Tuesday, July 31, 2007

Finska rycket

Alltså, det här med att det finns en uppsjö av uttryck och intressanta eufemismer för att referera till knullandet fascinerar mig mer än det förvånar. Banka bäver - äckligt. Ruska tuppen - töntigt. Finska rycket - bisarrt. Vi diskuterade detta med finska rycket hemmavid igår, varför det just är ett finskt ryck när man drar ut snoppen innan utlösning, varför det inte t.ex. är det azerbadjanska eller colombianska rycket. Vi fann inget svar. Vem vet?

Sällan är det underhållande när folk återberättar sina drömmar. Det finns dock undantag. Sofies dröm om när jag födde en äcklig stadsduva, eller den då hon fick till det med Cykelmannen tillsammans med en annan prostituerad. Emmas dröm om att Matt hade sex med ankor och att detta var normalt. Min brors dröm när han som barn dammsög upp eldsvådan. Joråsatt.

Iigår natt drömde jag om finska rycket. Vi satt i en aula, det var mitt i natten, vid 4 på morgonen annonserade de ut att alla finska personer skulle med ett plan och var tvungna att genast åka ut till flygplatsen. Varför det? frågade jag en finsk man i grå illaluktande olle. Han kramade mig och sa: Vi måste gå, det är det finska rycket.

I believe you are a wanker

Cold calls, vad tycker vi om det? Ofta gör det mig väldigt irriterad när de ringer och tjötar. Dessa enträgna säljarskallar som tror att deras produkt kommer att kännas åtråvärd. Om någon ringer och säger "kan jag få tala med den person som är ansvarig för..." ska man genast ana ugglor i mossen och snabbt hitta på en bra ursäkt att lägga på. Den ansvarige personen är naturligtvis aldrig anträffbar. Kan jag hjälpa till? Nej tack, inte intresserad. Men varför inte, frågar dom med brusten och indignerad stämma. Därför att jag orkar inte, är du trött så går du och lägger dig. Har du verkligen befogenhet att fatta ett sådant beslut?, retas dom. Ja visst, säger jag. Tax i mocka och en ovälkammad utter. Lägger på, have a nice day, good luck with your project. Man är väl artig.

Han som ringde nyss gjorde mig dock uppriktigt förbannad. Först enligt ovan mönster. Hepare. Men sedan har cp-skadan mage att ringa upp igen och med sin fånfranska brytning undra vem fan jag tror att jag är. Du kan inte ta beslut om detta, hävdar han malande, du har inga sådana befogenheter, och sedan slutklämmen: "I believe you are the receptionist".
Jaså det tror du, säger jag. Jag har fått order från högre makt att avpollettera alla cold calls från valfritt telecom-företag, så det så. Ja, men DET kunde du ju ha sagt, gnäller horbocken. Nej, jag har fan ingen skyldighet att avge skäl till att jag inte vill prata telefontariffer med en random fjant. I believe you are a dum dum sill.

Chapman / Gill - same difference

Det visade sig att det var fan inte den Rick jag trodde vars famn jag hade somnat in i i Barbies och Runars soffa. Det var alltså INTE Inga Gill i charken på Varuhusets son, han som brukar däcka av lite här och var i folks soffor trots att han gärna nyttjar sjokvis med nässkojerier. Nej det var förra sommarens bbq-hjälte från Constituitions trädgård, han som praktiskt taget är gift med en öststatsdonna. Det känns lite udda.

Ibland blir man senildement redan runt 30. Och låter som 40 på telefon, det var la roligt.

Monday, July 30, 2007

Läskeblask

Gick till Dublin Castle. Sa till barmaiden Lau som det var. Att jag råkat få med mig denna stinkbomb till blus hem istället för min egen. Det är ju så lätt att ta fel i fyllan och villan. En grå zip-up munkjacka förväxlas lätt med en svettig läderblus med röda revärer. Det förstod hon ju, att det blir lätt så.

Sedan firade jag med en tranbärsjuice och en giftpinne. Trots att min blus var puts väck ajöss.

