Kärringen har för fan en skinnvårta på örat - ser ni inte? är ni blinda?

Det roligaste idag var när Vårtkärringen fick ett nervöst sammanbrott, gud vad vi skrattade gott efter att hon hade lallat hem på sina feta, skakiga ben.

Hon var så uppstressad som bara Lilian Johnson på högstadiet kunde vara. Bilen. Nycklarna. Mannen. Jag kunde ha klämt mig! Vårtkärringen fick alltså svallningar, trots att hon måste ha passerat klimakteriet redan någon gång under Trias, Jura eller Krita. Rummet snurrade. Hon fick inte sitt cashflow att gå ihop. Nej nu måste hon stappla ut och spy. Hon får inte luft. Hon känner sig så yyyyyyyyr. Hade det inte varit ett spel för gallerierna hade man eventuellt tyckt synd om det ynkliga fanskapet. Men hela hennes sjuka existens är ett spel, och ett spel med jokrar och fusk och bluffar, men ack så lätt att genomskåda för en som kan hennes ugly pokerface vid det här laget.

Till trusten säger hon: Banken har uttryckt sitt missnöje med att jag ska sluta, dom är oroliga och har rådit mig att stanna, jag ställer upp (martyr).

Till banken säger hon: Trusten har uttryckligen bett mig att stanna och ta hand om allt det här som ingen annan (naturligtvis) skulle kunna göra. jag ställer upp (lögnare).

Vi blir aldrig av med henne. Var det någon som trodde det?

Allt vi kan göra för att må bättre är att göra oss lustiga på hennes bekostnad bakom hennes fläskiga rygg. Som i eftermiddags när jag slängde mig på golvet och fick ett anfall, rummet snurrade och jag behövde kräkas, kontorsflytten stressade mig något oerhört, jag fick inte luft.

Det var mycket teatraliskt, jag tilldelades en virituell Oskar och alla fick skratta så att de grät.

Men ingen vågar säga emot eller ifrågasätta Vårtan. Att de som sitter på sina höga hästar i Direktörsposter och med larviga titlar inte inser hennes inkompetens och sinnesslöa approach till business-livet kommer jag aldrig att förstå, varför de gått på myten om hennes oumbärlighet kommer att förbli ett av de största mysterierna i mitt liv, näst pennstoffet.

Fitta på hjul.

Konsten att flytta ett kontor inom 0207-området

Jag fixar. Alltihopa kirrar jag. Flyttfirman med snygga flyttkarlar från Oz med skön attityd och muskler. Elektrikern, med grågula rökartänder som tycks ha slängts in i hans mun på måfå från 10 meters håll, avinstallerar luftkonditioneringen. Telecom-ingenjören som hejar på Chelsea och kallar mig mate, drar kablar till nätverket på nya kontoret. Panasonic tar kopieringsapparaten, Bob Simpson tar hand om safen, jag packar ihop hela mitt arbetsliv i lådor från Viking Direct. Elen, telefonerna, kontakten med världen - allt stängs av på Fredag. Och allt slås på i det nya kontoret på Lördag när tant ytterst professionellt koordinerar hela flytten och klarar skivan med galans och bravur.

Men hör och häpna. Gubbjäveln har inte lyckats fixa den ENDA fjuttiga grej han hade ansvar för. Den lilla fjuttiga detaljen om att man måste ha ett kontrakt innan man flyttar in. Det har inte vi.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är ena jävla inkompetenta stackare man jobbar för.

Håll i hatten och tummarna att han lyckas få the dotted line signerad innan Fredag när jag har för avsikt att hämta nycklarna. Annars kommer det att stå dem dyrt, pund kommer att rulla.

Nej jag är faktiskt inte bög som du

Igår var vi på en bögbar. Man hälsades välkommen av en gubbe i långklänning och peruk som kallade alla daaaarling. Denna pajas uppträdde sedan på en liten scen, han sjöng cabaretlåtar med ful nasal röst och visade brumman. Mellan låtarna snackade han väldigt mycket om sin fixering vid stora kukar.

