Friday, September 28, 2007

10 små negerpojkar

Vi röker ut dem, en efter en. Och sist av alla med flaggan i topp på det sjunkande skeppet står Vårtkärringen, fy fan vad duktigt.

Idag har en kollega sagt upp sig. Varför? För att Vårtkärringen är psykiskt sjuk så klart.

Enough is enough.

Tuesday, September 25, 2007

Senior Decision Maker


















Vilken fancy titel jag fick via postverket idag. Senior Decision Maker. Och inte bara det, jag är tydligen även GIFT och mitt namn är så pass snyggt att jag får heta dödssexiga Hammarmund. Mrs, om jag får be.

Och erbjudandet sedan då. En ung fräsch sexig läkare och hans lika attraktiva sjuksköterskekollega kommer liksom Stålmannen och Stålkvinnan flygande med en spruta i näven. De erbjuder influensavaccin till hela staben, vi vill ju inte betala för folks sjukdagar i vinter, vill vi det? Nehjedutack, alla ska tvångsbesprutas, kostar bara 15 rackare per skojare, fy fan vad bra.

Vem vill du helst ska ge dig injektionen? Stålmannen eller Stålkvinnan?

Och som den viktiga beslutsfattare jag är tar jag beslutet att säga tack men nej tack.

Monday, September 24, 2007

älskar't

Stäng hångelluckan

Jag har ingenting att säga idag. Inget vettigt alls. För jag tog i så att det knakade igår, jag babblade bubblade snickelisnackade en massa trams och viktigheter och ditten och datten.

Jag ger upp fotbollen - Jose är utbytt mot en ruskigt otäck israel med onda ögon och ölmage. Domaren förstörde det lilla hopp vi hade genom att ge rött kort till en som blivit utsatt för en skickligt utförd filmning. Och att han sedan tilldömer Man U en straff efter ännu en filmning är ännu ett bevis på att domarens blus var röd, trots att den borde varit genomskinligt neutral. Trams! Och Joe Cole fick inte chansen att glänsa igår heller. Jag ger upp! Arsenal ser starka ut.

Vi gick på Boy Kill Boy jigg - intimt, svettigt och bra. Sedan var det Elefant där jag har en flörtkula i baren, sedan Dublin Castle där en annan sugen serverar öl. Vad gör man? Håller i hatten och pinten och på sig.

Thursday, September 20, 2007

Compare friends

Vilka hemska applications Facebook tillhandahåller. Man ska jämföra sina vänner med varandra, bedömma vem som blir mest framgångsrik, är bäst på att ligga, har snyggast kläder och är mest pålitlig - you name it. Sedan kan man kolla sin statisstik, hur andra har bedömt en. Taskigt läge om man inte vinner liksom.

Själva fan blev dock så inspirerad att vi lekte Compare Friends live på min balkong med en flaska vin som sällskap. Vem är snyggast på dansgolvet - Sofie eller Olivia? Vem skulle du helst hitta naken i din säng - Javier eller David? Vem vill du helst åka på semester med - Cykelmannen eller Knarklangaren på Elefanten? Vem springer snabbast - Maria eller Emma? I all oändlighet tills vi tröttnade och gick till båts.

Det första Räven säger i morse, med sömndrucken röst och halvöppna ögon, får mig att fullständigt knäcka mig:

Vem skulle du helst vilja gav dig en injektion - Nina eller Judi?

Fy fan vad sjukt och bra! Har du legat och tänkt på det där hela natten? Bästa humorn, bästa Räven.

Vem tar du?

The Special One

"Please don't call me arrogant, but I'm European champion and I think I'm a special one"
Så presenterar sig Mourinho för den engelska pressen vid sitt tillträde som Chelseas Manager 2004.


Snygg, in a George Clooney-kind-of-way. Kaxig, och tuff, alltid svar på tal, alltid någon annans fel.

älskar't!


Nu ska han hux-flux inte vara med och leka längre. Gubben Abromovich med biljonerna från Ryssland tyckte att Shevchenko var guld och gröna skogar, Jose insåg att han var en överpriserad och överskattad nisse som inte passar i blå blus. Då blir det bråk på skolgårdens baksida, tupparna ryker samman. En med pengar, en med huvud. Slanten vann så klart.

Din fula ryska pamp, ut ur min arena, tänker Jose. Och han tänker säkert högt.

Och surgubben gnäller för att vi inte vinner varje gång. Lämnar arenan som en försmådd älskare, butter och krävande, rysk och rik. Ful och självuppfylld. Tror att det är Joses fel, fattar inte det här med ups and downs, att bäst vinner i längden, att Premier League är ett Maraton, inte ett race.

Men pojkarna älskar ju sin Jose. Mina barn är inga apor. Hur ska det gå nu? Vilken ful gammal stofil utan stil och finess ska nu baxa in sin gubbkropp på Stamford Bridge?


















Mina favoritkillar tränar benböj. Nu är dom ledsna för pappa har rest ifrån dom. Hur ska vi nu fixa Man U på Söndag? Ska mamma komma och hålla dig i handen, Frank? Ryggdunk på dig John? Vill du ligga, Joe?