Läderblusen

Jag hittade inte min Carhart-jacka igår när jag skulle gå hem från Slottet. På den plats jag lagt den låg istället en läderjacka, modell punk, med röda revärer, hålig och jävlig. Den tog jag på mig, Fuzz sa att det var ok at ta den, och snygg som ett helvete promenixade jag hem i min nya läderblus. Men från jackan osade en stank av punkarmsvett som jag fick lida mig igenom. Nu ligger denna läderhistoriett på mitt sovrumsgolv, jag vill slänga eländet, men kanske är den värdefull för någon och jag borde leverera den tillbaka till Slottet? Och hur kan man lukta armsvett i läderjackan, hur svettig är man då, hur punk, punk as fuck som Ratussons hals säger.

älskar't

Lovprisa Paradiset. Det är så hemma, så bra, så underbart. En Söndagkväll på Dublin Castle, ingenting kan väl slå det. Dörrvakten som lyfter en över tröskeln och verkar uppriktigt glad för att man kommit och hälsat på. Bästa barpersonalen som pussas och vet vad man vill ha. Käraste pappa Henry som tar bästa handen om sina gäster. Fuzz, lite trögstartad och sur, men kom loss och var sitt vanliga gulliga jag efter ett tag. Jag tror till och med att han kan tänka sig att vara med i Björnligan. Och hans glade speleman till bror hade kommit hem från fyra år i Spanien och bjöd på midnattsöl. Nu skulle han skaffa sig ett jobb som musikant på vårdhem, det var hans dröm att underhålla dementa och stroke-drabbade.

Och där satt Pete Doherty i soffan och såg sönderknarkad ut. Han hade fingrar som en uteliggare noterade jag - svarta sorgkanter under naglarna, smutsiga fingrar, glasartad blick och ful hatt. Man skulle kunnat tjäna sig en hacka om man hade filmat när två feta kärringar - en i kycklinggult, den andra i blommigt - attackerade den dekadente Pete med ansiktskyssar. Det såg roligt ut, han hade svårt att värja sig, det var väl svårt i crackdimman kan man tänka sig.

När jag pallrade mig hem vid 1-draget igår natt kände jag att nu jävlar är jag på topp, jag tog hoppsasteg så nöjd jag var, fy fan vad jag är lycklig. Inte lika kaxig var jag i morse, men jag vill vidhålla att livet är fan bra ball, och i synnerhet livet på slottet, älskar't!

Thursday, July 26, 2007

While we're at it...

Här är en annan gammal klassiker. Den är lite snuskig, så det är nog bäst att du sätter på dig skygglapparna om du befinner dig på ditt kontor!

Guran - The Kiss Movie

Hihihi.

Osterian

Det här är nog bland det roligaste jag har åstadkommit i mitt liv. För att klargöra:

Ja, det är min röst som läser ostigheterna, den är bara lite sexigt distorted till oigenkänlighet.

Det är jag som har "programmerat" den snygga ost-flashen in my hey days, på den tiden jag var kung på webdesign (vilket var på den tiden då det typ inte ens fanns javascript, xml bla bla bla).

Gå nu hit och skratta: Osterian
Direkt, utan att passera gå!
Jfr: Arnolds osteria, den är också bra.

Herregud vad rolig jag var i slutet av 90-talet. Vad hände?

Hasta la vista Baby

Säg de kursiva replikerna med entonig grov röst och tysk brytning. Jag lovar att du kommer att skratta så du gråter, för det gjorde jag:

"I'm going to ask you a bunch of questions, and I want to have them answered immediately."

"Who is your daddy and what does he do?"

Cp-barnet i T2 med gäll röst och bräkig Amerikansk dialekt: "Can't you go any faster?!"
Arnold: This is the vehicle's top speed"

Varför missade jag har kul detta är? Dagissnuten, Terminator 1, 2, 3 etc. Vilken strålande humor han hade innan han blev den politiskt bakåtsträvande jönspelle han nu är.

Lyssna på Arnolds soundboard nu!

Wednesday, July 25, 2007

Björnligan

Snart sparkar fotbollssäsongen igång. Med Ben-Haim i Chelsea, Freddie i West Ham och Eidur i Newcastle kan det väl tyvärr inte bli annat än en fars. Men vi tutar och kör ändå. Och detta året skiter vi i Camden-gubbarna - vi har vår egen liga, den är gratis, den är god. Och du får vara med i Björnligan om du vill.

