2006

Året då jag ofrivlligt blev ungdom på nytt trots att jag kände mig redo att stadga mig. Nästan.

Här är hela listan.

Årets pub - Dublin Castle
2006 var året då Dublin Casstle gick om Mixern. Det handlade nog mycket om att Scott plötsligt dök upp på Dublin och att han är världshistoriens gladaste, tålmodigaste och bäste bartender. Och så handlardet nog en del om Fuzz och hans disko i bakre salongen. Och om hur mycket lättare det är att få ragg där.

Årets låt - The Kooks Oh La
Inte bara en bra bit; den handlar också om mig och det var High Five som sjöng den redan i Juni. Ulla - she was such a good girl to me. Jag kan inte riktigt skriva under på att jag varit en fin flicka - men det tyckte nog vissa iallafall. Ett 10-tal.

Årets textmeddelande
Come on over. I'm naked.
Jag var inte ens naken, jag hade damsällskap och han kom inte över.

Årets fest
Utan konkurrens min 30-årsskiva då hela ungdomsarsenalen dök upp från Sverige och dockorna hade ordnat fantastiska festen, bl.a. med ett oerhört underhållande diabildspel som fick mig att kissa på mig. Sedan fnissade jag och Adam åt min bruna tröja i natten, och det kan ha varit sista gången vi hade riktigt jävla roligt tillsammans. Bonus.

Årets drink
Kronenbourg - alltid Kronenbourg. Kronenbourg byggde denna kropp.

Årets uttryck
Din mamma still going strong. Inte i brumman stämmer alltid. Och Får jag bajsa på din fis är en rolig fråga.

Årets nederlag
Att bli dumpad av världens bästa var fan inte ball. Att gå bet om en bonus på 10,000 pund var heller ingen höjdare.

Årets TV-program
Få TV-sändningar kan få mig att stanna inne på helgkvällar. Därför går priset till Big Brother och X-factor, samt ett tröstpris till bästa såpan Hollyoaks.

Nu orkar jag inte mer.

Grått nytt hår, alla barn.

SMS-skadan

När jag blir berusad tycker jag att det är en god ide att berätta sexiga sanningar via SMS. Någon som vill vara schysst mot mig kunde omhänderta min telefon nästa gång jag kommer över 1.2 promille, det vore till god hjälp i mitt liv, så kunde jag vakna på morgonen med hedern i behåll.

Inte föreslå giftemål eller dylikt med gammalt ex
Inte skrvia till indier att det finns sugenhet på att ligga naken i hans säng
Inte säga till han den lilla som är kär i mig men som jag inte vill ha att jag älskar honom

Icke.

Var får hon allt ifrån?


I övrigt kan jag berätta att väskan anlände efter strax under tre dygn, alltså ingen bonuspeng för mig, men däremot en vacker puss och kram-stund med lilla söta Guran.

BAjs

BA - British Airbajs - har lyckats med konststycket att slarva bort min väska. Det har aldrig hänt mig förr, men eftersom jag glömde ta i trä hände det nu lagom till jul. Detta får ett flertal katastrofartade följder:

• Jag har inga julklappar att ge (köpa nya? ja, jag får väl erkänna att jag varit slö och inte köpt tillräckligt många ändå)
• Ingen födelsedagspresent till min syster (hon fick en påse apelsiner och ett par brittiska dagstidningar istället. Grattis)
• Ingen Gura att kramas med om nätterna (jag får låna mammas häst)
• Inget smink! (mammas får duga)
• Ingen tandborste (urinande)
• Inga kläder (gamla fula kläder från 90-talet)
• Inga glasögon (ett par linser i handväskan, vilket innebär att jag kommer att bli blind om några dagar, man har inte 9.5 dioptri för intet)

Snacka om god jul. På plussidan kan sägas att jag får ett apanage om 35 pundare om dagen att handla för i dagarna tre. Kvitton skickas till BA som reimbursar. Generöst. Har väskan inte anlänt efter tre dygn får jag en tjusig bonus på 500 pund. Samt att jag i blotta förfäran råkade tjyvåka på Öresundståget och kom undan med det.