Tre saker slog mig som förundrande.

Varför har dragqueens så ruskigt fula omoderna klänningar som inte ens din farmor skulle sätta på sig, och varför har de sådana satans fula stripp-Louise-sandaler med plastsula på platå och skinnremmar runt anklarna? Så klär sig ju ingen kvinna, och är det ändå inte en kvinna dragqueenen vill se ut som?

Vem tänder på en dragqueen? De flesta bögar tänder väl så vitt jag har förstått på manlighet och hårdhet, inte patetiska pajaser i kärringkläder? Kan det vara transor som tänder på detta? Tänder dragqueens på andra dragqueens? Har de en s.k. dragqueen-community?

Om nu denna dragqueen är homosexuell och tänder på andra snoppbärare, varför denna fixering vid stora kukar? Ska man ha analsex vore det väl bättre med en liten kuk?

Sedan uppträdde även en bögig kille vid namn James och sjöng ostiga låtar typ Take My Breath Away och A Million Love Songs i fruktansvärt fult skurna jeans, lågskor och vickande höfter. Om man får vara fördomsfull var han en typisk "mottagare", en sådan som blir påsatt.

Vi pratade som Pingus pappa. Sedan blev jag och Martin Snygg trötta och reste hem med 24-ans buss till Big brother-final och Spaghetti Bolognese.

Citat: Bullen

Nu har du hånglat med dörrvakten, bartendern och så den där jävla negern. Nu går vi hem.

Tungkyssas på lokal

Det var länge sedan man såg någon tungkyssas på lokal, sa Lovisa efter att ha sett mig in action igår afton. Lite senare såg jag honom tungkyssas med en tyska. Sedan fick hon nog komma hem och ta honom på pungen också. Man gör alltid så. Och han ber ju så snällt. Man får bjuda på det när det är Australia Day.

Sedan åkte vi hem och sjöng Singstar tills alla husets fruar somnade sött. I min säng låg ett bög och en snygg. Samt ett par giraffer och en Pingu. Och så jag på kanten.

Nu har vi käkat 20 kg kakor, jag iklädd Chelsea-byxor och gårdagens smink. Hollyoaks Omnibus i apparaturen. Snart tar vi nya tag i Camdens galna värld, självaste McManus kommer ut. Halleluja.

Vem får ligga?

Men skratta då!

Nu är vi glada. Vi har varit på fotboll och vunnit med 4-0. Andrei Shevshenko gjorde äntligen rätt för sig och Drogba var iskall nog att passa till Super-Frank istället för att själv försöka sätta den i dålig vinkel. Jag köpte fotbollsbyxor, Fuzz inhandlade strumpor och mössa. Sedan avslutade vi i stil på Dublin Castle, och det var här jag till min förtjusning tvingades skratta.

Ni får mycket gärna prova

Hädanefter ska vi tala så som de gör i Filmen G som i Gemenskap. Det är ett härligt sätt att umgås att säga självklara saker på tillgjord stockholmska där tonfallet går upp i varje menings sista stavelse. För exempel på hur detta går till kolla även in Fäbodjäntan, där talar de nämligen också som om de läste innantill.

British Fairways

Det faktum att BA slarvade bort min resväska i julas har nu resulterat i en check på £119.70, vilket jag ser som ett mycket förmånligt erbjudande och en välbehövlig bonus. Fair play, tacksimocka!

Vinnare: åsnan!

Jag fick nog av att vara duktig. Söndag är ju ändå Söndag - bästa pubdagen. På Constituition vann Arsenal till allas glädje fotbollen och jag drack läsk och indiern var lika förbryllande som vanligt. På Bar Monsta rockade det och jag drack ingenting. På Elefanten drack jag sprutluder. På Mixern smuttade jag lite på mammas drink och tog ingen skada, så därför började jag lapa pints. På Dublin Castle hävde jag bägare och hånglade i baren.

Sen gick jag hem och vann tävlingen. Nu väntar jag bara på mitt pris.