Fy fan vad ledsamt. Fotboll är ju show, och Jose var en av dess mest underhållande aktörer. Och allt blir mycket roligare om man är snygg.


Monday, September 17, 2007

Spastic Boy 1200

-Would you have sex with a spastic boy for £1,000?
-No, absolutely not.
-How much would you do it for?
-£1,200.
-And a spastic girl?
-I would do it for free!

En icke-rumsren konversation på Elefanten i Lördags. Sedan gick jag till Marathon kebab och käkade burköl iklädd en gammal keps som jag insisterade på att jag skulle låna av den lille portugisen. Morgonen därpå hade jag den fortfarande på huvudet.

Friday, September 14, 2007

Bits and bobs



-So what have you been up to today?
-Oh, you know, this and that, odds and ends, bits and pieces, bits and bobs.

(Bilden: Bits and Bobs från BBC:s barn-TV, två fluffbollar som gillar sockerbitar och har den enastående intelligenta catchphrasen: "If I don't know and you don't know, and you don't know and I don't know; do you know?").

Hur man raggar med bil

En man i 20-årsåldern sitter i sin bil, dörren är öppen, tant går förbi.

-Ursäkta, skulle jag kunna få be dig om en stor tjänst?
-Jaaa, säger tant dröjande (tänker att nu vill han ha directions, kanske till och med att jag ska hoppa in i bilen och visa vart han ska köra = jobbigt).
-Skulle jag kunna få ditt telefonnummer?
Tant fnyser till svar och går vidare ner för gatan. Han ropar:
- Du är en sån där posh och snobbig flicka, älskar't!"

Lite senare:
Tant står och väntar på bussen i Kentish Town, en bil kör förbi. En ung man ålar ut hela överkroppen ur framrutan och vevar frenetiskt in ett imaginärt metspö riktat mot tant.
-Catch!!! skriker han.

Catch me if you can.

3 intervjuer - 3 sidor av saken

Intervju med toalettanten

Vad ser du som din viktigaste funktion?
Först och främst erbjuder jag en ren toalettmiljö och ser till att det alltid finns papper att torka sig med, något som vi alla vet är ovanligt i klubbmiljö. Dessutom står jag till tjänst med allehanda skönhetsprodukter såsom goda parfymer, fräscha deodoranter och mumsiga klubbor att slicka på. Jag tror att toalettupplevelsen känns lite lyxigare med en toalettvärd.

Hur bemöter kunderna dig?
De flesta är tyvärr väldigt otrevliga och otacksamma. De förstår nog inte att jag faktiskt inte får betalt för att stå här, att jag lever på de ynka pund de ger mig i dricks. Man gör ju så gott man kan, men ibland känns det som ett väldigt otacksamt slit. När jag erbjuder dem papper att torka händerna på och de bara ignorerar mig, eller när jag ler och får hånfullhet tillbaka, då känns den här branchen väl dyster.

Vad är det bästa med att vara toalettant?
När man får stora mynt och i bästa fall sedlar (händer aldrig), när folk är tacksamma för att man är där, när man kan hjälpa. Igår t.ex.kom det in en gråtfärdig flicka på min toalett som precis fått mens men inte hade något skydd, jag kunde lätt hjälpa henne med en av mina tamponger. För den fick jag två pund. Det kändes bra.

Vad skulle du vilja säga till toalettgästerna?
Behandla toalettvärdarna med respekt och ge dem ett mynt eller två. Utan oss hade toaletterna varit en total osanitär plats att vistas, det är vi som skapar den mysiga toalettmiljön och för det vill vi ha tacksamhet (och pengar).

Intervju med toalettgästen

Vad tycker du om toalettanter?
Jag hatar’t. Där sitter det en fet kärring och erbjuder skitprodukter och en bit papper och har mage att tycka att man ska kasta henne en slant för besväret. Hon blir sur om hon inte får pengar, trots att alla kunder tycker kärringen bara är i vägen, inte bara det; hon blir sur om hon får för lite pengar. Allt under ett pund är en förolämpning. Och inte fan är toaletterna fräscha för det, dom sitter ju bara där på sina feta arslen och tigger. Fy fan.

Påverkar närvaron av toalettant ditt val av klubb?
Ja, om jag har varit på en klubb för första gången och de visar sig ha en toalettkärring ska det mycket till för att jag ska gå dit igen.

Vad skulle du vilja säga till toalettanterna?
Get a life. Vi behöver inte er och ni kommer aldrig att få våra pengar. Vi vill hellre ha skitiga toaletter utan papper än er patetiska närvaro, dessutom är ju toaletterna skitiga ändå så vad pysslar ni egentligen med där inne? Tar droger?

Intervju med klubbägaren

Vad är vitsen med att ha toalettanter på era toaletter?
För att då slipper man betala för en extra personal att städa toaletterna och kolla att det finns papper. Toalettanten sköter detta gratis, dum som hon är. Det har dessutom visat sig fungera avskräckande för gäster som tar droger att det finns en “anställd” på våra toaletter. Det kostar oss inte ett skit, det är som att få gratis arbetskraft, it’s a win win situation, som jag brukar säga.