Så här gör du: signa upp och skapa dig ett lag. Tryck sedan join a mini-league, här söker du på Björnligan och lösenordet eidur. Lätt som en plätt. Sedan måste du bli godkänd av the Cheese Master, och det är givetvis jag. Kind Retards.

Kom igen, du vet att du vill. 100 miljoner att handla för, vem kan säga nej till nyvarma frallor?


Tjofadderittan, rakt in i fittan!

Tuesday, July 24, 2007

Tryckare med Rasta-gubben

Det kallas att dansa tryckare, men egentligen står man bara och kramas till någon ostig låt, vaggar lite fram och tillbaka som om man tröstade ett barn. Traditionellt sett avslutar tryckaren diskoteket (iaf i Sverige) och det är nu man har chansen att trycka ståndet mot den man är sugen på för kvällen, ta första steget mot en passionerad natt i knullandets tecken.

Detta har hänt i verkligheten: Min vän mamma tyckte det var smidigt att få skjuts hem med mitt gamla (i dubbel bemärkelse) hångel Rasta-farbrorn. Men istället för att köra henne raka vägen till porten, tog han henne istället hem till sin lya i Turnpike Lane för att "hämta något". När de ändå var där tyckte han prompt att han kunde passa på att visa henne lägenheten, så hon följde snällt med in.

Väl inne började han jobba enligt Alfons åbergs "ska bara"-princip och ystade i sig lite pulver, sög på nån gammal spliff, bjöd på drink, satte på en skiva ur sin digra reggae-musiksamling. "Vi ska bara dansa så åker vi sen". "Inte är du rädd för farbror, flicka lilla". Och mamma, som inte var rädd för mannen med pepparkornsögonen, tyckte väl att hon kunde ta en snabb svängom, taximocka. Tills han visade sig ha stånd, ni får mycket gärna prova.

Att bjuda upp till tryckare med en hälften så gammal och dubbelt så snygg rocktjej och till tonerna av reggae-musik kan väl aldrig leda till samlag? Hur tänkte du nu, Rasta-man?

Nu åker vi hem.

Några dagar senare sitter jag själv i Rasta-bilen och får skjuts till efterfesten. Hur tänkte jag?

Thursday, July 19, 2007

10,000 tyska bögar

Det kommer 10,000 tyska bögar, dom är skitschyssta, det är bara att vinka förbi dom. Tull, tull.

Det var enligt den principen jag arbetade i afton när jag sa ja till min nya flatmate. Han är tysk serru, månne inte bög, men illa trevlig och dessutom rolig och tillräckligt städkåt för att min andra fru ska vara nöjd. Den tar vi, sa polisen.

This Morning...på vår balkong

Från min balkong i morse idkade jag kändisspotting. Och det var fan inte vilka dårar som helst, det var Ashley och Joey Cole som hade rest tidsmaskin tillbaka nästan ända till blöjåldern. Redan då visste de sina färger. Eller ja, Ashley har visst gått och blivit neger på äldre dar, men det är en annan historiett. Blue is the colour, football is the game, skanderade de där nere på min gata, den snyggaste gatan i stan om jag får tillägga.



Här kommer dom, här kommer dom!


Hello, hello, we are the Chelsea boys!

Jag undrar varför man måste skugga barns ansikten när man publicerar bilder på dom? Vad handlar det om? Nu är ju mina barn, som verkligen inte är några apor, vända bort från kameran, men annars, hade jag brutit mot lag och ordning, eller vad är det du säger?

GOOD FOR YOU!!!

Här är min kompis, en ulv i fårakläder, förvandlad till oigenkänlighet, utklädd till cp-skadade Jade Goody.

Fotnot: Olle är egentligen jättesnygg.

Posh & Becks

Nu ska vi titta på hur det gick för kungaparet Beckham när de flyttade med sina tre söner till Amerikatt. Hur dom blonderade kalufserna och satte på sig läderbrynja, tränade fram en halvsexig plutmun och tryckte in lite extra silikon i de långa amningspattarna.

