Tuesday, January 31, 2006

Skäggsikas kalas!

Hålls på Elefjanten Torsdagen den 2a Mars. Det har jag fixat med mitt kontokort alldeles idag!

Räkna steg

För den som hyser ett intresse av mina motionsvanor har jag härmed nöjet att meddela följande:

Avståndet från mitt hem till mitt arbete är 3.13 km. Min genomsnittliga hastighet är 3.5 km/h. På denna sträcka förbränner jag cirka 232 kalorier, kliver ungefär 5,227 steg, vilket tar i runda tal 38 minuter och 32 sekunder.

Säger pedometern. Kan en pedometer ljuga?

Mumsa Mamman!

Det här med att mumsa mamman har som för somliga bekant tagit över brumman-snacket. Och vad är då mer passande än att Channel 4 sänder en special på temat:

Wednesday 1st February, 21:00 Extraordinary Breastfeeding
Everyone knows that breast is best, but for how long? This forthright and revealing programme meets a group of women who believe in continuing to breastfeed for as long as their children want.


Den vuxne mannen som ammas av såväl sin mamma som mormor i Little Britain är kanske en av de äckligaste och roligaste saker jag sett på brittisk tv. Han bedjar "bitty" i de mest opassande sammanhang, varpå en av tanterna med viss motvilja tar fram bröstet. Sjukt och äckligt, men en träffsäker drift av de som anser att amning gärna får hålla på upp i tonåren om så ungen vill.

Barn som kommer fram och drar i mammans blus, som är stora nog att med grammatiskt korrekt meningsbyggnad be om att få mumsa mamman, det säger väl sig självt att navelsträngen borde vara klippt för länge sedan och att det vore ide att t.ex. mumsa en banan istället.

21.00 Channel 4, imorgon alltså. Mums!

Monday, January 30, 2006

I framstjärten (framtiden)

Jag tror på den omvända självuppfyllande profetian. Det innebär att om jag säger något högt är det extra otroligt att det skulle inträffa. Därför hävdar jag att tröttheten förmodligen beror på cancer, därför nämner jag inte vad jag tänker göra med de 125 miljonerna jag ska vinna på Euro-Lotto på Fredag. Om jag basunerar ut på stan att om fem minuter kommer vi att stöta på Neil Tennant, vore det ju helt sjukt om det verkligen inträffade. Folk skulle tro att jag hade en liten Saida i mig. Sannolikhetsläran säger så klart att sannolikheten inte blir varken mindre eller större för att man yttrar profetian, men visst känns det så.

Saturday, January 28, 2006

Storebror ser dig (i 15 minuter)

Den som vinner Celebrity Big Brother är ironiskt nog den som inte är en kändis, en liten mullvad från Essex med löshår och sugenhet i blicken. Beror det på att hon var s.k. normal, som du och jag, the girl next door - eller att alla andra deltagare ändå var b-z-kändisar som inte varit heta sedan sent 80-tal alternativt ingen vet vad de är berömda för? Ta ett stycke silikonslapper som visar pattarna i pressen, en nypa avdankad politiker, två matskedar medlem i halvkänt popband, krydda med en 80-tals-one-hit-wonder och runda av med en Baywatch-birollsfigur med rejäla rattar - där har du receptet. För Madonna, Tony Blair eller Kate Moss skulle ju självklart aldrig ställa upp på förnedrings-tv, det är för folk som har eventuell karriär bakom sig, som måste bevisa något. Det var ju det Jodi Marsh ville - show the real me, som hon sa. Nej tack, säger vi. Ska vi slå vad om att vinnartösen, icke-kändisen Chantelle, glatt kommer att knäppa upp bh-n i News of the World på Söndag? Att det kommer att bli dubbelmacka i en slaskig herrtidning med Jodi i naket överliv och alla frågorna i intervjun anspelar på sex, ingen tvekan. Så det tar väl bara en vecka att bli kändis för ingenting, att glida in i innesvängen på röda mattan. Alla snackar om henne nu, men vem minns henne om en månad?

Regler i samvaron

Killar med mustasch är tradionellt trevliga, kanske inte snygga. Dom jobbar eventuellt i videobutik och denna ligger vanligtvis alldeles bakom ett storvaruhus a la vivo.

Om man ser en snubbeluring med ett endaste ögonbryn som sträcker sig från ögonvrå till annan dito med no particular mellanrum emellan är det knappast höstadieskolgård att alla vill ta kort på eländet.

Om någon kommer fram och är sugen ska man genast prata fotboll, risken är liten att man hejar på samma lag och då går sugenheten snabbt över.