Men många kunder uppfattar det som störande att det sitter en tant och försöker propsa på en billiga parfymer och dylikt krafs, att det känns som tiggeri, hur ser du på det?
Det är inget fel på toalettantens parfymer, jag använder dem själv.

Och varför är alla toalettanter svarta och tjocka?
Det vet jag inte, de har väl visat sig vara duktiga toalettvärdinnor. Och de sitter ju bara där på en pall och suger klubba hela natten., så klart de blir tjocka.

Tuesday, September 11, 2007

0.57 liter öl

Hej, jag bor i England och är därmed 5 foot och 4 inches lång. Väger ca 9 stones och 9 lbs. Jag promenerar 1.6 miles varje morgon och lika många efter arbetsdagens slut. Jag dricker pints med öl, när jag bakar mäter jag i ounces och cups. Jag har storlek 5 i skor, 10/12 i kläder.

Nu har EU bestämt att England ska få behålla sitt cp-skadade måttsystem. Bara för att dom ska få vara så jävla speciella och förvirra oss utlänningar.

Man gör alltid så. För kött på benen - läs Guardian.

Hård vecka

Nu börjar vardagen igen efter en mycket hektisk vecka.

Det var Lake District; bygga stengärdsgård, vattenmassage, grottvandring och pub quiz. Förstaklasståg med gratis supplies kör raka vägen till Mixern utan att passera gå, och där är dom, dockorna och punkarna.

Fredag - inledde som surkart och paranojig, men drog loss i värsta stil under natten; 4 pubar, 1 hotellrum och 3 efterfester. Hade trevligt med Fuzz för första gången på länge. Gurkas hade skurit sig i armarna, imponerande djupt. Klockan 11 på Lördagsmorgonen knöt vi oss i båten efter en pizza med extra ost.

40-årskalas på Edinboro Castle började tidig afton, sen Elefant, lite Paradis, Elefant igen och avslutning med steak-baguette, misstag - ketchup. Och Skägget hånglade med det lilla portugisiska rådjuret, vi smög.

Sunday Roast i Kentish Town med Dalmasarna, Old Eagle bjöd på dagens första öl, sedan bjöd Elefanten och Slottet på ännu fler. Det visade sig vara det portugisiska rådjurets blod jag fått på blusen härom veckan. Egentligen var han portad från Slottet, men eftersom han kom i sällskap av Customer of the year 2007 fick han komma in ändå. Jag tokdansade med en nykter barman, Ratunsson var stabil och bytte blus med en amerikansk muskelknutte. Mer steak-baguette, denna gång med mayo.

Nu tar vi det lugnt. Ikväll får jag äntligen träffa räven efter 9 dagars rävlöshet, tror du han vill ha mig och min brumma? Paranojan säger hjälp.

Tuesday, September 04, 2007

Lake District

Sådärja. Nu har tant sovit i timmarna tio, väskan är packad med Gura, Playstation och badkostym. Nu bär det av till Lake District på tjänsteresa. Klockan är sju, jag är redan duschad och redo - ska bara bre ett tiotal mackor till mitt gäng. Det är jag som är mamma. Salami, brie, avocado, skinka, philadelphia och bröd med frön. Och en flaska saft. Du blir en bra mamma, sa Räven igår, och som vanligt tolkade jag in för mycket.

Dry-stone walling på dagtid, spa-aktiviteter på eftermiddagen, middag och pub med Singstar-avslutning om aftnarna. Det ser ut att vankas bögsemester.

Och när jag kommer hem på Torsdag är dockorna på plats. Tjusigt, vrålskrattade Vargen.

Monday, September 03, 2007

Jag - en sång- och en dansman

Jag tycker det är så roligt att sjunga, sa min klasskamrat Paula Pennsäter någon gång på gymnasiet.

Denna helg har jag gjort just det som Paula P älskar. Det började på Fredagen när jag var på väg hem från ett (två) glas vin i Hampstead och min fru ringer och är sångsugen. Jag knallar glatt hem och kopplar in Playstation-maskinen, och vi inviger det nya 90-talssingstarspelet. MC Hammer var nog allra bäst, men det var inte fel med Zombie, Barbie Girl eller Pump up the jam heller. Jag vann alla omgångar utom en, då var det en låt jag inte kunde. Lisa Loeb - vem fan är det, Håkan Loobs syster?

På Lördagen gick vi på 25-årskalas hos en liten gullig minitant i guldklänning och ett lika utsökt dekoltage som det buffebord hon bjöd på. Vi mumsade och drack vin efter bästa förmåga. Sedan fiskade vi fram instrument såsom gitarr, tamburin och kastanjetter och sjöng oss snygga i trädgården. Gnarls Barkleys Crazy i Metro Riots-killens version var nog kvällens bästa. Sedan blev vi alla rejält fulla och till slut när vin- och spritcentralen var tömd på allt (till och med konjaken kom fram och då är det illa) körde vi taxidroska hem till liggandet.

Jag försökte sjunga idag också, för Joe Cole, så att han skulle göra mål, you got the power to score liksom, men det sket han fullständigt i och Chelsea förlorade med 8-0 (kändes det som).