Avdankad fotbollsspelare meets avdankad popstjärna. Perfect match så klart. Nu lägger vi upp oss här på motorhuven och låtsas hångla, ser bra ut på bild. Camera - Action.

Varumärket? Lyckliga familjen. Eller löjliga familjen. Säljer som smör går åt i solsken.

Wednesday, July 18, 2007

Sjuk sjukare sjukast

Idag har jag och min snart ex-fru varit hemma i sjukdom. Det har inneburit lite hemarbete, jobbansökningar, blankettifyllning och annat matnyttigt. Det har även resulterat i en ny frisyr med fräscha slingor och ett bryn som inte längre kräva ögonbrynspenna. En långt mycket mer produktiv dag än om man suttit med Vårtkärringen på kontoret.

Imorgon blir det en till planerar jag, och med avslutning med intervju på flashig agency som stoltserar med att kunna rekrytera till kreativa arbetstillfällen. Hjälp då tant, säger tant.

En jobbdag till kan jag hantera denna vecka, sedan vill jag hålla räv-helg i dubbel bemärkelse. Varför är det bara Onsdag när jag är så sugen?

Jag tror minsann att jag hittat en ny fru att ersätta den gamla med...

Saken är biff. Idag fick jag följande e-mail:

Hello!!!
How are you? My name is Tatyana. I am 27 years old. I live in Russia,
city Yoshkar-Ola. I am cheerful woman, and like to do many things as
camping, go to the cinema, dances etc. In a word I like to do all what
like all people.
My dream this travel abroad. I know the english language well enough..
I began to study english language approximately one year ago. I want
to tell you history which have pushed me write to you. 8 months ago I
have got acquainted with the man from other country by name William.
During this time we had good relations. We have understood that our
relations become serious and we have decided to meet in his country. I
wrote the application for reception the visa.
I waited reception of the visa approximately half of year. All time I
kept in touch with William through the internet and often called to each
other. I and William waited reception of the visa to our meeting. I have
received the invitation from the ambassador for reception of the visa.
My director has given me long-term holiday from work and I have gone
to Moscow to receive the visa. I informed good news to William, but he
has answered, that does not want our meeting.
He played with me. He has informed that has the wife with two children
and at all has no plans to meet me. I was not ready to such turn of
events. I could not think what even after 8 months of acquaintance he
can so unscrupulously act with me. Now I am in Moscow I don't want
that all was gone for nothing and will be glad if my visa will be
useful to our meeting. I could arrive already through 6-7 days, but a
problem in that that now I have no man which would like my arrival.
Probably it will silly sound but if you will be interested in a
meeting with the good woman i will like to meet you sometime
soon!
As William was dishonest with me I have decided to find the man which is
interested to meet the woman from Russia. I do not know your ideas
about my letter, but it would be fine if we could meet and have some
weeks or months together. On my trip I want to receive rest from my
work and a life in Russia. Also the basic purpose for the future it is
search good men for serious attitudes which go to a marriage. I have
no children, and i haven't been married before. I am the mature woman
and ready to creation of family with good man. I don't know what you
really search in the future but if we could meet I will be happy to
discuss with you more about our meeting. What are you going to do this
time? It would be fine if we could meet, do friendship or more than
simply friendship. I will be happy if you also have a free time and we
could meet soon. I do not know your interests, but anyhow write to me
back and I will tell to you more about myself. Write to me all that
you want. Maybe we have similar plans and it will be interesting to us
together.

You can write all that you want. Ask any questions which interest you.
I will tell more about myself and send my photos.

Please, write to me back on my regular e-mail:
tatyana_sh80@bk.ru
wish you a good day

Tatyana from Russia

Monday, July 16, 2007

Sova

Nu har Indiern ölmage att mejla mig och förtälja den fantastiskt osensuella nyheten att jag däckat i armarna på Rickstacy i Yvonne's soffa i Lördags natt. Det finns bildbevis i Mr Köttfärs telefjant. Jahaja, jag var iallafall ensam när jag vaknade vid lunchtid nästa dag. Och visst är det ruskigt kul att åka bil med rastagubben i Camden-natten, det kan mamma intyga.