"Problemet med dig är att du inte vet vem jag är"

...sa Cykelmannen till min fru. Sedan upplyste han henne avmätt att han minsann är "Indiepopens fader", att dagens musik ser ut som den gör tack vare (på grund av?) honom.

Jag tycker att i nästa Celebrity Big Brother bör man stoppa in Cykelmannen. Ingen kommer att veta vem han är, men det är ju det som är problemet med alla de fjantar till nobodys som deltager i denna fars. Ingen, inte ens de som är födda i England, vet vad de som tackat ja till inbjudan gjort för att förtjäna sin icke-existerande berömmelse.

Om Cykelmannen får vara med kommer åtminstone Camden att skratta gott. Vi skickar in honom till nästa år va. Vi säger så.

Lipgloss Bitch vs Match of the day

Jag har fått så mycket smink att jag skulle kunna bada badkar i det. Chelsea förlorade igen i Match of the Day. I afton har jag på mig ett nytt violett glittrigt löppstift som känns lent. Jag hoppades att Drogba skulle sätta den nu i reprisen, men jag gick bet. Jag har även lackat naglarna sensuellt röda. Om Arsenal inte besegrar Man U i morgondagens stormatch sitter vi som man säger på fisens mosse. Om jag bara sminkar upp mig i brygga löser sig nog allt: liggandet, PremierLeague-vinsten, världsfreden. Jag ska ha på mig min svart- och vitrandiga blus imorgon när vi hejar fram Arse and all på Constituition. Att sminket innehåller Parabens, vilket nya rön säger vara cancerogent, ser jag inte som ett problem (för det är ju ingen som har dött av lite cancer, det brukar min mamma säga). Det är lite för att markera att jag egentligen inte hejar på Arsenal som jag kommer att bära Newcastles färger, även om det vore mer logiskt att bära CFC-blått. Det finns ingenting som heter för mycket smink - glöm aldrig det. Men man vill ju vara snygg också.

Så liten mun att jag inte kan prata

Lördagskväll med knurry. Tävlingen går ut på att den av sniglarna som ligger först vinner. Vad vinner man? En orgasm. Ding ding på klittan.

Burlesk afton med antabus

Så har man nu erfarit en fredagkvällsutekväll utan varken knark eller sprit i kroppen. Så här gick det till:

Vi såg på Hollyoaks. Claire hade varit och hämtat Tom på dagis i smyg. Mercedes var spänd för att killen hon låg med under sitt 24-timmarbreak med pojkvännen verkade sugen. Louise munnhöggs med lillasystern till sin pojkvän. Alla mådde dåligt.

Vi såg på Vänner. Både Rachel och Monica ville dejta Jean-Claude Van Damn så mycket att de började slåss om saken, varpå Phoebe tog dem i örat. Julia Roberts hämnades på Chandler för en incident i mellanstadiet då han flashade hennes brumma i aulan. Detta gjorde hon genom att låtsas vilja ligga, men sedan fly fältet med hans kläder, förutom de strumpbyxor hon lurat i honom hon fann sexiga. Sedan kom en av höjdarscenerna i Friends-historien. Den där de tittar på videon från Högstadiebalen och Ross klär upp sig i pappas kostym, men just som han ska bjuda ut Rachel försvinner hon med en kille i ishockeyfrisyr, varpå Rachel när hon ser detta målmedvetet går fram till Ross och kysser honom just så som vi alla vill bli kyssta.

Sedan följde Big Brother. Jade, som fällt korkade kommentarer med rasistiska undertoner, åkte ut utan publik och med poliseskort. Shilpa Pappadoum fick stanna och vinna.

Vi mumsade lax med dillsås och minipotatis. De andra drack blomvin medan jag sörplade sparkling juice.

Vi kom i form. Jag satte på Alice Cooper och alla fick dansa solodans runt pålen. Jag, som brukar tycka att pole dancing är ett jävla påhitt som rimmar illa med min feministiska livshållning, tyckte det kändes läckert att svänga chipskroppen runt stålet till tonerna av Poison.