Men mest av allt vill jag ha min giraff och mina vackra ögon.

Indisk afton med inslag av Trinidad

Det är mycket indiskt nu.

Igår var jag och Svenny i en tobaksaffär för att köpa tobak. Jag röker inte, jag super inte och jag svär inte (fan, jag glömde pipan på systembolaget). Vi snicksnackar lite på vårt hemspråk. Jag säger äh sno på nu då gubbjävel, hittar lite lakrits att köpa, betalar till den indiska gubbjäveln i kassan. Varpå han säger på bruten svenska: Good jåål tjejöör, ha en bra dag! Jag rodnar. Jag mumlar. Jag lämnar boutiqen. När ska jag lära mig att alla talar svenska? Det var Patrik Sjöberg-lookaliken i Grekland - Sluta titta på min fitta. Det var nätkalsongen på tuben - Ha en trevlig kväll, tjejer. Och det var indiern i tobaksaffären - Good jåål. News flash. Alla talar svenska.

Sedan går jag och min kvinna till Spice of Life. Vi får till och med sitta efter en stund, trots att alla vill dricka julpints. Vi gör listan, vi fabulerar och skojar. The more the merrier. Det kommer fram ett par indier till vårt bord - dom är sugna och inbillar sig att det är vi också. Vi låtsas. Den ena indiern, som är lite tjock och har ett kristet utseende, är extra sugen. Han vill ha mitt telefonnummer. Jag är duktig och ger honom fel nummer och säger att jag ser fram emot att gå ut och äta middag med honom i Januari 2007. Duktig idiot. Den andre indiern bär turban och anklagar Svenny för att vara rasist när hon undrar varför det finns så många indiska GPs. Dom har även en snygg kompis som inte vill sitta vid vårt bord, han vill vara nere i källaren på Jazzklubb. Jag vill ta hem honom och ligga. Nummer 10. Han visar inget intresse.

Sedan lär indierna mig att säga "Du har vackra ögon" på Punjabi. Så att jag kan smörja "min" indier hemma i Camden. Men när jag nu på morgonen textar honom dessa ostigheter Theira eaka boot sorioa hei får jag bara ett ensamt frågetecken till svar. Jävla indiska lögnhalsar. Jag är inte rasist, men.

Nu tycker jag att det är en god ide att resa hem. Men man kan inte gå hem utan att passera Dublin Castle. Och passerar man Dublin Castle måste man gå in där och trolla. Så gjorde jag. Något ruttet band spelade David Bowie-covers. Fuzz skötte ljudet, och jag fick sköta ljuset. Vad duktig jag var. Med ölen i sinnet blippade jag gult ljus, grönt ljus, strobelights, allt ljus är på mig. Jätteskoj. Jag tror att vi är kompisar igen, jag och lilla söta bästa Fuzzen, jag tror att vi grejar detta, jag tror att vi älskar varandra, fast inte på det giftasvuxna viset, men det är vackert ändå.

Nu ska jag gå hem. Men i salongen sitter mammadockan. Då vill man kramas. Man gör alltid så. Men sen går man hem. Come on over, I'm naked.

Sova sked

Om man har sovit tillsammans 6-7 ggr och aldrig någonsin vidrört varandras privata delar är det något som är skumt. Om man dessutom betänker det faktum att mannen i fråga öser ur sig sugenheter via textmeddelanden, är det extra förbryllande. Oh, jag gillar verkligen dig, Ullaguran. Puss puss. Ulla - she was such a good girl. Men när hon sover över får hon indisk cricket-pyjamas, och eventuellt en puss. Inget mer. Inget hångel. Och då rakt inte något snusk.