Varför ringde han aldrig?

Nu har vi äntligen fått svar på frågan som gnagde så. Varför slutade High Five höra av sig där någon gång i Mars? Tanken att han inte skulle vara sugen på tant kändes orimlig.

Vi hittade honom på Constituition i Lördags. Med fotboja. Förklaringen var så enkel som att han suttit i fängelse. Han hade visst misshandlat någon tyckte polisen, men självklart var han oskyldig. Hade, som han sa, nöjt sig med en anger management course och lite böter. Nu hade stackarn förlorat jobb och bostad, flyttat hem till mamma. Med curfew kl 19.15 till 07.15, varje dag. Annars ringer det i fotbojan och han åker tillbaka in i kurran. Många bra program på Sky Television.

Nu vet vi det, och vi är ganska nöjda med att inte ligga med den längre. Snygg var jag iaf fortfarande, fick jag veta. Det var ju bra det.

High Five!

Ibland hjälper det varken att spela dum eller att vara snygg

En värre start på Måndagen, som redan i sig är för jävlig, kunde det inte ha blivit. Själva uppvaknandet i rävfamnen var visserligen i mysigaste laget, men oviljan att stiga upp var desto starkare. Sent om sider drog jag mig ur den äktenskapliga bädden och begav mig till stationshelvetet, hoppar på tåget, trängs med ett gäng ostmästare, mår dåligt. Och i Waterloo blir jag stoppad av en fet spärrvakt med attitydproblem. Han säger att jag inte får åka med Prepay på South West trains. Jag säger att man gör alltid så, jag gör alltid så, och du är en dum dum sill. Dum kan du va själv, säger gubbjäveln, det blir 20 pund i straffavgift, taximocka och en välkammad utter. Retligt, onödigt, fitta på hjul. När sedan maskinhelvetet dragit £3.80 för ingenting på mitt ostronkort blir jag ännu surare, jag får inte komma igenom till tunnelbanan, jag måste sätta mer pengar på kortet trots att jag redan både bötat och betalat för luft. Jag slänger ur mig ett par dumheter och okvädningsord till denne spärrvakt som tittar på mig med en dåres uppsyn. Sätt nu pengar på kortet, flicka lilla, inte vara dum nu.

Jag ska fan aldrig mer åka till Wimbledon, vilken jävla skitstad det är.

Friday, July 13, 2007

Animal Farm

Fredagen den 13e - ska jag gå hem och lägga mig i sängen med störtkruka på huvudet, låsa om mig, och hoppas på att jag genom Guds under klarar mig till midnatt?

Nej, I'm not superstitious, som Joey Tempest i Europe sa 1988. I have no doubt. That there's a reason, how things turn out (käften på dig med dina ostiga lyrics, Joey). Nej vet du vad, solen lyser, himlen är blå.

Jag ska leka med alla djuren på Elefanten. Hoppas på räv eller bäver, groda eller katt, duv(mats), falken och kanske kanske mors lilla olle.

Håll nu hårt i börsen, nästa helg är det allvar, denna är bara på lek, nästa helg kommer ju Le Foxette och vi firar dockor i dagarna två i den stora röda knullgrottan. Suget!

Rent objektivt sett

Det är ingen tävling. Den som har legat med flest när han dör vinner inte. Han får klamydia och dåligt samvete. Den som tjatar om hur lycklig han är med surmulen blick och gnällig röst, bedrar nog bara sig själv. Den som har fräschast sportbil är inte per automatik en vinnare. "Vi tycker", varför tycker ni alltid samma, har ni växt ihop till en tradig gröt av anpassning, likriktning och icke-tänkande? Skaru gifta dig nu när du är giftasvuxen, när kommer barnen, är du på smällen du som är så tjock? Ska vi köpa hus, dra oss tillbaka, sluta röka, sluta bli annat än salongsberusade, dricka vin bara för att det är gott? Jo, jag och min kille, vi är så himla lyckliga serru. Jaså du.

Men rent objektivt sett är min snyggast. Och allt blir mycket roligare om man är snygg. Så det så.