Nu spilldes det vin. Fast jag fick inget. Vi vandrade ner till Purple Turtle. Här spelade ett band där killarna hade tatueringar, svettiga frisyrer och raspiga rockröster. Jag drack urmumsiga Virgin Cola utan Jack Daniels.

Det blev burlesk strippshow. Med det menar jag att ett antal kvinnor i sexiga munderingar och rockabillyfrillor dansade av sig kläderna, för att fladdra fram ett par stjärnbeprydda bröst. I England gillar man inte bröstvårtor, trots att de kallas något så smakfullt som nipples.

Klubben var svettig, tanten var hängig och gick hem.

Så kan det gå när tant knaprar Metronidazole, som tydligen innehåller samma aktiva ämne som alkoholistmedicinen Antabus. Varför i helvete gav tandläkaren mig den? Ville han få något sagt?

Godnatt.

Too much blood in the alcohol system

...



Ska vi supa lite?

Får jag supa på din pub?

Nej, nu får ni faktiskt vara tysta, vi försöker faktiskt supa här inne!

Ska vi gå hem till mig och röka brajjjjj?

www.supalite.com

...

Whatchu gonna do when you cant take no mo - You gonna cry like a bitch or take it nice and slow

Nu har jag lagt spriten, fylle-smsen, indiern, Dublin-slottet, pinten, männen, hånglandet, livet på hyllan. Det finns så mycket annat man kan göra ju.

Man kan dricka te. Darjeeling, Lady Grey, Lapsoung Chousong.

Man kan spara pengar. Läsk är ju nästan lika expensivt som öl på puben, därför får man helt enkelt skita i att gå ut, skita i att röka, skita i att skicka störiga sms från hemligt nummer.

Man kan ha en infektion som gör att man måste ta antibiotika, och sitter infektionen i munnen så kan man ju omöjligt hångla iallafall.

Man kan satsa på karriären. Denna vecka har jag redan fått beröm för 1. Min professionella PowerPoint-presentation. 2. Min snillrika planlösningsritning med flyttbara möbler av det nya kontoret. Så jobbar man med CV-n med hjälp av sin kloka Mammadocka och söker nya, fräscha arbetstillfällen.

Man kan städa sitt rum, sätta upp en tjusig romantisk rosa ljusslinga och intressanta bilder på väggarna. Man kan sortera "viktiga papper"-lådan, tvätta mattor, dammsuga och äntligen sätta upp taklampan som inte ens elektrikern High Five lyckades få upp back in June.

Man kan spela spel. Playstation – Singstar! På Torsdag får jag låna Rocks och Duets av Gareth. Tjohej! Eller så kan man inviga Emmas julklapps-Göteborgsmonopol. Om man älskar Götelabarj.

Nästa Onsdag får jag gå få fotbollsmatch. Utan öl. Med Fuzz. Som aldrig mer får komma hem till oss. Bajs-Fuzz.

Och så kan man se fram emot nästa Fredag, för då kommer världens bästa Thandi-docka och Martin Snygg och hela gänget från Sveriges framstjärt och då, just då, får man dricka pints och fira födelsedagar enligt löpande band-principen!

Om man väntar på något gott så är ju det bara jättehärligt. Eller hur?

50/50

I fredags testade vi den nya rökfria puben 50/50.

Det visade sig vara en rökig bar vid namn 55, med ostig personal och med för få gäster.

Vem som startade ryktet om rökfritt har vi ingen aning om. Så fort vi opponerade oss emot att de hade askfat i baren trots att stället ju var rökfritt, ystade barmanagern fram en tändare i varje näve och uppmanade oss att "smoke away".Vem som döpte om puben till mer intressanta namnet 50/50 vet vi inte heller. 50/50 sprit/läsk i drinkarna? 50/50 chans att få ragg? 50/50 för om det var ball eller tradigt?

Någon kunde berätta för dem att tyvärr funkar inte konceptet flashig bar med bartenders som leker Tom Cruise i Cocktail bara ett stenkast från Camdens smultronställen, The Good Mixer och Dublin Castle. Camdenskabb har varken råd eller lust med Raspberry Daiquiri eller flasköl för £3.30.