Jag berättade detta för en manlig bekant igår, och han blev djupt chockerad. Vilken bisarr människa - är han bög? Nej, han är ju sugen, säger han. Har han något fel på snoppen? Jag vet inte, jag har inte provat den. Fast han har ju varit bögtidningsrunkare, så den borde ju vara snygg iallafall. Är han religiös? Han är indisk, men inte hindu eller buddhist så vitt jag vet. Är han väldigt blyg? Ja, det verkar ju inte bättre. Men har han inte ens försökt? Nej, ingenting. Men varför har inte du försökt? Jag tror han ska smälla mig på fingrarna. Gud så galet!

Då sa han till mig på skarpen att nästa gång ska jag gripa tag i hans snopp. Bara sådär. Bara för att kolla reaktionen. Om han avspisar då, har du ju iallafall fått bekräftat hans cp-skada.

Johodutack. Men jag vet inte ens om jag är sugen. Ni får mycket gärna prova, sa negern.

Fredag hela veckan lång

Jag är redan i holiday mode. Har switchat off på alla cylindrar, redo för take off. Varje dag känns som Fredag, slapphänt på kontoret, svensk julmusik i spelaren - Jul jul strålande jul sa Janne Malmskit. Juldrink varje kväll, portvinstå på Marquis Road igår afton - somnade med jeansen på. Nu vill jag flyga hem till mammas Jansson.

Gå till cp-rutan, utan att passera gå.

Jag hade en vän som var rolig, snäll och pålitlig. Det enda problemet han hade var att han var typ kär i mig. Så när tant blivit dumpad och tant blivit full, då vill tant plåstra om såren och den sårade stoltheten medelst hångel med den gode vännen. Detta urartade till att tant vid flertalet cp-fylle-tillfällen skojade till det med den lille mannen som lyckligt tackade och tog emot. Det hände så pass ofta och mycket att han började tro och hoppas på riktigt att nu jävlar vill nog tanten bli ihopas med mig, varför skulle hon annars med sådan passion hångla upp mig mot DJ-båset varje vecka, varför får jag följa med och sova i hennes säng om hon inte tycker jag är sexig, varför vill hon gå till fotbollspuben, äta lunch, resa till Manchester med mig om hon inte älskar mig som jag älskar henne? Okej för att hon säger att hon inte vill, men hennes beteende påvisar något annat. Har jag bara tålamod så får jag nog min Marion till slut.

Men så stövlar tanten in i DJ-båset en Lördagskväll i December. Sluddrig och sugen kysser hon grodan som hoppas på att få bli prins. Tanten stapplar så hem efter avslutat förvärv, mannen hoppas ännu en gång att nu jävlar i min låda blir det vi. Han är så pass glad i hatten att han kilar på efterfest, där han träffar på den australiensiska donnan som tillbringat dagen i tantens sällskap och hon berättar för den förälskade mannen att tanten minsann hånglat med en indier hela eftermiddagen. Häftigt va. Inte lika häftigt tyckte han som fick vara nummer två för dagen och som fick sitt hjärta trampat på av en player-tant som bara vill leka med folks känslor.

Arg och besviken och förnedrad bestämmer han sig nu för att säga upp sin bekantskap med tanten. Han totalignorerar hennes samtal, han vägrar prata med henne när hon kommer och hälsar på honom på jobbet, han cyklar förbi henne på gatan utan att säga det minstaste goddag.

Och jag får bittert inse att jag inte längre har någon att gå på Chelsea-matcher med. Vilken hora.

Telefonterror

I min telefon hittade jag ett nummer till "Max Martin". Vem fan är Max Martin? Den här snubben som skrev hits till Britney Spears och Backstreet Boys på 90-talet? Varför skulle jag plötsligt ha hans nummer? Nej, inte då. Jag har visst bytt nummer med den läspande småfeta gubben Maxxzzz på Dublin Castle. Denne pajas med flint och tradig röst har lyckats få mig att tycka att det var en rimlig ide att vi någonsin skulle känna behov av att ringa varandra och snackilura, kanske bli sugna på att ta en kopp java i grupp, stämma möte för drink. No way Jose, säger jag.