Ben-Haimlich-manövern

Fy vad tråkiga transfers Chelsea gör denna sommar. Inga raketer, mest bara stolpskott. Ska du säga med dina ballonger. Värst av allt är att vi plockar in en såtte från Bolton, en musse som spelar för det Israeliska halvtaskiga landslaget. Jag vet att han är bajs eftersom jag av okänd anledning hade honom i mitt Fantasy Football-team förra säsongen och att han fan gav mer minus en plus, den fule fan.

Men det är inte det värsta, det faktum att han är kass överskuggas av det sorgliga beskedet att han fått ta över Eidur Gudjohnsens gamla Chelsea-nummer. 22.

Hur kunde dom???

Nu måste jag byta nyckelring ju. Fördömt.

Hello you McDonald's Lovers

Nu har nyrenoverade McDonalds på Finchley Road halat ut den gamla klassikern El Maco till allas glädje. Dom kallar den dock inte El Maco, men den mexikanska historiett de nu serverar är nästan identisk med den gamla goda 90-talsklassikern.

Jag körde i mig en idag på lunchen. Tax i mocka. Alla som säger att dom inte gillar McDonalds ljuger. Det kanske inte är nyttigt, men visst fan smakar det.

Och ur närings/kalorihänseende tror jag inte det är någon skillnad på McD och exempelvis Pret/Subway/any trekantsmacka. Vad är det? Bröd, kött, grönsaker och dressing. Samma skit.

Och vad är det kärringarna sätter på läpparna?

Wednesday, July 11, 2007

Saftig, god och dryg

Måndagssteken var allt annat än saftig, god och dryg idag. Det känns som jag svalt en kilostor sten. Det är väl allt köttet som ligger där och ruttnar.

Ample är det engelska ordet för dryg. Det är roligt att lära Spanjorer att säga saftig, god och dryg.

Drygt att alla på mitt kontor blivit uppsagda idag. Nu har vi två veckor på oss att bestämma om vi vill söka om våra gamla jobb. 4 personer, 3 positioner. Givetvis kan ingen annan göra mitt jobb. 2 veckor att hitta ett annat jobb och gå ut som segrare och penningpungen full. Jag vill fan inte söka detta jobbhelvete, jag vill ha annat. Får jag DET?

Kött

Till middag igår åt jag en stor stek. Det var så mycket kött att jag fick med mig en lunchlåda med stek och potatis till jobbet. Men sedan var jag medbjuden till restaurangen att prova nytt kött till burgaren, så då åt jag det köttet istället. Sedan gick jag till Ice Wharf och åt stek till kvällsmat. Imorgon har jag en lunchstek att avnjuta på jobbet.

Det tar tre dagar för kött att komma igenom matspjälkningsapparaten. Här bär jag runt på en gammal ko i mina inälvor.

Sexigt.

Monday, July 09, 2007

Göran Persson

Minns ni Sveriges Statsminister Emeritus Göran Persson? Om inte kommer här en bild att friska upp minnet med. Så här snygg var han. Ju.

Före- och Efterbilder

Se vad lite smink kan göra. Innan bröllopet hade jag denna klara blick och såg väl rätt nykter ut (eftersom jag var det). Rosor på kinden och solsken i blick.


Långt senare, efter att ha genomlidit anspänningen att sjunga live i kyrkan och sedan bälgat i sig vin, mera vin och flertalet groggar, har man retirerat till att vara så här snygg.

Sminket sitter bäst under ögonen och rosorna består inte längre av rouge utan promillehalt. Men roligt hade jag och dansa fick jag!

Sedan att jag sov i hela festmunderingen och att jag kräktes i en kasse på tåget till Malmö dagen efter är det ingen som behöver veta i sammanhanget. Det är ju inte en kvinna på 31 värdigt, eller hur?

The Power Of Love

Jag gjorde det. Får jag säga det själv så är jag mäkta stolt över mig själv. Inte för att framträdandet nödvändigtvis var så jävla bra, men för att jag vågade. För att jag stod framför de nyvigda, Gud och denna församling och skrålade för full hals och med öppna spjäll, en ostystarens kärleksballad anno 1986. För att jag fick såväl brud, brudgum och präst till tårar. För att man gör alltid så, man säger inte nej om man blir ombedd, man knorrar inte över låtval, man gör som man blir tillsagd.