Thursday, January 26, 2006

Baka mums

Okej att Svenne Svensson kanske bakar för mycket och i tid och otid, försummar sitt publiv för kakans skull, mumsar hembakade finska pinnar till kaffet och har kladdkakans ingredienser och måttsatser i huvudet. Men nu har jag till min förtvivlan stött på den andra extremen. Tänkte smälla ihop en liten tårta till en god vän som har fylledagskals på Fredag, men icke sa engelsmannen. Började med att fråga tanterna på jobbet om de kunde några trevliga recept. Det trodde man ju att gummor på 60-70 bast skulle ha några riktiga godbitar i bagaget, att dom så klart hade en liten bullmamma där inne. "Nä va, tårta köper man väl på Marks & Spencer, va kan man baka...öööh" vimsades det. Då hittar jag istället några läckra recept på internätet som jag med gott mod tar med mig till min lokala Tesco där jag ska inhandla ingredienserna. Hade jag tänkt. Dra den om Rödluvan, sa Bamse. Inte ens fucking kakao hade dom på butikshyllan. Mandelmassa, nötkärnor eller vaniljsocker lyste med sin frånvaro. Den som trodde att det skulle finnas tårtgele i sortimentet skämtade ungefär lika lustigt som Hasse & Tage. Så då måste man gå till stora stygga Sainsburys i Camden som har all världens mat i sitt utbud, för vanliga människor bakar visst aldrig här, bara köper äckliga spongebaserade tårtjävlar med krackelerad glasyr som en gång föreställde Thomas the Tankengine eller fån-Barbie Doll. Varför kan allt inte vara lagom, lagom som är så bäst? Lagom bak, lagom pub.

Tuesday, January 24, 2006

NEWS FLASH

Min docka ska flytta till NORRA London! Det trodde jag aldrig att en söderkis skulle ta kärran norr om floden, men nu är det näst intill bestämt och bokat och alldeles strax packat och klart!
5 stationer från Belsize, det blir ju nästan gångavstånd. Får ta och räkna stegen till min duva med den nya fräcka pedometern. Och duktiga duktiga Adis får bestämma på puben och få en massa slantar och jag kan komma och sussa där uppe medan partyt fortfarande är på g. Mums, vad jag är sugen!

Pedometern

Vilken fars. Med stolta kliv stegar jag till jobbet med Alysias pedometer i bältet, tanten raskar över kullen, med stora Kicki Danielsson-steg genom parken, hurtigt upp för trappan, in på kontoret, river nyfiket fram den lilla maskinen för att se vad jag uppnått. 0.0003 miles, 7 steg. Skitmaskinen har felat, resultatet okänt. Har redan kollat in en alternativ produkt med fler finesser som jag ska köpa på Argos under lunchen.

Undrar hur många steg det är från kontoret till Elefanten? Det ska jag ta reda på i afton. Grattis på ungdomsdagen, mamma Nina!

Friday, January 20, 2006

Jobba är tråkigt, drömma går ju

Om jag fick bestämma alldeles själv, om jag var killen med himmelska makter, då skulle jag trixa ihop ett transportmedel av typen Bobos flaxkikare och medelst denna skulle jag sväva bort över staden och landa mjukt i giraffens hage, under ena armen spelar min gula mjukisradio sköna bitar från rockstationen, i andra nypan har jag Estrellas Dill & Gräslök. Så sätter jag på pappa Guds solmaskin och svarta glasögon, kanske har med mig en trevlig bok, mumsar chirre, lapar solsken, myser med gurorna, kunde eventuellt ta en liten ritt. Och sedan släpper jag ut dem från den patetiska lilla inhägnanden och vi rider ut i Regents Park, jag och min giraff. Kanske kan jag hänga mjukisradion på ett av hornen om jag når upp. Ptrooo!!!

Wednesday, January 18, 2006

Jag ville vara fin fast jag var en ost


Den italienska gogonzolan smakade bland det ljuvligaste en ost har smakat sedan den dagen Jesus hyvlade cheese doodles på de mannagryn han bakade till bröd alldeles smidigt och modernt på den tiden som anses som historisk.

Min Chelsea-klocka visar exakt och patetisk tid strax efter 3 en vardagsmorgon. Malaysia kan inte vara ett bra land.

Lägg mig

Ner på kudden, räv under ena armen, giraff under andra- nu räcker jag, det, allt + god afton, jag är slut som artist.

Bara jag är glad

Nu ska jag skriva en schlager. Så här går den, helt spontant.

Bara jag är glad är världen värd
och jag är glad för jag är så glad
oh så glad

Sjung meldodin till Bara du och jag, det funkar. Men det är farligt att vara 30+ när natten är sen och laptopsjäveln är snygg och alla är sugna och klockan ringer och duschen skrålar och chefen kallar in för möte och andedräkten stinker och tanten är trött när parmiddagen serveras imorgon afton.

MAMMAN FYLLER BAST!!!
Ulla+Mamma är sant.

Friday, January 13, 2006

En burk kärlekskryddade sardiner

När jag fyllde år alldeles nu i dagarna fick jag en burk sardiner. Mums sa jag och satte mig i flygplansstolen. Bredvid Adam, med en kyss på munnen och salighet i sinnet. Hejdå!

Wednesday, January 11, 2006

Vardagskatastrof

Jag råkade diska Ninas fina mammaburgare igår kväll. Dom skulle ju vara i min lunchlåda, men så låg dom under ett fat och jag tog hela schabraket till diskhon och körde runt med borsten. När jag lyfte på locket fick jag se två äckliga bruna uppblötta bullar och undrade vad fan det var för snusk, tills jag insåg att det var mammas mums.