Varför gör man så? Varför lämnar man ut sitt nummer till någon man aldrig vill prata med mer än högst fem minuter på puben bara för att man är så jävla artig? Och varför tjatar dom? Om man säger att nej vad ska du med mitt nummer till, vänligt men bestämt, kan inte dessa töntar då fatta vinken och sluta insistera?

En annan fjant jag bytt nummer med är Kattens kompis Rob, en ytterst torr människa som går själv på puben och som har fått för sig att jag alltid vill diskutera vårt enda gemensamma intresse, fotboll, varje gång vi råkar stöta på varandra. Vad skulle han med mitt nummer till? Jag vill inte möta upp för pint, inte ens om det vankas fotboll. Det säger ju sig självt. Han är både töntig och hejar på Tottenham.

Eller vad sägs om min frus kompis Magic, som tjatade till sig hennes nummer och som nu har för vana att ringa klockan två på vardagsnätter? Han lockade med programvara, hon föll för lockbetet, men programmen funkade fan inte ens och nu sitter hon där med brevlådeskägg.

Akta bara så att jag inte ger ut numret till den där äckliga lilla råttan Paul som brukade vara kund hos mig på Internet Exchange för 5 år sedan, men som nu till allas förfäran börjat dyka upp på Dublin Castle. Tristare äckel är besvärligt att finna.

Det är dags att sluta vara snäll. Det är inte förbjudet att säga nej när nån cp-skada ber om ens nummer. Det är nästintill en skymf att dom ens frågar, för hur kan dessa division-6-spelare någonsin tro att vi skulle vilja slösa tid på dom, vi som tillhör eliten? Vi borde helt enkelt sluta vara artiga all together. Sluta prata med losers. No more svenskälskande cp-Tony, no more läspande gubbe, no more Rastaman.

Jag är inte snäll, inte ens med ett par glas innanför västen.

Bög som du / Freak like me

Det är Fredag och Camden står vidöppet i väntan på min ankomst. Varannan damernas. Inget knark. Ingen snabbis på toaletten. Inga telefontrakasserier. Ingen cp-skada.

Jag håller låg profil nu. Håll i hatten. Håll i dig!

Jag vinner

22 missade samtal och 6 meddelanden. Ligga på låset i en timme.

Who's the retard now?

Jag ger upp

Om du bjuder hem någon på middag, brukar du då inte se till att vara hemma då? Om du säger att jag kommer om en halvtimme, brukar du inte göra det då eller iallafall inom en timme? Om någon ringer, även om det rör sig om 10 ggr och vederbörande är cp-full, brukar inte du svara då?

Om du svarar jo på ovanstående frågeställningar heter du INTE cp-indiern.

X-mas lunch.

Gubben som sköter vår databas var med på lunchen igår. Så kommer Barry's son in, en s.k. wanker. He's such a knob, säger Yvonne. Och IT-gubben säger: He does look like an asshole. Kan man få bättre betyg?

En kandidat till cp-fylla-06?

Detta var planen igår:
Christmas lunch med jobbet. Dricka lite vin, äta gott, snicksnacka lite, ta en drink efterpå för att någorlunda salongsberusad resa hem till indisk middag vid 7-draget.

Detta var vad som hände:
Jag halsade fördrinkar. Och vin. Och champagne. Sedan gick jag på ölen på the Cave. Tjatade till mig gratis Corona på någons företagskort på Walk-about. Efter detta försökte vi ta taxi till Camden. Men trafiken var så tjock att vi fastnade mer söderut än vi startat vid Charing X. Tog tunnelbanan och stormade in på Mixern där mamma satt i godan ro i ett möte. Köttade upp på Dublin-slottet och blaggade in i konsertlokalen. Tappade bort våra jackor. Hittade våra jackor och en bonusjacka. Stolpade hem till indiern och väckte hans grannkärring. Ringde inidern 20 ggr och lämnade cp-skadade meddelanden. Fick samtal från Dublin Castle-personal som undrade varför i helvete jag hade snott en jacka. Ertappad på bar gärning. Kilade tillbaka till DC. Mötte jackägaren helt slumpartat på gatan och gav tillbaka stöldgodset. Tog en halvpint för mig själv i baren. Alkoholistkärring. Pussades med Luigi i baren. Plutade med munnen. Pussades igen. Rullade hem. Sov räv. 40 minuter sen till jobbet.