Vi vill ha pints, okej?

Sämsta raggningsrepliken genom tiderna…

Skulle kunna vara:

"Hey. It’s national penis stroking day. I need to stroke a penis before midnight".

Jag provade den både via SMS och live på puben. Utan framgång. Inte fan fick jag stryka någon penis.

Du har ödelagt min dag!

Nej, jag fick inte ligga fast jag följde Tom’s råd. Jag fick bara en sinnessjuk respons som fick mig att släppa taget om den indiska mandomen. Det förundrar mig detta med det sugna beteendet men oviljan att komma till skott. Det förundrar mig så mycket att allt jag vill är att komma till skott. Kanske en bra taktik från hans sida, men jag är rädd att det handlar mer om cp-skada än taktiska finesser.

I övrigt var det väldigt komiskt när vi beställde mat för hemleverans och jag fick fel nudlar varpå han ringde upp och skällde och sa till dem med gråt i stämman att de hade ödelagt hans kväll, vilket resulterade att jag fick två goda middagar, samt en bonuslåda med chokladtryfflar. Way to go, indiern!

And i thank you, for bringing me here, for showing me home

Jag är en glad tant på 31 vintrar. Jag vill pennpajtas med käcka ungdomar med huvudet på skaft och skrattet i lattjolajbanslådan. Om svar anhålles.

Jag har fått den ultimata presenten på fylleridagen. Detta innebar en maskin, och en hes röst och ett glatt sinne. Jag vann i början, men sen slackade jag totalt. Jag skyller på vinet och att mina motspelare valde låtar jag fan inte kan. Dra på trissor. Men på Somewhere only we know var jag fan esset i rockärmen varje gång.

I say singstar, you say yes. Imorgon ska jag köpa fler skivor. Fler låtar. Mer ju. Vill sjunga bra, bättre, bäst. Excellent!

Jag älskar mina vänner och nu går jag och ligger med mig sälv med kärlek i sinnet. Har du tänkt på att jag är den enda som är singel i sällskapet? Det har jag, och jag tycker det känns hett.

I love you, I love you, I love you (these words are my words)

TACK!

Happy birthday to me

Här sitter tant och fyller. När man var liten och skulle fylla år var man alltid nervös kvällen innan, förväntansfullt nervig och illa sugen på att sova så att man kunde vakna av familjens intågande till Ja må hon leva och frukostbricka med presenter. Något sådant uppvaknande förväntar jag mig inte imorgon, men jag har ändå svårt att sova, för jag längtar tills imorgon. I en timme låg jag och försökte räkna får och puh-pinnar och ligg, tänkte att nu fan sover du människa, du vill vara pigg imorgon när dockorna kommer på middag, du vill kunna ta en sväng till puben men ändå vara fräsch på Fredag när det bjuds till kalas på Big Red. Men så. Bor man i Primrose Hill får man räkna med flotta vrålåk till bilar. Och har man ett dylikt fordon måste det givetvis förses med larm. Om någon så mycket som andas på BMWn ska larmet ljuda. Helst i flera fucking timmar. Ingen ska ta notis. Men det är trevligt och lätt att somna till. Icke.

Lika bra att stoppa in en prilla och leka en sväng. Guran sover igenom allt.

Back in business

Jag såg fram emot att komma hem. Och hemma, det är här i Primrose Hill. Men eftersom jag är av gnällig karaktär tycker jag att det var fan inte så ball som jag tänkt mig. Jobbet var en röv av tristess, jag var trött och internet funkade halvtaskigt hela dagen, vädret var kallt och ingen var särskilt sugen på mig eller mitt sunkiga umgänge.

Om 35 timmar fyller jag tant +1, köttigt.

Dagens höjdpunkt: Ikväll har vi varit på ett jigg där min gamle klasskamrat från Stjärta Bölds tysklektioner på gymnasiet lirade gitarr iklädd svart spets-BH. Dessutom hade han ölmage. Det var roligt.