Visserligen darrade stämman sjukt mycket inledningsvis, och de var nog många i publiken som trodde att det hela skulle avlöpa som en fars, men jag tog mig i kragen, skärpte mig och stämman, tog i för kung och fosterland och rodde farkosten någotsånär i hamn. Om till och med Mats, som jag sagt åt dagen innan att hålla käften med sina spydiga kommentarer, sa att det var vackert, kan det ju inte ha varit helt fel. Kantor Eva Hammar vid pianot, mamma Eva Hammarlund skulle varit stolt.

Sometimes I am frightened but I am ready to learn
About the Power of Love

Such a good girl! Det var någon som filmade, så när jag kan lägga vantarna på filmen lovar jag att posta eländet på You Tube. Man har väl självdistans.

Wednesday, July 04, 2007

www.godide.com

Tycker du att det är en god ide att dela en flaska vin med sig själv när man ska upp och flyga klockan tre om morgonkvisten? Nehejdu, det tyckte inte jag heller, jag är väl varken dum eller alkoholiserad. Därför delar jag med en räv som jag nu skickat till affären för att köpa ny flaska, ny underhållning, nytt ackompanjemang till cigarillerna. Nikotinet hjärntvättar oss att tro att det är ju så gott att röka. Ju mer man röker desto mer inbillar man sig att det är mums. Nu tar vi en till va. Ja tack en till, sa polisen.

Packa också. Packa du väskan innan du blir packad, tantdocksjävel. Packa pappas kappsäck, det ska vara bröllopsgåva, bröllopsskor, bröllopsklänning, bröllopsbestyr. Det är viktigt det här med tvåsamheten.

Nu. Mera vin till mig!

Tuesday, July 03, 2007

Vetekvinnan



Jag vet inte vad det är, men när jag tittar på ovanstående bild håller jag på att spy. Det känns förfärligt äckligt. Vi var i parken på Söndagen, jag och barnen och systern, och de små gjorde om mig till den s.k. Vetekvinnan. Man sticker alltså in veteax i kvinnans kofta, vips har man skapat en Vetekvinna.

Det ser så vidrigt ut, tycker du inte? Det fanns en barnbok när jag var liten som handlade om en pojke som vägrade tvätta sig, till slut var han så smutsig att man kunde odla potatis i hans jordiga hud. Det gjorde jätteont när man skulle skörda potatisarna. Jag tror Vetekvinnan påminner mig om denna sedelärande med sjukt äckliga historia. Det ser ju ut som om veten växer ur kvinnan.

Äckligt!

Big Brother säger nej

Vi vill röka.

I erat samhälle.

På våra villkor.

Får vi DET?

Hej har du lust att träffas på en snabb cigg?

Numera träffas man inte på en efter-jobbet-drink. Nej det nya supa är att röka, nu har det tagit över som den mest spännande och centrala aktiviteten i pubumgänget. Att dricka öl är bara sekundärt.

Jag hade en snabb dejt med en snygg tjej i afton, vi kan kalla henne Mamma-dockan, för det är så hon heter. Först tog vi en cigarill under paraplyet utanför Mixern. Här blev vi antastade av småtjocka äckelblonda geezers i träningsbyxor, en mulattiggare och en alkoholiserad loser. Då gick vi istället till Elefanten och stod utanför deras lokal under baldakinen. Fick snacka om Stockholm med en kines. Röka morötter.

Inne på det fisluktande bordet stod våra drinkar. Någon gammal pint, kanske en blomma. Helt ointressant.

Vad sorgligt det känns. En era har gått i graven och vi måste på sikt sluta med detta otyg som vi älskar så mycket. Inget knark, ingen cigarill. Vilken ska bli min nya hobby?

Monday, July 02, 2007

Beteendevetenskap - Fredag

Varje gång jag svänger bägare med killarna från CMS slutar det med årets cp-fylla, så varför skulle det vara annorlunda denna gång?