Var det fel av mig att skölja av dom och ta med dom i lunchboxen iallafall?

Mums Lilla Babba, sa Adam!

Man kan inte få veta varför det heter Mums Fillibabba via Google, vilket är sjukt störigt. Känns som att något av radarparen Magnus & Brasse eller Trazan & Banarne kunde vara ansvariga för fillibabban, men det är kanske lattjolajbanslådan och mumstajm som förvirrar mig. Den som vet får gärna informera mig, i annat fall får jag minsann skriva till Margs Språkspalt.

Världens mest deprimerande morgon

Ute ur huset vid 8.20 AM, något för sent för att kunna take it easy och ändå komma i tid till kontoret. Flertalet motgångar på vägen får mig fullständigt ur balans.

Jesus har valt att småkissa, varpå jag lyckligt fäller ut mitt nya tantparaply. Men Jesus har också rikligt med luft i lungorna, som han fräckt blåser på mig och mitt paraplax, varpå det vita volangprydda regnskyddsspektaklet blåser ut-och-in och jackan blir blöt, nyklippta frisyren är för kort och blåser i ögonen och munnen. Som topping på tårtan har jag sladdriga byxor på mig som inte vill sitta uppe, som släpar i marken och blir sura. Får jag även nämna att mina skosnören ideligen går upp och slänger runt benen som kladdiga maskar. Lunchlåda och damväska i ena handen, paraply i den andra, med ingen chans att rätta till de uppstådda problemen, börjar jag upprepa svordomar och besvärjelser som ett mantra. Bråttom bråttom. MP3-spelarens earplugs glider ständigt ur, men det finns inte tillräckligt med händer att fixa in dem igen. En synnerligen vacker inledning på en lika fantastisk dag.

Saturday, January 07, 2006

Nu är dom här!

Alla dockor, duvor och kex är samlade. Jag har köpt asnygg klänning som jag fick prova bakom en sarong som Lisa höll i. Jag ska strax gå och klippa mig i salongen runt hörnet, inklusive blow-job. Mums, vad jag är sugen på min fest!

Thursday, January 05, 2006

Tanten

Nej jo, jag lever ju fortfarande och känner ingen som helst fysisk skillnad. I princip har jag ju redan varit 30 sedan jag blev 29, eftersom hela året varit en enda lång förtvivlad väntan på att bli tant på riktigt. Under lång tid har jag refererat till mig själv som tant, mina kompisar kallar mig tant utan att tveka och ordet tant har till och med gått så långt i användandet att det blivit mer en komplimang än ett skällsord. Lilla, söta tant. Det faktum att jag valt att kalla mig något så tantigt som Ulla (det är mig veterligen ingen under 60 som är döpt till Ulla – än mindre jag själv) har ju dessutom helt säkert banat väg för tantepitetet. Och jag vill tro att det härigenom ligger en sväng ironi att kalla undertecknad tant för tant? Ungdomligare tant får man söka efter med lupp och lommelykt; bara för två veckor sedan fick tant visa leg på systembolaget. Modernare och ungdomligare inställning, klädstil respektive frisyr får man ju leta efter: jag är ingen militant moraltant, jag klär mig av princip inte i skjortblus, jag delar inte frisyrval med den unge mannen i tantfrisyr vi iakttog på Mixern i Söndags. Jag gillar varken brun, grön eller gredelin. Har aldrig varit yrkesverksam som varelse flourtant eller mattant, är heller ej särdeles bastant.

Så då undrar man stilla: är jag i verkligheten en s.k. ungdomstant, eller är jag i själva verket en patetisk tant som maniskt försöker undvika att vara tant fast jag egentligen är det?

Eller är det så pass enkelt att det faktiskt inte spelar någon som helst jävla roll att jag passerat 30-strecket och kan fortsätta lattja i vanlig ordning? Ska jag eventuellt sluta älta?

Tjohej! Nu börjat snart festen!

Tuesday, January 03, 2006

Still 29

Sista dagen i ungdomsträsket innan jag imorgon officiellt blir tant. Jag vet, det är bara en siffra, men den betyder ju så sjukt mycket. Den innebär dekadens och förfall, tant istället för tjej, rynkor och risighet, trötthet och begynnande flint eller cancer, seriös snarare än lattjolek, förtvinande äggstockor som borde vilja mata ut bäbisar. Allt blir tråkigt – måste sluta supa så förskräckligt, lägga cigarillen på hatthyllan. No more minneslucka, cp-fylla, sena Mixer-nätter mitt i veckan. Hej på dig matlagning, motion och myskväll i TV-soffan.

Jag gör ett sista avsteg från principen att det är patetiskt med 30+-tanter som blir askalas. På Lördag smäller vi klackarna i taket, öppnar lattjolajbanslådan på vid gavel, svänger de lurviga på DJ Brummas heta diskoteksgolv.

Tack till alla som vill komma, det värmer gott i ett gammalt tant-hjärta.