pommes frites, alltså inte köpt mealet, är han inte berättigad till en Monopoly-skraplott. Han hade bett kassörskan om en men hon hade förvägrat honom skraplotten med hänvisning till att de bara delas ut till de som köpt hela menyn.

Och för detta ställde han till en högljudd scen. Varefter han lommade ut med sina £3.40.

"Det finns folk till allt", som man säger i Östergötland. "Jog on", som jag skulle ha sagt.

Thursday, April 10, 2008

Veckans uttryck

Min bögkollega bevittnade nyligen följande:

I en kö hade två engelska geezers blivit osams och börjat munhuggas. Varpå den ene yttrar följande okvädningsord till den andre:

"Jog on, you muppet"

Haha. Jogga vidare, din mupp. Funkar även på svenska. Och idag användes utrycket i Hollyoaks från en chavette till en annan, under en överhettad bingosession:

"Jog on!"

Och det är precis vad jag vill säga till Essex-kvinnan som ringer och vill ha 80 pund i vouchers för att hennes burgare var "sogg-eyy" hennes pommes frites "hard in da middöööl" och som inte hade tid att klaga på plats för att hon precis fått en "baybee" (som gallskriker i bakgrunden varje gång hon ringer och tjatar efter sina vouchers). Hon har inget kvitto och minns inte vilken dag hon var där. De 10 pundare jag skickade henne i vouchers som en gesture of goodwill tog hon som en förolämpning. Hon hade ju bjudit 7 personer på middag och betalat för dem allihopa medelst sina maternity leave-pengar om 118 pund i veckan, johodutack.

"Jog on", säger jag nästa gång hon ringer. Vulban är tuff.

Make Peace - Not War

Titta! Här ska jag bo med min snygga sambo om ca 2 veckor, fattar du hur snyggt det är???

Vi hade en annan lägenhet på lut, som visserligen hade en attraktiv takterrass, men den låg på fel sida suicide-bridge och hade heltäckningsmattor, om än någorlunda fräscha. Nu föll det sig så att de som skulle flytta ut bestämde sig för att fortsätta sitt förmodligen dödsdömda förhållanden och de bad därför landlorden att få stanna. Inga problem, sa kärringen, och förde därmed mig och min man åt sidan som ohyra. Initialt var man naturligtvis förargad och besviken. Vad är det för stil va? Men sedan när Makepeace Avenue dök upp på internätet i sin ståtliga prakt och jag var den första att ringa och anmäla min sugenhet, då var man jävligt nöjd att Sergio och hans brutta bestämt sig för att fortsätta knulla på fel sida bron.
Redan innan jag sett lyan hade jag tagit beslutet - honom ska vi ha! Och igår hostade jag upp 500 pundare i deposition bara sådär, och nu är den vår vackra lägenhet på 4e våningen utan hiss. Förmånligt, flinade Vargen.
Läs mer om bostadsområdet Holly Lodge (vi kan för enkelhetens skull kalla det Hollyoaks) här.

Wednesday, April 09, 2008

Joy Borg

Kan man heta så roligt? Jag fick ett brev från någon som sa sig heta så. Släkt med Björn, med svenska släktband, eller läste jag fel? Säg det högt för dig själv ett par gånger så fattar du hur snyggt det är. Joy Borg. Joy Borg. Joy Borg. Här kommer Joy Borg, glädjekällan, det borgar för lycka va.

NEWS FLASH Göbbels var rolig

Göbbels letar nya flatmates eftersom de två dockorna ska flytta ut (tacka fan för det). De flesta som kommer för att titta på rummen är naturligtvis torra bankirer i kostym med överdimensionerade manschettknappar, sådana som en kiss som Göbbels kan tänkas komma överens med. En snubbe som stämde in på ovantstående kriterier var så pinnstel att man var rädd att han skulle brytas på mitten om man andades på honom. Han hävdade sig vara bankman, men min första gissning hade varit begravningsentreprenör. Och till och med Göbbels tyckte att denne var i styvaste laget. Så här beskrev han nämligen mannen efter att han gått:

"Han verkar vara en sådan som går ner i källaren när han behöver skratta"

Oh, humor. Kan det vara ett tyskt uttryck som han direktöversatte, kan det vara så pass?

Secrets & Lies

En gång för mycket länge sedan, iallafall cirka tio år sedan, bodde jag på Vildanden i Lund. Eftersom jag var student hade jag mycket tid till övers att ägna mig åt hobbys såsom killar, smink och disko. Jag vill nämligen hävda att universitetsstudier i synnerhet inom humaniora är piece of cake. Vrålfylla och cp-bakfylla till trots kan man med skakig hand skriva VG på tentamen i Pressvetenskap - jag vet för jag har gjort det. En sådan bakisdag låg jag en hel dag i Vildandssängen och kollade på film och gjorde det busiga - ägnade mig åt sängrökning. Här låg lill-tanten med fimp och askfat, kanske en dunk coca cola, och på VCR-maskinen Secrets & Lies, vilken torde vara den enda film jag någonsin gråtit riktigt mycket när jag sett. Och just nu idag vill jag se den igen för att kunna avgöra om den verkligen var sådär fantastiskt gripande som jag tyckte i min ungdom. Det är den va?