En ostmästare i svart blus och chinos hade slängt in företagskreditkortet laddat med 2000 pund bakom baren och när vi bara kommit upp i 570 pund vid halv elva blev det bråttom i struparna. Shots och champagne och spritstinna drinkar.

Jag vet inte vilka från gruppen, om ens någon, var med mig på Dublin Castle senare om aftonen. Det mesta fick pusslas ihop dagen efter.

Ett meddelande från CMS-killen. Var är du, jag antar att du har gått och gömt dig för att du var rädd för vad som skulle kunna hända. Jag älskar dig, jag saknar dig. Kom till mitt jigg va. Nu går jag hem.
(exakt vad var det han inbillade sig skulle hända?)

Träffar Jeff-gubben nästa dag på vägen till lunchdate med Mamma och Mawia, han kör mig till Camden, han kan förtälja att jag varit glad och dansat för mig själv på Fuzz-diskot. Ingen skada skedd, det kan jag bjuda på.

Min fru hemma i sängen fick släppa in mig när jag kom hem. Jag hade tydligen bråkat med Fuzz hela vägen hem i taxin. Snälla Fuzz som följde cp-skadade tanten hem.

Meningsfullt. Jag säger då det.

Cykelmannens nya cykel

Så här gör man alltid.

Man befinner sig i Camden, på gata eller pub. En medelålders man i clownfrisyr uppenbarar sig, och flickorna utbrister: Cykelmannen!!! Och Cykelmannen låtsas bli irriterad och indignerad över tillmälet, han har ju ingen cykel och dessutom är han jävligt trött på att se oss jämt överallt.

Sedan visar det sig att Räven är bekant med Cykelmannen från klubbsvängen och att Cykelmannen dessutom har köpt ny cykel så att han äntligen får göra skäl för sitt namn på nytt.

Cykelmannen som enligt egen utsago är Indiepopens fader, som Blur/Oasis/Pulp snott de flesta av sina hits ifrån - mannen, myten, konceptet - har nu fått en nytändning i sin karriär till järnhästs.

Igår när Räven skjussade mig på sin hoj undrade han om jag tyckte det var häftigt att vara ihop med en Cykelman. Johodutack.

Den blåaste av Måndagar

Hårt hårt höll vi i helgen, och i varandra om natten. Jag vidhåller att man fan borde gå ut oftare på Söndagar, för det är fan inget artistiskt eller intressant med Måndagar, hur man än gör och vart man än vänder rumpan. Det är ångest, det är tristess, det är då själva fan.

Fast vad ska man med puben till när de tagit bort det bästa de hade att erbjuda, nämligen cigarettrökandet? Pint utan cigarett, som en joddlare utan ton, som en kaffe utan chokladbit.

TUT TUT sa båten och så gick bryggan. Där stod jag med väskan i halsen och gråten i näven och önskade att jag aldrig kommit med.

Så jag gick inte ut. Jag fick Spag Boll hos Snygg-Räven, vi lurade i oss att det var en bra ide att röka efter maten, vi tittade på Idioterna men somnade som grisar och grodor på golvet framför soffan, gick till sängs - och det är där jag önskar att jag fortfarande befann mig.

Sunday, July 01, 2007

Det är ingen som dött av lite cancer

Vi rökte som om vi hade betalt per pinne vi sög i oss. Igår var sista kvällen som rökare, sista natten med gänget då man fick röka annat än morötter i offentliga lokaler, och man ville ju sjunka med flaggan i topp, varför man hade investerat i ett 30-tal cigariller. Alla skulle ju sluta idag, aven de som började igår afton eller de som inte sugit gift på 6 år, alla fick sin beskärda del av cancern. Smoke away, skrattade vi.

Sedan får du tre gissningar vilka som var på det idag igen. Får jag låna en pinne?

Det var visserligen inte mitt förslag att vi skulle köpa paketet, jag forsökte verkligen motarbeta det initialt och strongligen. Men jag kunde naturligtvis inte motstå varken charm eller sug, så där sitter jag nu pa rökfisens mosse.

Svag karaktär, men vad hade du väntat dig.