Godmorgon, godmorgon.

Sing when you are winning!

Jag har börjat sjunga igen. Jag märkte inte att jag hade slutat förrän jag började igen. Visst har det förekommit att jag dragit en liten trudelutt på kul, i synnerhet när jag varit berusad och omgiven av vänner, men det där spontana sjungandet i min ensamhet har på sistone uteblivit. Men nu är jag på g igen: Först var rösten lite skrovlig, trött och ovan, men nu har jag kommit igång, nu skönsjunger jag.

Jag trallar i duschen, jag nynnar med mp3-spelaren på vägen till jobbet, jag skrålar med stereon hemma på mitt rum.

Betyder det att jag är lycklig nu? Jag hoppas det.

Vi är galna duvor

Lite skakigt i benen var det när räven och kastrullen steg ur sängen på Lördagsmorgonen. Men det hindrade oss inte från att traska raka vägen ner till Rick Gill’s videoshoot på Purple Turtle utan att passera matkiosken och börja häva pints på fastande mage. Den som kommer ihåg hur det slutade kan gärna berätta, för jag minns inte.

Ett axplock av händelser: Någon sitter i en trappa och hånglar med en indier. Någon äter likt en lodis upp resterna från de andras tallrikar på puben, någon orkade inte/glömde att beställa själv. Någon bygger en säng av en barstol och en soffa och halvligger däri. Någon drar till Mixern. Någon lämnar Mixern för att stappla till Dublin Castle. Någon sitter på golvet i ljudteknikerns bås. Någon hånglar med ljudteknikern. Någon går hem och lägger sig med alla kläderna på. Någon blir väckt klockan fem på morgonen. Någon har 7 missade samtal i telefonen bredvid sig. Någon har missat taxin till flygplatsen och därmed planet. Någon sover vidare. Någon misslyckas med att dammsuga till belåtenhet.

Någon måtta får det vara.

People who fear me never go near me, I am the tiger

Yes I know I dont possess you
So go away, God bless you
You are still my love and my life
Still my one and only

På fredagar lyssnar vi på Abba. Abba Gold, Ullas Abba 1 och Ullas Abba 2. I nämnd ordning. Hver gang.

Have a good time, all of the time

Nej, det blev inget hångel. men det gör nada, för nu har jag bokat om Rävens biljett och hon stannar ända till på Söndag. Så jävla bra gjort, om jag får säga det själv.

Vi ska vara med i Ricks fräcka musikvideo imorgon bitti. Det kändes liksom viktigt.

Och jag ska visst på date ikväll, det var väl ovanligt.

It's a good thing tears never show in the pouring rain

Sa jag att jag mår bra nu, att jag känner mig fräsch och redo? I take it all back. Adam har träffat en tjej. En australiensisk slampa som han känner från när han jobbade på Upper Street (läs: När vi fortfarande var ihopas). Dom dejtar ju bara. Inte flickvän. Nejdå. Vi har bara dejtat i 1.5 månader (läs: Sedan dagen jag dumpade dig). Inte flickvän. Inte då.

Vad smidigt att träffa en australiensisk donna när man ska flytta till Australien.

Vad smidigt att få det ur sig under en lunch.

Vad skönt det är att knulla.

Ikväll ska jag straffhångla upp mig själv med ett Camden-skabb.

Living for the weekend

Det tar sin tid för en gammal tant att komma i form efter en helnattsefterfest. Fredag kväll: Mer pints än vad en liten människa borde klara följt av två efterfester, först hos en Barbiedocka och när denne slocknade vid 8-draget på morgonen fortsätter man självklart i nästa (knarkar)kvart.

Om man sedan går in för totalkastrull från Söndag eftermiddag till sena natten och betänker det faktum att man har ett arbete att sköta, är det lätt att inse att det tar på krafterna att ligga på topp och att det inte är helt lätt att komma i fas. Sedan kunde man ju låtit bli att resa hem till en sugen man och hålla honom vaken med sexiga snarkningar till klockan 5 på måndagsmorgonen. Hade man haft ett förnuft att ta till fånga hade man skippat det. Att man sedan drabbades av en svårartad förkylning var bara otur.

För första gången sedan Lördags eftermiddag, när jag vaknade fullt påklädd i Edas säng bredvid Skägget, känner jag mig någorlunda alert. Snoret har sinat, jag har fått sova tid-ish flera kvällar i rad, tänkt på pocenten, lagt fyllan på hyllan.

Jag är redo igen. Take me out.

Hot Dog for Angry Dog

Idag vill jag rekommendera Ed's korv med chilli con carne, stekt lök och guacamole. Den går inte av för hackor, den killar dödsskönt i kistan, den är mums lilla babba, stål och kingig.

Nu ska jag gå på kino med 3 tanter och 1 räv.

Ulla - she was such a good girl to me

Jag fick en Friend Request på My Space idag, och det var inte vem som helst som ville bli polare med mig. Nej det var supersexiga Ulla från Alabama. Och hennes sexigaste egenskap är den att hon bara vill vara My Space-vän med folk som heter Ulla. Det tycker hon är fräckt. Själv tycker jag att det är mycket genant för mig som gammal person att dela namn med en sådan ostig figur.

Ulla älskar bara Ulla


Jävla dåre!

Henrik Larsson kan gå på vatten!

Nu har Henke joinat klubben för cp-skador. Klubben jag tycker typ sämst om i hela Premier League. Det var väl onödigt, nu när vi hade så trevligt.

Fast det är lite spännande också. Jag ska låna in honom i mitt Fantasy Football-lag, tror jag bestämt. Ta bort lillskiten Theo Walcott, för han har givit mig summa noll poäng denna säsong.

35 bast och illa snygg på plan. Henke Larsson CAN walk on water!

I miss you, but I dont want you (oh yes I do)

Idag har jag varit gäst i min gamla lägenhet i Belsize Park. Jag fick hjälpa till att laga mat, men jag mindes knappt var skärbrädan, kastrullen, durkslaget stod. Jag lagade fetaste finaste svampsåsen till Owens baconinbakta kycklingfileer med vitlöksost. Vi åt, vi drack vin, vi snackade. Ville man röka fick man kliva med skon ut genom fönstret till balkongen. Så modernt är det. Engelsk lyx. Sedan blev vi lite berusade och Owen sa grejer som var vackra men jobbiga. Saker som jag kanske har insett men annars borde ha insett. Att Adam och jag passade sjukt bra tillsammans och att det var sjukt ledsamt att det blev så här. Its so sad, its so sad. Hur det kan bli sådär, och hur man fullständigt förlorade kontakten trots att man sa att man iallafall var bästa vänner och så skulle någonsin aldrig ske. Its so sad.

Sedan drack vi löjligt duktigt ur Oves Baileys-flaska, fylla på, fylla på fylletant. Sedan blev jag sugen på att ringa ett Camden-skabb, men så kom jag på att jag är ju så mycket bätte än dom, och så sket jag i hela skiten, och nu ligger jag här som en vinnare med Pingu, Guran, Safari-Sam och önskar att jag aldrig blev född.

Men hej. Här är jag och imorgon blir det kalas. Dockor på besök. Dom bästa. Välkommen helg, Ive missed you.